Fastän man i grunden har ett bra självförtroende kan det ju ändå komma och gå litegrann. Kraften i självförtroendet liksom. Och när man halkat ner i en sån där självförtroendegrop där jag lite känner att jag är nu, kan det ibland vara förbaskat svårt att kravla sig upp. Man vet att det går, men man vet inte riktigt hur. Känner ni igen er i det? Beslut och tankar som brukade kännas både glasklara och självklara får såna här dagar plötsligt väldigt luddiga kanter. Det är den där jobbiga känslan av att liksom flyta runt inombords. Man hör sig själv recensera saker man sagt på ett självkritiskt och högst onödigt vis. Man fattar beslut men tvekar i samma sekund om man gjort rätt.
Folk brukar ju säga att livet bara blir bättre och bättre. Att man är lyckligare som 50-åring än som 30-åring. Och jag undrar om det är det här som är skillnaden? Att man med ytterligare ett decennium eller två på nacken kanske lärt sig hur man gör för att hantera plötsligt uppdykande dåligt självförtroende och kan mota bort det innan det tagit fäste. Eller så kanske man inte ens hamnar där över huvudtaget. Man kanske är så stabil i sig själv att man lyckas parera slag från både höger och vänster, oavsett om det kommer från en själv eller någon annan?
Åh Cecilia, du är ju bäst! Du ska inte gräva ner dig i en självförtroendegrop, jag vill att du ska veta att du är utan tvekan en av de coolaste kvinnorna jag vet! Det känns som om att du står med båda benen på jorden och tacklar de dagliga problemen med bravur. Och att du för den delen har en sådan fantastisk klädsmak som inte är av denna värld (bara ytligt snack, jag vet! Men du ska veta om det också!) Jag är snart 23 år och här sitter jag också i en sådan där självförtroendegrop. Jag hoppas att varje år som går gör att jag blir mer och mer stabil och trygg i mig själv, jag ser fram emot att bli äldre och förhoppningsvis klokare. Osäkerheten som råder i dagsläget är inte okej och jag tror ju såklart att det alltid kommer vara så här (även om det inte kommer vara det). Ibland vill jag bara spola fram tiden och tänka på hur långt jag har kommit med mig själv från där jag är idag. Du borde göra detsamma, vänd på steken, tänk dig själv när du var 23 bast och jämför med dig själv idag. Det har hänt en del va? Förhoppningsvis kommer självförtroendet tillbaka lite då 🙂 Tack för att du är du!
Min mans farmor brukade säga ”Nu är jag så gammal så jag får säga som jag vill”. Och det gjorde hon. Och vilken underbar människa, lätt på hjärtat av friheten ålderdomen förde med sig. Hon gick bort förra året, men hon finns kvar i mina tankar varje gång jag väljer att tveka, hålla igen på saker jag vill säga, göra. Det är klart att man vacklar ibland, men de perioderna är kortare och kortare för varje år och för varje gång man kliver utanför sin bekväma kvadratmeter. Jag har aldrig varit lyckligare och tryggare i mig själv än nu och jag vill aldrig bli 22 igen. Och att tveka, hålla igen på saker man vill säga och göra, det är ett val man gör. Trygghet, lycka och självförtroende är val man gör.
Fast lite längre än osäker, arg och trotsig tonåring borde man väl ha kommit i din ålder? Sorry men det är mest så du framstår i Schulman show. Konstig tycker jag faktiskt.
Malin is back!
Tittade på schulman show efter påpekande om dålig kemi mellan dig å sofie etc. Märkte inget sånt alls. Man måste inte vara som sofi för att vara trevlig å rolig, personligen tycker jag hon känns lite tillgjord å inte så down to earth. Du känns mycket mer äkta och lågmält humoristisk dessutom är du sidekick inte tänt att du ska ta så mkt plats. Du gör ett grymt jobb där som med allt annat. Du är bäst ju inspiration i allt!
De där dagarna kommer nog dessvärre alltid att finnas. Jag tycker dock att det blir färre ju äldre jag blir, känner mig liksom mer tillfreds med mig själv nu när jag är vuxen eller så vuxen det går att bli och fortfarande vilja ha kul och ibland bli lite för tipsy med brudarna. You rock girl! Malin borde lägga energi i ett annat forum, kan inte vara bra för kroppen att brusa upp så där hela tiden. 🙂
Om detta har att göra med din prestation i Schulman show som vissa här kommenterar så skit i det! De andra side-kickarna har ju inte tagit speciellt mycket mer plats än du. Tycker du är bra i programmet. Sen är det ju en vinst i sig själv att prova på nya grejer osv oavsett hur man presterar. Undrar om dessa som kommenterar är duktiga på att ta sig an nytt å våga eller om de mest är duktiga på att sitta bakom en skärm och skriva bittra meningar.
Mycket kritik mot dig på Alex Schulmans blogg efter senaste programmet. Någon skrev att du sitter tyst med håret i ansiktet och med armarna i kors. Trivs du inte där?
Älskar ditt språk! Jag ”flyter” också inombords just nu och kom fram till följande: var snäll, ödmjuk och lyft ”din nästa”. Det är och gör du redan. Kärlek!
Gå och sov!! Det är alltid bättre imorgon! Imorgon är du en ny människa 😉
Haha tänkte med det när jag såg kommentaren från Malin. Malin is back! Om nu du Malin inte gillar denna bloggen, varför envisas du med att läsa och kommentera den??? Personligen är det en av få bloggar jag följer just för att jag gillar Cecilias smak samt att jag känner igen mig i nästan allt hon skriver.
DU är fantastisk på blogg, mode, bilder, barn, böcker, radio, MEN varför måste du direkt stressa fram att vara sidekick hos en av Sveriges vassaste och smartaste och roligaste programledare.Tycker inte att du är redo för det! Och det är därför du känner dig du,. DIn uppgift är heller abs inte att ha ngn kemi med gästerna utan bara att kommentera underhållande. Kolla Ann Söderlund, Hannah Widell, mfl, men de har ju jobbat med detta i ÅR!. Tycker du ska tacka för dig medan du kan i den formen av media medan du kan: Alla där är före dig i utvecklingen just där och det gör dig osäker, såklart
Vill även tillägga att du där i tv måste verka säkrare just i dig själv och det som är du ( det är väl det vi alla jobbar med genom terapi, samtal, utbildning mm) och inte spegla dig i andra liksom. Bjud bjud bjud på det som är du om du är i tv!
Jag tror såhär (observera att detta är en vild gissning): På sistone har du tagit dig an jobbuppdrag lite utanför din comfort zone. Det jag syftar till är litteraturens värld och mer exponerad i TV/media av det provokativa slaget. I o m detta har du säkert fått ta smällar dvs kritik. Kritik som är hård, rå och i många fall totalt out of place. Kritik som är orättvis, lösryckt och svulstig från anonyma människor som kan gömma sig bakom sina datorer.
Jag och de flesta av dina läsare tycker att du är supermodig, inspirerande och förbannat cool som går från klarhet till klarhet. Alla tvivlar på sig själva i perioder, det är bra och utvecklande att ifrågasätta sig själv, men vad gäller din väg framåt här i livet så våga lita på att den är rätt. Det är vi måånga som kan skriva under på! Massa kramar
Hear, hear! Tankte skriva ngt langt, men kan inte mer an halla med m47.
Du ar inspirerande eftersom du vagar testa nya saker, bjuder pa dig sjalv dagligen i din blogg samt ar allmant supercool. Tank pa det.
Jag undrar om sådana perioder verkligen kommer gå över med åldern. Själv är jag 35 + och tycker väl att det kommer i perioder ungefär som innan. Men visst får man mer skinn på näsan med åren. Jag hade en sån dag igår (och bloggade om det), men idag har jag inte hunnit tänka efter alls. Ibland tror jag att det är bra att fejka självförtroende inför sig själv. Typ sträcka på sig, och negligera självkritiken, putta bort den där lilla gubben (för inte är det en gumma ?;)) som sitter på axeln och kritiserar.
Jag sällar mig till skaran av glada uppmuntrare och håller med om varje ord av peppning som hittills sagts här i kommentarsfältet. Du är en grym inspirationskälla!
Skriv i jag är bra boken! Mia T, bästa boosten! Din egen bekräftelse är den bästa. Vad vi tycker är skitsamma!
Satt och hejade på dig i tv-soffan när du vågade ta fighten MFF Gunilla medan Alex var nervös över stämningen. Fast du inte visste vad reaktionen skulle bli, stod du på dig. (I af var det så det var ihopklippt). Härligt att se!
Man ska lyfta det man är bra på och glömma det man är mindre bra på. Sen behöver man ju inte vara bäst på allt. Kritik kan man ta till sig men man ska ju inte känna att man som männska ska ändra på sig. Du är bra som du är! Däremot så tror jag att du passar i en lugnare dynamik än till exempel Schulman Show, men det betyder ju inte att du som människa är fel eller ska ändra dig… Du har en otrolig värme och lugn men jag tror eftersom du är en empat så känner du efter för mycket innan du talar, när man i talk-shows måste mer ta plats och bara va! Det kan du ju lära dig i å för sig men jag som är lite som du skulle bara ha bytt till något som passade min energi bättre. 🙂 Fast i och för sig så tycker jag att utmaningar är bra och då ska man bara ta tjuren i hornen och köra. Se vad du vill och kan förbättra och sen kör du ditt eget race. Lär sig gör man ju hela livet även vid 50 eller 80…
Kram
Jobba på ditt kroppsspråk Cecilia! Måste säga att jag är ganska tagen på hur du är i shulmans show. Du verkar otroligt missunnsam( blickar som du ger) stängd(armarna i kors) och nervös(håret i ansiktet, vet inte vad du ska göra av dina händer, svänger med benen, skruvar dig) kolla hur dom andra beter sig.. Sorry hoppas att du tar det som konstruktiv kritik. Jobba på dig själv!
Elina:
Jag håller med och kan bara tillägga att det är mer än kroppsspråket som det behövs jobbas på. Ett tips är att börja svara på positiv feedback och frågor här i bloggen och inte bara på negativ kritik (vilket du har varit väldig flitig med Cecilia). Bli snällare helt enkelt och bemöt dina beundrare här nedanför med ett tack kanske?…..
Finns alldeles för många jante-fantaster i det här landet. Sug åt dig av den beröm du får och fokusera på det du gör bra, för du ÄR grym. Strunta i kritiken för den verkar du inte vara i behov av just nu i alla fall.
Tipsar om Olof Röhlanders veckobrev på http://www.upphopp.se/. Peppande! Och för övrigt också en inspirerande människa och föreläsare.
När man själv inte orkar säga till sig själv hur bra man är så får man låta någon annan göra det!
Kram!
Skriv din kommentar här! Cecilia! Du duger precis som du är och du behöver inte ändra på något. Att tvivla på sig själv är naturligt hos människor med ödmjukhet i kroppen.
Jag känner att jag måste skriva några rader, tänkte bara ge dig något att fundera på… Är du blyg, vilket, när psykologer hanterar detta adjektiv, betyder att man är rädd för negativ kritik, negativa omdömen? En av mina bästa vänner uppfattas av många som blyg, men det mer korrekta anser jag vara att hon är övervägande introvert lagd, hon förlorar energi av för mycket stimulans och trivs bäst med att umgås i nära och naturliga möten, inte i Schulman show. Ni kan påminna om varandra. Under tiden vi gick i skolan tyckte jag det var synd att de andra i klassen aldrig fick se henne så som jag såg henne. Det utmärkande för henne är också att hon mycket bättre uttrycker sig i skrift än i tal. Känner du igen dig?
Jag tycker att du skriver helt fantastiskt bra, underhållande, roligt och tänkvärt och jag läser din blogg varje dag. Jag tycker också att du var väldigt bra när du var med i Adam live och pratade om mode. Du är jätteduktig på så mycket men jag tycker inte att du passar in i Schulman show.
Hej alla mammor och pappor, vi är ett par studenter som pluggar vår Master i globalisering, varumärken och konsumtion på Lunds Universitet. Vi skulle vara väldigt tacksamma om ni skulle kunna svara på denna korta undersökning som endast tar 2 minuter. Undersökningen avser föräldrar som har barn upp till 5 år.
http://www.surveymonkey.com/s/5C98BLV
Tack på förhand till alla kära mammor och pappor!
Till Malin:
Läs inlägget om feedback i Ebba von Sydows blogg.
Hej! Jag är så fascinerad att ett ärligt inlägg om självförtroendesvacka resulterar i en mängd inlägg med negativ feedback. Hur går det ihop. Ni som skriver negativt, ni vill bli bemötta likadant antar jag när ni tvivlar på er själva? Förklara gärna för mig hur det hjälper er att höra att ni är dåliga i ett sådant läge?
Tack för en fin blogg Cecilia!
Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke, så – kör hårt!
Det kommer bättre dagar. Promise.
Tack snälla ni som kommer med POSITIV pepp. Jag suger åt mig som en svamp.
Jag tror även de som ge NEGATIV feedback menar väl. Jag har också följt dig i många år. Jag gillar dig och din blogg, har inte sett detta Schulman show tyvärr, men upplever all kritik här (positiv och negativ) som välmenad…
Många sköna, kloka människor som hörs i kommentarsfältet säger mycket om hur uppskattad du är. Att visa lite osäkerhet ibland, och att våga göra det, höjer alltid en människa i mina ögon. Att det det också lyser igenom i TV-rutan är inget som stör mig alls. Och verkligen inget konstigt. Det är klart att det tar tid att bli varm i kläderna och speciellt i ett sådant sammanhang som hos Schulmangänget. Man får inte glömma att de har varit med ett tag, tagit en massa jobbig kritik, varit självkritiska och gjort det om och om igen ändå. Tycker Schulman blir bättre och bättre och det kommer du också bli. Jag tycker att det är roligt att du är där och jag tycker att din människotyp behövs och balanserar upp möten med människor som är mindre (usch vad jag egentligen hatar uttrycket, men det stämmer ändå väl) jordnära. Säker på att många känner igen sig i dig. Tack Cecilia för att du delar med dig och jag hoppas på att få se mer av dig i TV.