Jag fick oerhört många svar från mammor som längtade efter någon, just precis som Ann, och jag avundas inte hennes jobb att behöva välja bort alla fantastiska familjer som hörde av sig. För nog har Ann en varm och stor famn, men ändå fick inte riktigt alla plats, och det får man ju förstås förstå. Nu kommer i alla fall en liten uppföljning på hur det gått för vår rara extra-mormor.
Vi börjar i Farsta. Någon gång tidigt i våras var jag på den lokala sushi-restaurangen och handlade lunch. Rio satt i vagnen, när hon fick syn på en bedårande pojke i samma ålder. Rio och Pojken fick tag i varandras händer och det var förstås helt otroligt gulligt och vi mammor bytte några ord och sen var det väl inte så mycket mer med det. Förutom att jag uppfattade henne, mamman alltså, som ovanligt sympatisk och att jag om jag inte varit så feg och tråkig gärna frågat om jag fick sätta mig bredvid henne och prata vidare över våra lunchlådor.
Och så började svaren från mormor-annonsen dimpa in, och ett av breven kom från just Pojkens mamma. Jag visste förstås inte att det var hon då, men vi bytte några mail fram och tillbaka och det framgick att vi faktiskt träffats förut. Och bland alla mail som jag skickade vidare till Ann så väljer hon sen ut just ”Sushi-mamman” (fy, det lät verkligen inte smickrande, men ja, ni fattar vem jag menar), men också en familj till.
I lördags var vi alla hembjudna till Ann som hade ordnat barnkalas med koja, ballonger i taket, bullar, glass, leksaker och piano-spel. Och vet ni vad? Alla var så jäkla glada för det här. Ann som fått små ”barnbarn”. Mammorna som fått en ”mormor”. Barnen som beriktas i sin vardag med en kul och snäll ”tant”, och jag som fick träffa alla de här underbara typerna och glädjas över att jag hade en liten, liten del i att dessa människor hittat varann. Som en jävla film, så fint var det och kändes det.
Visst är det magiskt hur slumpartat livet är. Hur de små, små valen vi människor liksom bara råkar göra så ofta leder fram till något mycket, mycket större? Det är så att man kunde bli religiös.
Åh så fint! Så man får tårar i ögonen!
Detta är ju så fint att tårarna flödar, armen har tuppaskin o man sitter med världens leende på läpparna
Holder med Anna. Jeg blev virkelig rørt! Sådan dagen før en stor eksamen er det dejligt at blive mindet om de mindst lige så vigtige ting i livet 🙂
Förringa inte dig själv kära Cecilia, du har ingen ”liten, liten” del i vår vackra historia. Utan dig hade det här faktiskt aldrig kunna hända.
Ville bara berätta hur underbart lyckat det har blivit, och tacka Cecilia för att hon följde magkänslan och vågade ta in mitt lilla mail.
Samtidigt var det nog det värsta jag varit med om när insikten slog mig att jag var tvungen att välja bort, det var så svårt!
En sak som kanske kan trösta eventuella barnlösa där ute:
Oroa er inte, det är INGA problem att få starka känslor för andras barn – jag Lovar!!!!
Åh en sån hjärlig, varm historia. Jag var även med tidigare när du skrev om Ann. Hon måste ha ett stort genuint hjärta!! En sagostory. Jättefint initiativ av alla inblandade!
http://blogg.mama.nu/annorlundaunderbara
En kort, en lång, en smal, en tjock…
Vad underbart och vad glad jag blir för alla inblandade. Så bra gjort av både dig, extramormor och nya familjen!
Ryser och tårar i ögonen, tänker inte ens försöka skylla på graviditetshormoner denna gång! Så fin historia! Tack för en jättehärlig blogg som jag läser minst en gång varje dag!
Så jäkla bra initiativ och verkligen kul när det blir ett så fint resultat!
/Ida
Fy fasiken va fint! Hejja Ann, hejja sushi-mamman, hejja Cecilia och hejja världen!
Så glad jag blev av detta inlägg, har undrat om mormorn fick några barnbarn. Otroligt fin historia!! Den kan du vara stolt över och berätta vidare länge 🙂 Underbart härligt!!
Fint!
Vad härligt, gjorde mig glad över att få läsa dina rader idag. Vilken lycka för alla inblandade!!
kram Sofia
Sånt här gör mig så glad. Detta är att vara en god medmänniska. Kram
men så himla fint! underbara ann, hon borde hyllas!
Nu blev jag riktigt glad, så glad att jag blev tvungen att kommentera (som jag faktiskt aldrig tidigare gjort på någon blogg). Du ār grym Cecilia! Och Ann också! Mera sånt!
Underbart, hoppas det kan sprida sig som vingar på vattnet. Det finns så många ensamma underbara människor som skulle kunna hitta varandra. Kan man inte starta en mormor/farmorförmedling vettja 😉 ?!!
Stor eloge till er inblandade!
Kram
Ringar skulle det så klart vara…. 🙂
tusan jag tror jag är gravid så detta är andra saken idag som får mig att börja gråta, och klockan är inte ens 07.30, hur ska detta sluta!?
Vilket fantastiskt bra användande och resultat av att blogga! Lycka till nya mormor och bonusbarn med barnbarn!
Så härligt och fint allihop! Man ska göra sitt till för att göra världen lite bättre 🙂
Oj, fick gåshud och lite tårar i ögonvrån när jag läste detta inlägg. Såå himla fint! Detta bidrar faktiskt till att jag ändå känner hopp för mänskligheten, vilket jag inte alltid gör när man ser allt elände som pågår omkring en.
Blir rörd när jag läser detta. Alldeles, alldeles underbart!