Har precis vinkat av kusiner, min syster, mamma och styvpappa och efter en lång radda av andra gäster är vi nu själva i huset för första gången på två månader. Det firade jag och barnen med tacos och portugisisk Fado på högsta volym. Inte för att vi gillar att vara utan de här människorna som vi tycker så mycket om. Men det är skönt att bara vara vi ändå. Kände mig också så ovanligt lugn i kroppen sedan en liten liten händelse i eftermiddags. Ni har kanske varit med om sådana där stunder ibland när det känns som världen stannar upp och blir blickstilla samtidigt som alla sinnen är högfungerande och tar in intryck som vanligtvis bara svischar förbi eller är så vardagliga att de inte ens registreras. Det är och har varit mycket på gång de senaste veckorna. Mycket att tänka på. Stora beslut och mindre beslut på alla plan samtidigt Så där ett man nästan inte kan hantera det och ämnena som behöver avhandlas liksom står kö i hjärnan. Man oroas och nattgrubblar. Det låter ju luddigt och kanske larvigt allt det här – men så småningom ska vi förstås snacka om det på riktigt, ni och jag.
Det har varit oerhört varmt i Los Angeles de senaste dagarna, över 35 grader och brännande hett i solen. När jag hämtade barnen i skolan vid lunch var Rio tomatröd och svettig och Bonnie flåsade i hettan. Medan jag väntade på att de skulle bli klara ställde jag mig under en vattenslang under tygtaket på utegården. Den sprayade en sval mist över barnen som cyklade och lekte runt mina ben. Jag tittade uppåt för att få lite svalt vatten också över ansiktet och lade märke till skyskrapan som håller på att byggas framför skolan, ett rött och gult tyg som hängde på tork flaggade i synfältet och jag hörde bruset från trafiken på 101:an ett stenkast bort. Vinden värmde mot ansiktet och jag andades in fukten och en tydlig doft av citronmeliss samtidigt som jag såg mina barn få varsin pappmugg fryst apelsinjuice av sin fröken för att kunna svalka sig. Det var den här lilla, lilla stunden som stod precis still, fastän den inte varade mer än ett par sekunder hann den ge mig så mycket ro. Att när det rör sig som mest runt omkring kunna fånga ett ögonblick som lovar att hur saker och ting än blir, så blir det bra till slut. Ibland är det ju så att man undrar varför man inte är religiös?
Bästa C! Jag är inte flitig här i kommentarsfältet, men en riktigt trogen läsare sedan många år. Har även mailat dig ett par ggr. Men nu banne mig ska jag skriva här;) Du är helt otroligt fantastiskt begåvad att skriva! Jag fullkomligen älskar ditt sätt att uttrycka dig på, hur du fångar oss läsare, får OSS att även tänka till, beakta, fundera, värdesätta, längta och leva upp. Peppa, inspirera and so…. Du är magisk, så enkel liksom men ändå så cool, snygg, naturlig och äkta. Önskar du vore min vän, typ så:) Man vill åka till er och hälsa på liksom;) Du svarar vettigt när du får kritik och jobbar hårt. Din blogg har alltid varit bra(läs gryyyym) men sedan du flyttade till LA så är den tveklöst mkt bättre! Hoppas allt ordnar sig som ni funderar på, från mitt hjärta menar jag det. Stor kram till dig!
Instämmer! Efter att ha läst din blogg i ett par år så känns du nästan som en god vän på något speciellt sätt. Gillar verkligen din stil, dina åsikter etc. Du verkar helt enkelt vara en toppenperson. Kram från Sverige!
Å, Åsa och Em – tack för era väldigt, väldigt, väldigt generösa komplimanger. Stort tack.
Du är ju bäst på sätta ord på det där enkla som händer i livet som är livet…
Finns egentligen ingen anledning att upprepa, håller med om allt som Åsa har skrivit om fantastiskt begåvade Cecilia.
Å förutom att jag håller med Åsa och även skrivit det själv några gånger under de år jag följt dig (sedan Expressen – innan du blev gravid) så vore det väldigt intressant om du ville analysera det här med religiös lite mer? Nu när du bor i USA där det är helt rumsrent, och kanske nästan obligatoriskt att ha en tro. Medan det här i Sverige är så fult och så fel, just kristendomen alltså. ALLT annat däremot, är visst ok!? Väldigt intressant o hett ämne, tycker jag. Kram på dig, du Goa och kloka kvinna!
Herregud, du formulerar dig så mycket finare i skrift än i pod. Fortsätt skriv, du har en unik förmåga att beskriva saker i text. Fantastiskt blogginlägg, kanske ditt bästa någonsin. Jag har följt dig sen Expressen! Keep up.
Tack snälla! Och visst är det tur att man har lov att göra saker man tycker är kul ÄVEN om man kanske inte är världsbäst på det?
Så välformulerat och mitt i prick hur det kan kännas ibland. Du har Sveriges bästa blogg!
Håller med ovan, din blogg är något utöver det vanliga.
Men sen undrar jag hur ni har pallat att ha så mycket gäster!? Det är klart att det är underbart att ens vänner och familj kommer och hälsar på, men det är ju samtidigt krävande att hela tiden ha gäster som man vill ska ha det bra. Ibland behöver man ju få ha skitdagar när man gnäller och skäller, utan publik 😉.
Ha ha, ja, men bor man så långt ifrån varandra får man ju ändå försöka vara glad och tacksam över att de vill komma och hälsa på. Och så har vi haft väldigt självgående och extremt hjälpsamma gäster också!
Jag bara älskar din blogg, du skriver helt fantastiskt! Du sätter ord på det man själv känner. Jag har två flickor i samma åldrar som dina o de är så lika så lika. Jag hoppas du en vacker dag ger ut en bok som jag både kan skratta o gråta till när jag läser den, för det är dom känslorna du väcker när du skriver. Lycka till med resten!