Apropå… ingenting.
Vet ni vad jag avskyr? Den där myten som män – och kvinnor för den delen – sprider ut; att kvinnor inte kan samarbeta för då blir det bara bråk. Nej, catfight. Vad är det för dumheter? Ärligt talat?
De gånger mitt liv knasat och varit jävligt; inte fan är det en man som stått där och torkat mina tårar och stöttat (eller jo, det har säkert hänt, någon gång). Nej det har mina väninnor gjort. Utan att bråka det minsta.
Och vet ni vilka som hjälpt och stöttat mig i karriären och med jobb som frilansare? En och annan man, visst, men huvudsakligen: kvinnor. Inget jävla tjafs där heller.
Visst, jag har hamnat i luven på kvinnor. Men oftare med män (och inte så där värst ofta där heller bör påpekas – är inte så värst hetsig av mig)
Det får inte gå till så här, att vi köper myten om att vi kvinnor är varandras fiender och inte behöver varandra. Det där är bara en jävligt listig patriarkal strategi som hjälper till att hålla makten kvar där den alltid har varit – hos männen.
Vi behöver varandra, brudar. Vi ska alltid stötta varandra. Alltid hålla ihop. Alltid hjälpa varandra. Alltid bygga varandra. Alltid lyssna, göra vårt bästa för att förstå och alltid stå vid varandras sida. Annars kommer det alltid vara så här jävligt som det är nu (jag är en smula – nej fan –jävligt – uppeldad efter två katastrofala jobbrealterade jämställdhetsupplevelser den senaste veckan – kan tyvärr inte berätta om dem utan att hänga ut någon på ett obehagligt sätt) i all evinnerlig framtid.
Så. Män startar i mindre och större skala krig. Män mördar, våldtar och slåss (fast de flesta är förstås alldeles underbara varelser, men vad jag menar är att av dem som krigar, våldtar och slåss är de allra, allra flesta män). Är det några som har problem att hålla sams så är det väl dem?
jag håller verkligen med! Man ska stötta varandra och det behövs – tyvärr alldeles för ofta! Jag är i 35-årsåldern men ser nog väldigt mycket yngre ut, småbarnsmamma och VD, delägare i företaget och jobbar i en mansdominerad bransch (IT). Fasiken vad jag har fått kämpa. Och kämpar varje dag. Att visa att jag kan, vill och orkar. Att jag är kompetent och kan ställa krav. De som stöttar mest är väninnor. Min pappa däremot tycker att jag har ”alldeles för mycket”. Och killarna i branschen har svårt att ta en på allvar. Jag är inte så förtjust i uttrycket ”feminism”, men ibland är det här landet fortfarande stenålder när det gäller könsuppdelning. Kram och tack för bra blogg som vanligt.
Precis så är det! Till alla oss kvinnor som kämpar (varje dag) mot detta på olika sätt i olika branscher, håll huvudet högt och var stolt!! Är inte heller särskilt förtjust att prata om feminism eller könsfördelning men att det skall vara så svårt..
En tanke som slagit även mig! Det finns väldigt få saker som gör mig så upprörd som en vit, medelålders, småfet man (ursäkta mina fördomar) som tror han är sååå mycket bättre och vet sååå mycket mer ENBART för att han är man. Jag vill inte ifrågasättas av dem enbart för att jag är ung, kvinna och rimligt smart.
Precis som du säger är majoriteten av alla män självklart lika trevliga som många kvinnor. Men jag störs något otroligt av att många av dem tror att de är där de är för att de skulle vara bättre än kvinnor, och inte för att samhället är skevt. Många manliga chefer är ju inte det minsta mer kompetenta än kvinnor på lägre befattningar, men på grund av ”tradition” så ser världen ut som den gör med massor av män i styrelser och på chefsbefattningar.
Skriv din kommentar här!
Bra att du skriver om det här, jag håller med dig till fullo.
Jag tänker ofta på att föräldrar pratar i de här termerna om barn, både egna och andras. T ex att flickor bara kan leka två och två medan pojkar kan leka flera tillsammans eller att flickor pratar illa om varandra på ett sätt som inte pojkar gör. Jag har jobbat med barn i över tjugo år och kan klart konstatera att det stämmer inte!
eller hur! jag håller med. jag umgås mest med killar (för att mina tjejkompisar i större utsträckning pluggar, tar hand om barn, jobbar oregelbundet osv). blev helt jävla tokig på dem (killarna) sist när de kom med den gamla myten att ”killar snackar inte skit så som tjejer gör”. vilket ljug! de hade precis suttit och vält ut sig en massa skit om en annan kille vi knappt umgås med. blev så komiskt att jag var tvungen att jag skrattade högt åt deras egna lögn innan jag var tvungen att ge dem lite oönskad reflektion om deras skitsnack.. haha! go girl!
Helt rätt, jag pratar om det ofta. Jag skrev bara för några dagar sen ett inlägg i bloggen om en middag jag var på där alla var tjejer. Det finns väl inget mer stöttande och peppande än att umgås med härliga tjejgäng!?
Så sant! Om det är några som finns där och stöttar när livet känns jävligt och extra slitigt så är det bästa vänninan, mamma eller någon annan klok kvinna! För männen dom fattar sällan vad det egentligen är man behöver höra utan letar gärna efter en quick-fix vilket inte är det man är ute efter… Så yep, håller helt klart med dej!
Jag håller med dig, självklart. Men har samtidigt precis sagt upp mig från mitt jobb för att jag mådde så hemskt dåligt för att min chef mobba mig. En kvinnlig 10 år äldre chef…
Men tror du att det sitter i könet, om man är en hjälpsam/stöttande person eller en sån som startar krig? Tror du inte att kvinnor skulle startat krig, mördat och våldtagit om det var vi som hade haft makten genom årtusendena?
Jag jätteprovocerad av den där ”vi starka kvinnor måste hålla ihop”-attityden. Är det en tävling mellan män och kvinnor som pågår, där det gäller att välja sida?
Anna: Nej det är så klart ingen tävling, jag menar inte att kvinnor är bättre än män, bara att den där attityden och myten jag nämnde är dags att släppa. Det är lite det jag menar, precis som du säger, att det sitter INTE i könet, vilken typ av person man är. Därför är det ju idiotiskt att påstå att kvinnor inte skulle kunna samarabeta.
Lika barn leka bäst alltså? Nä, jag tycker att det är mycket problematiskt att dela upp oss efter kön. Och jag förstår inte vitsen med floskler som att vi ”brudar” behöver varandra. Det excluderar inte bara mig men en även en jäkla massa andra av det kvinnliga könet (och alla män därtill!) som inte håller med. Jag har många tjej- och killkompisar som jag umgås med på lika villkor. Vissa tjejer står jag jättenära likaså vissa killar. I vårt kompisgäng har vi ALDRIG haft tjej- respektive killmiddagar eftersom vi alla trivs så bra med varandra och inte begriper varför inte alla kan umgås samtidigt. Vi tjejer blir inbjudna på svensexor och vice versa. Jag gråter ut hos mina killkompisar OCH mina tjejkompisar.
Slutligen vill jag slå ett slag för att ALLA, inte bara vi ”brudar” och ”väninnor” ska kämpa för ett mer jämställt samhälle. ALLA ska stötta ALLA i den mån det är möjligt. Inte bara kvinnor.
Sista stycket tänker jag bara kommentera med: vad tror du anledningen är till att det ser ut så? Föds män aggressiva? Tror du på en aggressiv gen?
Sandra: Nej, jag tror absolut inte på en aggressiv gen, jag tror att samhället ser ut som det gör för att det ligger någon slags förväntning i hur män ska vara och bete sig. Precis som det gör för kvinnor. Och ibland går det över styr.
Och jag håller helt med dig, jag menar absolut inte att vi ska ”dela upp oss”, jag har umgåtts lika mycket med killar som med tjejer i mitt liv. Jag säger inte att tjejer är bättre – jag säger bara att vi visst kan umgås. Det blir inte catfight så fort man sätter tre tjejer på samma arbetsplats. Tjejer är grymt bra på att samarbeta och hjälpa varandra – det är den där myten som säger att vi inte skulle vara det som jag avskyr.
Jag tycker att det är illa att dra alla över en kam – oavsett om det är kvinnorna eller männen man pratar om. Alla kvinnor är inte si, och alla män är inte så. Vi är lika olika som vi är många.
Jag känner i så fall att vi alla måste hålla ihop och stötta varandra, istället för att dela in oss i ”vi” och ”dem”. Det där förstår jag inte alls…
Det är så fruktansvärt trist att föräldrarna, förskollärarna, lärarna och samhället hela j-vla tiden ska dela in flickor för sig och pojkar för sig. I två separata grupper. Det är ju så från start. Antalet potentiella vänner halveras – bara sådär liksom. Sedan förstärker man, också det från start, hur flickor och senare kvinnor ska bli och vice versa. I pojkgruppen uppmuntras vissa saker, och i flickgruppen uppmuntras andra saker.
”Vi är varandras motsatser och det är sååå viktigt att hela tiden förstärka det”.. Eller är det verkligen det?
Är det inte synd? Jag tycker det.
Det är lustigt hur ofta det florerar ord, både i barn- och i vuxenvärlden (kanske t.o.m. mest i barnvärlden tyvärr), som följande:
”flickor, pojkar, pojkar, flickor, tjejer, killar, grabbar, töser, kvinnor, män, ni är si, ni är så, det där är tjejigt, det där är killigt, sådär får du inte göra för det är tjejigt, inte ha rosa för det är tjejigt, är du fjolla eller, kom nu tjejer, kom nu killar, fan vad killar alltid ska…, och fan vad tjejer jämt är…”
osv.
Tänk om vi hade hållt på såhär även när det gäller etniska ursprung? Hur hade det egentligen sett ut?
”Kom nu alla afrikaner, jag har en bongotrumma här. Sådant gillar ni väl?”, ”Har vi någon asiat här? Jag behöver lite hjälp med riset!”, ”Hej lilla latino, vad charmig du är!”, ”Va!? Varför håller du på med Karate? Du är väl ingen Japan heller? Ha ha ha!” , ”Ja å min lilla arab, han är minnsan en riktig arab. Stark personlighet, högljudd och med en mörk rejäl hårväxt. En riktigt fin liten arab!”
Visst låter det insane? Men såhär gör vi ju precis hela tiden, bara att det är könen vi tjatar sönder och bemöter efter – istället för ursprunget. Sedan tror jag att många inte inser det eftersom att det sitter så djupt. Jag tänkte då aldrig på att jag eller att andra gjorde så tidigare.. inte förrän nu när jag faktiskt är medveten.
Amanda: Japp! Supersynd. Det är heller inte det jag är ute efter här, läs igen så ser du det. Jag vill som sagt bara poängtera att kvinnor inte alls ”har svårt att samarbeta”. VI är ju för fan sams hela tiden och gör stortartade saker tillsammans. Att kvinnor tröstat mig och hjälp mig i karriären betyder inte att män inte också gjort det, jag vill bara illustrera vilken lögn det där om att ”tjejer bara blir osams” är.
Håller med dig helt om det du skriver Cecilia.
word
Cecilia: Pardon me! Jag ser nu att jag blev lite väl OT. Inte min mening.
Men jag förstår vad du menar. Att tjejer bara ”catfightar” tror inte jag heller på. Det finns nog de som gör det, precis som det finns killar som gör det – och precis som det finns de som INTE gör det.
Det var väl lite det jag försökte säga, innan det blev för mycket utanför ämnet. Ibland verkar det som att vissa stereotyper får representera stora grupper. Då kan det bli t.ex. att ”tjejer = catfight”, ”killar = brööööl”, ”bögar = iiiih, smink, disco, fjollfjoll”. Det där är nog långt ifrån sanningen om man verkligen skulle titta längre än bara till de som syns och hörs mest.
Amanda: hear hear!
Shit, vilken spännande diskussion! Jag håller helt med det du skriver Cecilia, och er andra. Men vad är eg ursprunget till att det upfattas som att tjejer har svårt att samarbeta, kan inte leka tre etc? Varför har Madelein Albright blivit så citerad för sitt uttalande: there is a special place in hell for women who do not help other women. Jag håller verkligen med henne, men det betyder nog att hon stött på en och annan kvinna som inte stöttat henne… Det gör ju att kvinnor själva spär på ”myten”. Eller vad tror ni?
Jag tror definitivt tjejer hjälper till att spä på myten om kvinnligt/manligt beteende genom påståenden om att kvinnor aldrig skulle starta krig osv (jag menar inte dig nu Cecilia).
Snacka om att man gör feminismen en björntjänst genom att stoppa kvinnor i ett fack – även om det är med ”goda” egenskaper – hela poängen med feminismen är ju frigörelse, inte begränsande!
Myten om den kvinnliga rivaliteten matas man ju med ända från dagis – ”tjejer kan inte leka tre” osv.
Jag håller med dig Anna. Därför tycker jag att man ska vara försiktig med att uttrycka sig så som Cecilia har gjort i sin text. Jag gissar att du inte riktigt menar ordagrant det du skrev Cecilia utan mer ville poängtera att myten (aktuell eller inte) är felaktig.
Cecilia, jag hoppas det katastrofala har nåt med Mix att göra, och bristen på kvinnliga vänner hos dom. Ärligt, hade dom ens nån kvinnlig där i höstas när det snurrade på utan schema? Jag har faktiskt tappat lusten att lyssna på programmet om jag ska vara ärlig, det där stör mig som tusan. Jag fick aldrig nåt svar från dom, skittråkigt.
I övrigt håller jag med, idioter finns överallt men dom måste i regel säga nåt för att man ska upptäcka vad dom går för. Svårt att se på kön, ålder, storlek på näsan eller annat.
Trevlig helg! 🙂
Så jävla bra text, jag behövde verkligen läsa det där, tack!
Det där är ju bara kvinnor förklädda till män…
Jag håller helt med dig Cecilia!
har alltid fått höra att det är kvinnor som konkurerar och sätter stopp för karriär etc, men nästan varenda jobb och uppdrag jag har fått i mitt jobb har varit för att en kvinna har sett min potential. Och när jag har behövt hjälp eller få feedback så har min kvinnliga kollegor alltid ställt upp utan att få mig att känna mig dum. Männen på jobbet vågar jag inte ens fråga för att deras ego skulle bli för stort då och jag skulle automatiskt hamna i något slags underläge.
Fortsätt skriva om sånt här!