Igår fredag var gästerna bortresta, Per jobbade och ingen preschool-dag för barnen. Så det var vi tre. Jag och tjejerna. Och vi gjorde inte mycket. Men hade ändå det härligt.
Först: Per gick till jobbet och det gillade inte Rio. Inte ens de nya fina kjolarna (jag tror ärligt talat jag svimmat av lycka om jag fått en sån när jag var liten) som Per köpte till dem från sin jobbresa till Salt Lake City piggade upp. Hon ville ha sin pappa. Så var det bara. Vi fick stå på balkongen och deppa och vinka ett tag.
Vi bestämde oss för att åka till lekparken och genast blev alla på bättre humör. Rio snodde någons fotboll och lattjade lite.
Jag satt i skuggan och kände mig som vanligt mycket belåten med min urhärliga väska som sväljer allt man kan tänkas behöva ha med sig när man ska på äventyr med barnen som jag fyndade för ett par dollar på Target.
Sen åkte vi hem. Lagade lunch. Som ingen direkt gillade (Kristin – kom tillbaka!). Nästa utflykt gick till mataffären. Rio som har utvecklats till nudist de senaste månaderna pallade inte den fina kjolen mer. Men jag är glad att lyckades få på henne trosor i alla fall.
Det är kul att handla i amerikanska affärer med alla valmöjligheter. Men det är lite stressigt att göra det i sällskap av en tvååring och hennes nycker. Nedan pågår totalt ilskeutbrott eftersom hon plötsligt 1) Inte alls ville gå 2) ABSOLUT inte ens tänkte överväga att sitta i kundvagnen 3) Tyckte att vi borde köpa rimmad lax. Jag sa nej.
Men vi klarade det! Matshoppingturen alltså. Förutom att jag förstås glömde att köpa en del saker, så när jag åkte tillbaka till affären igen senare på kvällen sa mannen i fruktdiskarna ”oh, you’re back!” det fick mig att känna mig hemma här. Här borta.
Vi åkte hem och bestämde oss för att cykla lite på garageuppfarten. Bonnie har en egen cykel med Hallo Kitty på och kan cykla snabbt som en vind på den. Men skulle ändå förstås vara först fram och ta Rios lilla trehjuling. Mest för att retas.
Jaha. Då blev ju Rio sur förstås. Igen. Förhandlade tillbaka sin hoj och trampade trumpet iväg.
Och större delen av tiden var vi ändå rätt sams allihop. Och hade himla kul. Man har ju det med sina stora barn nu för tiden. Himla kul.
Varmt är det ju, så man måste äta mycket glass. Ja, måste. Tycker att jag jobbar på rätt bra där. Hälften träning. Hälften glass och onyttig mat. Det är min diet. Lika mycket av varje. Då håller man sig på en fin nivå där mellan vältränad och välmatad. Den här glassen, Salty karamell från Jeni’s. Jag hittar inte ord som beskriver hur god den är. Salt. Sött. Fett. I samma mojsiga, gojsiga handgjorda glassröra.
Sen badade barnen och jag åkte och hämtade mat för plötsligt skulle vi få gäster på middag och eftersom mitt matlagarsjälvförtroende är minimalt och Per inte ens kan koka ägg. Ja då är man glad att det finns take out. Laila och Niklas Bagge Wahlgren som är i Los Angeles lite tillfälligt kom förbi, och det blev en himla trevlig och sen kväll ute på altanen under solnedgången. Tycker mycket mycket om Laila. Hon är en cool kvinna som vågar. Och vinner. Jag har en känsla av att hon skulle fixa vad som helst. Så stark. Och cool.
Ja det där var väl ingen särskilt rolig bild, ser faktiskt varken mysigt eller särskilt trevligt ut. Men det var det! Och nu var det den bilden jag hade. Status idag: Aningens trött, men det är helg! Vi är lediga! Och det ska ridas på hästar och grillas burgare! Hurra!
Lämna ett svar