Jag kan lova er att ingen någonsin har längtat mer efter att tappa första tanden än Bonnie. När kompisarna börjat få ”vuxentänder” både uppe och nere har hon suttit där med sina små knortar och väntat. Och gråtit. När nyheten spreds från Sverige att Elsie som är mycket yngre (säkert ett halvår) tappat sin första tand för ett litet tag sedan blev Bonnie så knäckt att hon låste in sig på rummet och grät en hel eftermiddag.
Men så igår hände det. Den ramlade äntligen ut. Chocken och lyckan var förstås gränslös, och på bäst svengelska (alltså, det kan vara verkligen inte vara lätt för henne att lära sig skriva på två språk samtidigt, och det är verkligen inte lätt för mig att förklara skillnaden på ”i” på svenska och ”e” på engelska när det låter likadant men används på helt olika sätt. För att bara nämna ett exempel) skrev hon en liten notering till tandfen där hon instruerar lite om att det går väldigt bra att lämna en suprajs men att hon gärna behåller tanden.
Älskade lilla unge.
Hahaha, underbar lapp!
Den hoppas jag att ni sparar 🙂
Älskart!!!
Fantastiskt!
Fattar lyckan att den äntligen ramlade ut då och herregud vilken liten underbar lapp till tandfen! Suprajs är ju en fullständigt lysande (OCH logisk) stavning, kommer jag att sno rakt av;)
Men Gud så underbar och söt text! Bonnie verkar vara en så klok och fin liten tjej. Det skulle vara jättekul och intressant om du vill berätta och skriva lite om hur barnen anpassat sig i skolan, språket och med kompisar osv. Kram! /Er pod är så himla bra!
SÅ skön med det stoltaste gapet i hela Hollywood! Tack för att du delar med dig av din vardag.
Verkligen en fantastisk lapp att spara. Hon är helt underbar, att hon tänker ett steg längre och vill så gärna ”plis” ha tanden kvar men för den delen INTE MISSA att få en liten överraskning och tänker att ett litet meddelande måste göra susen 🙂
bonnie, min lilla idol. går från klarhet till klarhet. vilken magisk liten människa! 😀
Underbart! Grattis till Bonnie!
Våra svensk-amerikanska barn har precis samma problem. Lärarna har haft svårt att fatta att de faktiskt skriver RÄTT bokstav när de skriver ”e” istället för ”i”…
Man blir impad av de små liven, att vara tvåspråkig är verkligen inte ”automatiskt” som många vuxna tror och ofta säger…
Det här är så gulligt och rörande och FINT skrivet av dig att jag blir alldeles gråtig av rörd. <3<3<3
Dina barn verkar ju vara helt fantastiska!
Älskar den här typen av inlägg och tycker att du skriver så himla fint om dina barn. Går liksom att känna kärleken hela vägen genom skärmen.