CECILIA BLANKENS

Att slå eller inte slå tillbaka?

Bonnie har aldrig krökt ett hårstrå på Rio. Snällare storasyster finns förmodligen inte. Visst blir hon irriterad på den lilla ”sabotören”, som hon kallar Rio ibland, Men då svarar hon med att frustrerat grymta ”arrghhh” eller nåt. Mer än så blir det sällan. Tvärtom brukar hon skydda Rio. Om vi till exempel säger till Rio på skarpen om hon medvetet retat eller förstört för Bonnie, brukar Bonnie direkt försvara henne. ”Det gör inget. Det var inte så farligt.” För att hon är sådan. En storasyster som skulle göra vad som helst för sin lillasyster.

Generellt gillar jag inte hämnd. Själva begreppet alltså. Jag tycker att det är en rätt ful känsla som man ska bemästra. Jag förstår känslan. Absolut. Men jag tycker att det är ens ansvar som människa att stå över den. Vara the bigger person. Vara snäll. Hämnd leder liksom sällan till något annat än mer elände. Och det är en uppfattning både jag och Per rätt intensivt försökt överföra på våra barn. Man ska vara snäll. För är man snäll kan man liksom aldrig förlora. Och att vara snäll behöver ju inte betyda att man är mesig, bara att man kan visa sin ståndpunkt på annat sätt än genom att vara elak.

Men nu måste jag fråga er hur ni tänker. Jag ber inte om rätt eller fel, bara ert resonemang. Borde Bonnie tuffas till lite? Inte för ett Rio på något sätt torterar henne, men ibland går hon på ettåringars vis till attack. I frustration över att hon inte är kapabel att kommunicera som hon skulle vilja. Ni vet. Det händer att hon biter till. Rycker i Bonnies hår. Och Bonnie gör ingenting. Förutom att skrika ”nej” då kanske. Max. Borde man uppmana henne att nypa/knuffa tillbaka? Visa vart skåpet ska stå? Säga att ”om du bånkar till mig, tjongar jag tillbaka, så skärpning pluttunge!” Inte jämt, men någon gång i bland? Eller är det som jag vill tro att snällhet alltid vinner. Att ge igen inte är något bra? Inte ens om det bara är en liten knuff det handlar om. Jag tänker mycket på det här.

Som sagt. Hur tänker ni som också har småbarn i samma åldrar? Har ni några sunda resonemang att dela med är av? Gör gärna det!

Publicerat

i

av

ceciliablankens

Etiketter:

Kommentarer

  1. Profilbild för Ninis
    Ninis

    Jag hade nog latit dem vara – de funkar ju tydligen bra tillsammans – Rio far säkert ’svar pa tal’ när det behövs fran dagiskompisar eller andra kompisar. Vi har det tvârtom hemma – storasyster avgudar visserligen lillasyster ocksa (3 ar och lilla 8 man), men hon vill gärna bära, krama (läs strypa), lära henne att sova (med täcke pa huvudet), allt eller iaf till 65 % med välvillighet men ibland tar svartsjukan över och det blir smygbett, hardragning och da det berömda sumobrottargreppet – lyft och släpp. Vi brukar helt enkelt lyfta bort henne varje gang för hon lyssnar inte om vi säger till. Tror att lillasyster snart lär sig att försvara sig och da later vi nog dem vara sa mycket som möjligt.

    Svara
  2. Profilbild för Hanna
    Hanna

    Mina barn två och tre år slåss och kramas om vartannat. Jag tycker det är viktigt att den som blir slagen/knuffad el liknande säger ifrån med ord, och att den andra säger förlåt. Men att ”ge igen”-absolut inte. Det blir det ju bara mer bråk av det. Så markera vad som är rätt och fel men njut av att de trivs ihop.

    Svara
  3. Profilbild för EmmaF
    EmmaF

    Min tvååring slår sin fyraårige storebror lite för ofta och vi säger till storebror att han ska gå därifrån, komma till oss så vi kan hjälpa till att reda ut konflikten. Men oftast brukar det sluta med att storebror skriker i högan sky och när vi skyndar dit ligger lillebror över honom och försöker ta hans leksak…. Jag tycker att det är fint så länge Bonnie kan avhålla sig från att slå tillbaka, i sinom tid kommer hon säger bita ifrån när Rio blir för påtaglig.

    Svara
  4. Profilbild för andrea
    andrea

    Jag tycker att det verkar jättefint så som ni har det och jag tror att dina döttrar löser det där helt galant, med stöd från er föräldrar såklart. Det är inte säkert att Rio fortsätter ”sabotera” när hon lärt sig kommunicera bättre, och Bonnie är ju en utmärkt förebild för sin lillasyster på det viset att hon säger till henne snarare än slår till henne. Jag och min lillasyster kivades väldigt mycket när vi var små och jag har lärt mig att det oftast bara blir värre om man ger igen med samma mynt.

    Jag har bara ett barn så jag vet inte hur vår son skulle reagera på ett syskon, men han är lite som Bonnie verkar vara, han säger ifrån och är väldigt medveten om vad som är rätt och fel, däremot har han aldrig slagit tillbaka när någon bråkat med honom, vare sig när jag varit närvarande eller på förskolan. Jag tycker att ni ska fortsätta på samma bana och jag tror som dig, att man vinner på att vara snäll. Som sagt inte mes-snäll, men snäll.

    Svara
  5. Profilbild för sara
    sara

    Jag tror inte att något barn behöver ”tuffas till” om det i övrigt inte har extrema problem med blyghet el dyl. Det mest sunda beteendet är det ni redan lär era barn; var snäll mot varandra!
    Vi har samma mönster här, lillasyster drygt 3 år pucklar på storebror 5 år och tar gärna tillfället i akt och trycker till och ger tjuvnyp. Storebror gråter men går inte till motattack, och vi skäller på lillasyster för att lära henne och hon får även känna på konsekvenser. Det handlar oxå om naturliga mönster med ett yngre syskon som behöver ”slåss” för uppmärksamheten (och frustration över att inte vara lika stor som syskonet) och det äldre syskonet som inte behövt göra det då det var ensamt i början. Jag tror personligen på att ivrigt bejaka olikheter men vara tydlig med de normer och värderingar som ligger till grund för vår syn på världen. I vårt fall t ex att alla människor har lika värde, att man inte ska göra illa någon och att man ska hjälpas åt/ dela med sig.
    ;D
    Jag har en känsla av att det kommer växa upp en ny generation av väldigt ”starka” tjejer med mycket skinn på näsan. Me like!

    Svara
  6. Profilbild för Mari
    Mari

    Tycker det verkar som att Bonnie gör helt rätt! Man ska vara snäll mot dom som är mindre. Nej lär henne inte att slå tillbaka, då har ni ju sanktionerat slagsmål. Det är ju svårt (och inte heller rätt) att lära ett barn att man inte får slåss genom att just slå. Eller hur?!

    Svara
  7. Profilbild för pecawe72
    pecawe72

    Jag och maken hade varsin 2-åring med in i vårt förhållande för 11 år sen och dessutom 2 barn som är totalt olika. Makens son både slog, bet och nöp sin bonussyster med jämna mellanrum fram till 4 årsåldern, medan hon stillsamt tog emot (precis som jag var när jag var liten).

    Det är ursvårt att veta hur man ska bete sig som förälder. Maken försökte uppmuntra bonusdottern att ge tillbaka, medan jag mer försökte få henne att säga ifrån på annat sätt. Hon hittade sin styrka i att vara mycket modigare på alla plan, vilket ledde till många tårar hos brorsan då hon skrämt honom med spökhistorier. Lillasyster har varit samma pacifist som sin storasyster och aldrig någonsin gett sig på andra barn (eller syskon).
    Jag har väldigt svårt att uppmuntra att ge tillbaka i form av slag och annat, men att stärka barnen i att inte ”stå ut” med vad som helst och att säga ifrån är viktigt.

    Svara
  8. Profilbild för Linda
    Linda

    Vår äldsta tjej var precis som Bonnie, vi tyckte också hon kunde vara lite tuffare. Det där har kommit lite mer nu när storasyster är 7 och lillasyster 5. Nu kan stora till och med nypa tillbaka eller knuffas om hon blir riktigt arg. Utan att vi har försökt påverka på något sätt. Jag tror det är bäst att låta det vara, allt blir bra ändå.

    Svara
  9. Profilbild för Ingis
    Ingis

    Jag tror på att lära barnen att säga ifrån om något känns fel. Att om nån inte är snäll så säger man något om det och går därifrån för att markera att det inte är ok!

    Svara
  10. Profilbild för sara - 25-åring som inte alls är mamma men gillar mama-bloggarna ändå..
    sara – 25-åring som inte alls är mamma men gillar mama-bloggarna ändå..

    jag tycker att det låter som att bonnie är ganska medveten om att det inte är rätt, det är väl därför hon säger ”det gör inget, det var inte så farligt”?

    tycker snarare att det låter som ni har fått en ovanligt mogen och empatisk liten treåring.

    Svara
  11. Profilbild för Cattis
    Cattis

    En grej som jag försöker tänka på och som visat sig ganska kraftfull är att inte ge så mkt uppmärksamhet (=förstärker lätt beteenden även om det är tillsägelser o tjat) till den som slår, utan mer fokusera på den som blivit slagen.

    Svara
  12. Profilbild för Cecilia
    Cecilia

    Jag lärde min son att sätta fram handflatan och säga bestämt ”NEJ” när ngn gör ngt han inte gillar. Tex andra barn som ska brottas på dagis, kittlas hårt el knuffas mm. Och även när andra gör fel mot andra. Och det har funkat väldigt bra!!! Han kör den ofta och det tar oftast tvärstopp och andra kan bli förvånade vilket resulterar i att det upphör:). Det är ett lagomt sätt att lära andra respekt i unga år. Tycker jag!

    Svara
  13. Profilbild för Catrine
    Catrine

    Jag har en dotter, nyss fyllda tre år som är väldigt försiktig av sig. Vi, och förskolepersonalen, märker att hon inte gärna säger ifrån utan liksom backar undan och skyggar lite om hon blir ”påhoppad”. Och det hjälper oftast inte ett dugg. Så vi uppmuntrar och pratar ofta om att sätta upp handflatan och säga ”STOPP!” och förklara att hon inte vill. Vi är måna om att hon ska säga ifrån själv också istället för att gå till en vuxen på en gång, även om vi så klart hjälper henne om hon behöver. Hon har börjat använda handflatan mer och mer, mest mot oss föräldrar än så länge men det är ju oss hon övar på. Till saken hör också att hon har en beundrare på förskolan som tycker mycket om att pussa och krama på henne, vare sig hon vill eller inte. Är det något jag vill att hon ska veta här i världen så är det att hon har rätt till sin kropp och att ingen får röra henne om hon inte vill. Därför funderar jag ganska mycket på det här. ”STOPP!” kommer inte alltid fungera och i dom situationerna kommer jag lära henne att freda sig bäst hon kan, fäkta, knuffa, slå. Men riktigt där är vi inte än. Sen har hon en lillebror på sju månader som innan vi vet ordet av kommer vara en riktig marodör så jag tror nog att hon kommer få övning i det där tids nog! 🙂 Snäll ska man vara men om det är någon som inte stoppas så enkelt och inte lyssnar på ett nej, då ska snällheten försvinna. Jag vill inte att hon ska vara snäll på bekostnad av sina egna känslor liksom.

    Svara
  14. Profilbild för Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta
    Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta

    Lillesyster är ett. Hon förstår inte vad nej innebär och även om hon gjorde det så skulle hon, pga bristande impulskontroll, inte kunna hejda sig.

    Att lära sina barn att värja sig, med våld om så behövs, är nödvändigt. Lära dem att de är okränkbara och att de faktiskt får skydda sig själva. Vara snäll? Vad innebär det egentligen? Ibland finns det tillfällen då man inte ska vara snäll. Då man faktiskt behöver vara ganska osnäll. Tyvärr så fostras flickor oftast in i den här snäll-fällan som ofta också innebär att de självuppoffrar, står tillbaka, låter sig trampas på osv.

    Det råd jag kan ge dig, utöver att hjälpa båda dina barn att utveckla en stark integritet och våga stå upp emot andra, är att DU 1. skyddar din dotter i den mån du kan mot angrepp. Förebygg. Undvik situationer där våldet kan öka osv. Ja, men du vet vad jag menar. Samt 2. var noggrann med att verkligen påpeka för din dotter, om och om igen, att lillesyster INTE får göra illa henne, inte ens litegrann men att hon inte riktigt förstår att det hon gör är fel just nu och att ni behöver lära henne det. Låt storasyster inte för en sekund tro att det här är nåt hon ska stå ut med.

    Lycka till!

    Svara
  15. Profilbild för Britta
    Britta

    Jag tycker att du har fått mycket kloka synpunkter här nedan! Jag har samma scenario här hemma med en 3,5-åring som absolut aldrig skulle slå tillbaka på sin lillasyster, trots att lillasyster totalt saknar impulskontroll och vett 🙂 Stora säger ifrån med ord och/eller ropar på oss vuxna.

    Jag är inte orolig att storasyster kommer ”ta emot” i andra relationer, men däremot är jag rädd att storasysters ”tolerans” gör att lillasyster blir rätt rufflig. Hon kommer ju undan med mycket eftersom storasyster inte ropar på oss i första taget. Så fort jag ser att lilla tacklar stora eller rycker saker ur händerna på henne, så tar jag ett varsamt tag om lillas händer och lämnar tillbaka grejen. Har hon tacklats får de små händerna istället klappa storasyster. Sedan sätter jag ner henne igen med något annat att greja med. Inga Fy eller Nej, utan bara ett praktiskt ”Så här gör man”.

    Svara
  16. Profilbild för Sara
    Sara

    Fick själv lära mig att inte slå någon som var mindre vilket innebar att min lillasyster kunde utföra diverse tjuvnyp och boxar på överarmen där det gör så himla ont…… tills den dag då hon växt ikapp mig och jag slog tillbaka. En gång räckte och hon förståd att det faktiskt gjorde ont 🙂 BFF ever since. Nu har vi egna så bråkstakar att ta hand om och älska 🙂

    Svara
  17. Profilbild för P
    P

    Har exakt samma scenario med storebror och lillasyster. Men man får aldrig slåss! Inte slå tillbaka, inte för att någon var dum. (att självförsvar kan komma in i vuxen ålder är lite en annan femma tycker jag). Men jag förstår ert tänk om att Bonnie får ta för mycket. Vi har försökt hjälpa storebror att säga ifrån. För det tycker jag att man ska lära sig. Alltid säga ifrån när något är fel. Det tycker jag räcker för att hjälpa i sådana här situationer. Och så säga till lillasyster såklart. Småkiv får de lösa själva men märker man att det blir större så går en av oss dit och ber storebror säga ifrån, och ger tillbaka leksaker/tar bort slåendes småarmar eller vad det nu kan vara.
    Men aldrig slåss!

    Svara
  18. Profilbild för Karolina
    Karolina

    Kolla förskolan. Är det så att Bonnie blir ”undergiven” även där?

    Annars… låt det vara, det löser sig…

    Svara
  19. Profilbild för m47
    m47

    Håller med majoriteten om hur syskonnyp skall hanteras. Vad gäller ”nyp” utifrån typ på skolgården eller likn är jag av den åsikten att man får försvara sig. Aldrig slå först men slå tillbaka. Att alltid bara ta emot gör barnet till ett lätt byte för mobbing. Så man har rätt att stå upp för sig själv och ju tidigare ett barn känner det i sig desto mindre problem kommer det bli. När min lillebror precis börjat skolan blev han en ”hackkyckling” av en kille i mellanstadiet som var ett år äldre än mig. Han kanske inte direkt blev mobbad men under ett period retades den äldre och väldigt mkt större idioten med min brorsa. Typ puttade in honom i snöhögar, ner för slänter, glåpord m.m. En dag hörde jag detta på skolgården och någon form av beskyddarinstinkt tog helt över mitt beteende. Jag blev vansinnig, jagade honom runt skolgården, in i skolan, uppför en trapp, hann ifatt honom, kastade ner honom för trappen och satte mig sedan på hOnom och slog tills en lärare separerade oss. Det blev samtal med rektor och föräldrar men jag står för det och jag skulle ha gjort om precis samma sak. Den äldre killen besvärade aldrig min bror eller mig igen. Vi barn löste problemet själva och det är ibland ovärderligt för respekten för en själv och hur andra ser på en. Ingen vuxen eller mobbingteam i världen är så effektivt som den självkänsla man har i sig.

    Svara
  20. Profilbild för Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta
    Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta

    Ang. det här med att slå tillbaka – Jag låter min unge att göra just det. Främst knuffar. Inte alltid men i situationer som kräver att hon värjer sig. Det är inget jag medvetet uppmuntrat eller uppmanat henne att göra och jag skulle aldrig säga ”gå får it!” för hon är för liten för att kunna ta ansvar för det, men jag tillrättavisar henne aldrig när hon gör det för att försvara sig. Jag låter det passera bara samtidigt som jag tar hennes parti gentemot den som bråkar och slåss.

    Ibland händer det att hon knuffas oprovocerat, för det gör barn, men då säger jag till och vi snackar om det. Oprovocerat våld accepteras inte, där har jag nolltolerans. Men jag tänker inte skälla på henne när hon försvarat sig.

    För hon måste få värja sig från de som slåss, retas eller är uppe i hennes ansikte. Hon måste få värja sig när andra ungar tränger in henne i hörn eller lägger sig på henne. Hon måste få värja sig. Jag förordar inte att man slåss för att lösa problem. Tvärtom. Men jag förespråkar att barn får rätt att försvara sig och med fysiskt våld värja sig utan tillrättavisningar.

    Vi lär ungarna, ofta bara i all välmening för våra barn ska bli snälla och tålmodiga och pacifister, att ta emot skit. ”Säg till en fröken/mamma/pappa/en vuxen nästa gång!” uppmanar vi när barnen förtvivlat blir tillrättavisade när det enda de gjort sig skyldiga till är att försvara sig.

    Och det känns liksom inte riktigt ok att det ska vara så. Att vi förväntar och kräver att ungarna ska vara mer än vi klarar av. För vem fan skulle ta emot våld eller kränkningar utan att slå tillbaka? Inte jag iallafall och jag tänker inte kräva det av mina ungar.

    Jag tänker inte fostra små offer som finner sig i allt.

    Svara
  21. Profilbild för Ulrica
    Ulrica

    Har en dotter som oftast varit/är lite för snäll, även om hon gärna sopar till storebror när han retas/slåss. Det vi försökt lära henne, när hon gett efter så snart någon velat ha det hon lekt med, oavsett om det varit kompisar eller storebror, eller på andra sätt gett efter för att ingen annan ska bli ledsen, är att det är viktigt att hon är snäll mot sig själv också. Hon tycker det är väldigt jobbigt om någon annan är ledsen och har alltid tagit storebror i försvar och skällt ut oss om vi blir arga på honom, oavsett orsak. Då har vi fått försöka få henne att förstå att hon måste vara snäll mot sig själv i första hand, men att det alltid är viktigt att vara snäll även mot andra! Svår balansgång är det dock!

    Svara
  22. Profilbild för Theres
    Theres

    Utgå från dig själv och din relation till andra. Om Per skulle dra dig i håret, skulle du dra han i håret då? Eller skulle du säga ”STOPP, du får inte dra mig i håret”. Är du ute efter att få Bonnie att säga ifrån med hjälp av handling eller ord?
    Det ni kan göra som vuxna är att hjälpa Bonnie och Rio, genom att visa dom hur man beter sig mot varandra. Sätt er ner, säg till Rio att det hon GÖR är fel och att man inte får göra så. Tala även om för Bonnie hur hon kan säga till Rio. Hon kommer att förstå tids nog så länge ni fortsätter att tala om för henne hur hon ska göra istället.
    Sen lär sig barn respekt genom att titta på er. Om ni respekterar varandras rätt till egna tankar och åsikter och att ni är fina och unika på ert sätt så kommer era barn att göra som er!
    Lycka till! =)

    Svara
  23. Profilbild för Hippie
    Hippie

    Jag antar att ”skräcken” är att B ska vara kuvad och försvarslös t.ex. på förskolan? Kolla med dem, hur beter hon sig i liknande situationer där?
    Tycker helt ärligt att det är sjukt hur vissa här uppmuntrar till att slå tillbaka. Vad lär sig barnen av det?? Om B slår tillbaka kommer hon garanterat få skit av förskolepersonalen hon med, för något som mamma och pappa uppmuntrat…?
    Nej, om det är integritet och självkänsla ni är ute efter att göda hos henne, så är det bättre att lära hennes säga ifrån med t.ex en hand utsträckt och högt säga ”NEJ!” och ”JAG VILL INTE!”.
    Om det inte funkar ropar man högt på en vuxen, ber om hjälp.
    Har lärt vår son att säga så från 1,5 års ålder, vilket har hjälpt honom att hantera ettriga småbarn på avdelningen, likväl som gammelfarmor som gärna vill kramas när han inte vill (inte ok). Då säger han ”STOPP, JAG VILL INTE!” 🙂
    Lär i stället Bonnie att hon har rätt till sitt ”privatliv”, att hon har rätt att tycka det är pissigt att bli störd hela tiden och att hon får uttrycka det hur hon vill – men inte genom att slåss.

    Svara
  24. Profilbild för Jessica E
    Jessica E

    På vår förskola så ger man aldrig igen med samma mynt dvs man slåss inte tillbaka etc utan man söger ”STOPP!!! Det gör ont! alt ”STOPP! Jag vill inte att du gör så” och så sätter de up handen i ett stopptecken. Vi kör med samma hemma då jag resonerar så att hämnas med samma metod inte leder till någonting annat än att man då ger tvivelaktiga signaler att det är ok att slåss om någon annan gör det..Vad händer när de blir större och det blir grövre.. OM alla lärde sina barn att inte ge igen så skulle det ju se bra mycket bättre ut i världen. Sedan ska de ju givetvis inte stå och ta emot stryk utan att det uppmärksammas men det är ju inte samma sak som att slåss tillbaka. När jag var osams med mina systrar och man sa till föräldrarna att ”Det var hon som började slåss” så svarade de alltid ”Ja men då kan ju du sluta”! och sedan tillrtättavisade de den som slogs.

    Svara
  25. Profilbild för carola
    carola

    Nej, låt Bonnie vara den hon är!!! Om hon är snäll så ska hon inte behöva ”kaxa” upp sig och bli någon annan!!!!

    Svara
  26. Profilbild för Anna
    Anna

    Tycker Bonnie ska vara precis som hon är men för Rios skull kan man säga till precis som ni gör. Vi har haft likadant här hemma med snäll/beskyddande storasyster. Men medan vår stora flicka nu glider genom skolan med massa kompisar har vår lilla lite mer problem och jag vet inte om det har att göra med att hon styrde ganska mkt här hemma som liten? Som tur är är storasyster fortfarande lika snäll och lillasyster får alltid följa med henne och hennes kompisar när hon nu har lite svårare att skaffa egna. Lycka till!

    Svara
  27. Profilbild för Emma
    Emma

    Jag håller med ”Catrine” här nedanför!

    Svara
  28. Profilbild för Marie
    Marie

    Det är så jäkla svårt! Min ettåring terroriserar storasyster så snart han får chansen. Demolerar allt hon bygger och tar hennes saker. När han blir arg, biter han henne och drar stora tussar ur hennes hår. Storasyster kan vara rätt ettrig tillbaka, försöker knuffa undan honom när han kommer och ska leka med=förstöra. Hon tar gärna saker från honom och då blir hon biten… Usch, jag vet inte hur man ska hantera det. Tack och lov har det blivit mer o mer mys och pussar också.

    Svara
  29. Profilbild för Linda
    Linda

    Hej! Jag har inga egna barn (än) men min pappa berättade en historia för mig i helgen som kanske kan vara till lite nytta. Har jag en lillasyster som är 3,5 år yngre än jag. När vi var små var jag den lugna och snälla, medan hon var betydligt vildare. Precis som Bonnie var jag extremt snäll mot min syster och slog aldrig tillbaka, trots att hon kunde slåss, nypas, rivas etc. (hon var ju mycket mindre och förstod såklart inte riktigt att man inte kunde bete sig så). En dag kom jag gråtande till min pappa (säkert för 100:e gången) för att lillasyster rivit mig och gjort sönder något. Pappa sa då (säkert ganska trött på det hele): ”Men SLÅ TILLBAKA! Hon måste förstå att det gör ont när man slåss och rivs!”. Jag gick då (enligt min pappa) tillbaka till mitt rum och gjorde just det som pappa sade – slog tillbaka. Säkert med lite ångest, men ändå. Såklart blev det ett jäkla liv på min syster – hon hade ju aldrig varit med om något liknande – men efter den dagen respekterade hon mig mer och var betydligt mer försiktig med mig och mina saker.

    För egen del, som den ”snälla”, tror jag faktiskt att det var ganska bra även för mig ut uppfostringssynpunkt. Jag fick lära mig att stå upp för mig själv, och inte ta skit (fast på ett barns nivå). Om någon gör en illa måste man kunna säga ifrån. Och om ”sabotören” är ens 1.5-åriga syster är en liten känga tillbaka nog kanske det ända sättet. Och att pappa sade så fick verkligen inte till följd att jag alltid slog till folk som gjorde mig illa – jag visste fortfarande att det inte var fel, men jag blev nog lite mer säker i mig själv. Och det har jag alltid haft nytta av!

    Svara
  30. Profilbild för Sara
    Sara

    Jag är 29 och mamma till tre barn. Dom två äldsta är tjejer och den stora är 5,5 och den lilla 2,5. Jag tror att det kommer när dom blir lite jämnare så man ska nog låta Bonnie sköta det som hon gör det och vara stolt över att hon förstår att rio är mindre och inte vet bättre 🙂. Min stora tjej har aldrig gjort nåt mot den lilla men nu när den lilla är 2,5 så bråkar dom heeeela tiden. Inte slåss, men tjatar och bråkar med varandra så man blir tokig! Jag tycker att det är ett gott tecken när barn är snälla mot såna som är mindre och även när don är snälla mot djur! Det är empati och jag tror hon kommer säga ifrån när det behövs!

    Svara
  31. Profilbild för Johanna
    Johanna

    Tack for ett intressant inlagg. Har aldrig tankt pa det ur din synpunkt forr. Min gissning ar att Bonnie kommer borja ge igen nar Rio ar lite aldre, sa har det varit med mina barn.

    Svara
  32. Profilbild för Helena
    Helena

    Har haft exakt samma scenario med mina barn som det skiljer 16 månader mellan. Storasyster gjorde aldrig nåt, medan lillsyrran ofta nöps eller slogs när hon inte fick som hon ville, vilket resulterade i att storasyrran grät och lillgangstern fick som hon ville. När lillasyrran vägrade att lyssna en längre period så fick till slut storasyster dispens att ”slå tillbaka” för att det elaka beteendet skulle få en konsekvens. Det hjälpte faktiskt och storasyster förstod att inte börja slåss i tid och otid, utan det var någon gång när hon verkligen ledsnat på gangstern som hon gav tillbaka.
    Jag ville egentligen inte uppmuntra mina barn att slåss, men när man (som i mitt fall) har en ganska undergiven storasyster som ”gör allt rätt” men inte får utdelning för det så tycker jag att det kan vara vettigt att lära dem försvara sig. Helst inte med nyporna men ibland kanske det är det som behövs.
    Nu är de 8 & 9 och slåss inte så ofta längre och lillgangstern har lärt sig att vara snäll mot sin syrra (för det mesta) så vi tillämpar inte den metoden längre, men visst händer det att de råkar i luven på varandra…

    Svara
  33. Profilbild för Anna
    Anna

    Jag tror som ni, att snällhet alltid är bäst! Det är underbart att hon har sånt förstånd, empati och förståelse för sin lillasyster, vilken fin egenskap. Jag menar att bara för att man kan ta ”nästanvadsomhelst” från sin lillasyster, så behöver det inte betyda att man kommer ta ”nästanvadsomhelst” från någon annan som beter sig illa mot en och med detta känna sig trampad på. Nej tvärtom kanske. Vet en som sa: ”När man vet hur man beter sig för att vara en fin vän, så har man också förmågan att se vilka som inte vet det”. Det är så bra tycker jag. Istället för att då känna sig trampad på eller orättvist behandlad av någon, kan man istället känna att det är skönt att veta att man själv är bättre än så. Att det kan ge en skön känsla av att JAG ÄR SNÄLL. Alla testar väl sina syskon, kanske särskilt småsyskon mot de större… Rio har väl Bonnie som sin stora idol och förebild – vilket man ju inte kan säga annat än – en himla bra sådan! Har två grabbar med 3 år emellan, där den stora (nu 8 år) har varit väldigt snäll mot sin lillebror jämt. Tyckte synd om honom ofta när de var yngre, och han fått något förstört. Men nu sker det inte lika ofta längre, de är jättebästisar (fast även obästisar ibland såklart). Men nu hör jag ofta att lillebror agerar på samma ”snälla” sätt mot kompisars mindre barn, eller andra barn på förskolan osv. Vilket känns som en slags medalj till hans storebror – vilket vi också brukar vara noga med att berätta för honom! Så lite ”pay it forward” känsla blir det. Tack för en bra blogg!

    Svara
  34. Profilbild för Cecilia
    Cecilia

    Men herregud lady dahmer, det blir så stort och överdrivet! Varför överanalysera en syskonrelation och omvandla det till att man inte ska bli en mes som låter andra sätta sig på en? Låt det vara vad det är-syskontjafs och lägg inget större i det. Den dagen Bomnie får nog kommer hon nog visa det och som det är nu så är hon för liten för att analysera händelsen i sig!

    Svara
  35. Profilbild för Karin
    Karin

    Klart det är viktigt att hon kan säga nej! Småsyskon får inte slåss. Både ni och Bonnie måste sätta stopp. ’stopphanden’ tycker jag är tydlig och effektiv i kombination med Nej! Inte slå. Krama eller klappa snällt.

    Svara
  36. Profilbild för Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta
    Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta

    Cecilia, problemet är att barn påverkas hela livet. Om man låter dem finna sig i våld som små så hänger det med. Det är inte Bonnie som ska analysera nåt, utan hennes föräldrar som ska se till att hjälpa henne utveckla en stark känsla av okränkbarhet. Detta börjar redan från start och är inget man kan börja med efter en viss ålder. Visar de vuxna genom sitt agerande att det är ok att utsättas för våld så är det just det som barnet bär med sig.

    Syskontjafs är helt normalt ja, men det är inte ett argument för att låta det hållas.

    Svara
  37. Profilbild för Maarit
    Maarit

    Hejsan!

    Jag har 2 söner, charlie snart 3 ar och theodore 1 1/2 ar.
    Charlie har aldrig slagit eller dragit eller gjort nagot elakt mot sin bror, aldrig(han verkar liksom inte ens vilja), theo daremot ar lite mer attack liksom…..
    Jag sager till theo jamt, de far inte sla varandra, garna kafta eller diskutera (eller vad man kan kalla deras diskutioner pa konstigt sprak,,,,) ga i olika rum och leka men de kommer aldrig fa ett ok till att nagonsin gora illa nagon!!! Jag kommer fran ett hem med skilda foraldrar, bodde med mamma som lyckade hitta en man som slog oss i flera flera ar….darfor har jag valt att inte tolerera vald i mitt hem och med andra barn och vuxna som vi umgas med….lattare sagt an gjort…..
    lycka till och var glad att dina barn ar sa sota = )!
    Kram maarit

    Svara
  38. Profilbild för Cecilia Blankens
    Cecilia Blankens

    Jag vill bara säga att det för mig är viktigt att det inte blir några pekpingar om man ska ha såna här diskussioner. Inget ”så här ska ni göra”. Men resonemang och tankar är bra! FÖr ni vet ju inte hur vi har det. Ni vet inte alla omständigheter. Ni känner inte mina barn, och inte oss som föräldrar. Därför vill jag inte att någon ska dra några slutsatser. Och det låter ju det flesta av er bli att göra och det är jag tacksam för!
    Men Bonnie är ingen mes. Och Rio är inte våldsam på nåt sätt. Hon är liten, och det vet Bonnie. Det är därför hon visar förståelse. Och och det där att barn påverkas hela livet som någon sa; det är just därför vi månar om snällhet och förståelse. Vilket inte på något sätt utesluter okränkbarhet. Jag tror helt enkelt inte att hon KAN vara hårdhänt mot sin lillasyster (än i alla fall, men sånt kan ju ändras med ålder förstås). För att oavsett hur förbannad hon än blir är hon aldrig mer förbannad än hon är förstående mot sin syster som är yngre och inte menar något illa egentligen. Jag kommer aldrig uppmuntra henne att knuffa tillbaka, men jag kommer förstå om hon någon gång gör det. Så får nog slutsatsen av detta bli för mig.

    Svara
  39. Profilbild för catta
    catta

    Vi har en tvåårig liten tjej hemma som allt för ofta tycker det är roligt att brotta ner sin tre år äldre storebror, det kan förekomma fräsande, puttande och knuffande också. Begriper mig inte på hur det kunnat bli så faktiskt, medans vår stora kille var jättelugn och snäll och sa knappt ett ljud. Nu får man ju gå emellan dom och tala om för båda att det inte är okej om någon knuffas och puttas, beter sig dumt åt i största allmänhet och jag betonar ju det förbägge och ofta förklarar jag för pojken att om han skulle bli arg så ska han inte för den delen knuffas eller slå tillbaka för man gör inte så och att vi måste visa lillasyster att man inte bete sig illa.

    Svara
  40. Profilbild för stina hellberg
    stina hellberg

    Har två barn med 20 måns mellanrum. Storebror är lugnet själv, han tål i princip hur mycket som helst från lillasyster. Lillasyster kan vara en liten ligist ibland. När hon var ca 2år och han 3år så var hon hopplös på att tjonga BRIO-banan i huvudet på honom. Ibland bet hon även. Han gjorde absout ingenting tillbaka! Tillslut gick det så lång att vi sa att han fick slå tillbaka. Han blev jätteledsen och sa att man inte gör så (vilket han givetvis har rätt i) och sen kom han och frågade oss om lov för att slå sin syster. Då var det ju liksom ingen poäng, vi menade ju att han skulle fösa undan henne när hon gick till attack, inte 5 min senare… Till slut fick han nog och puttade bort henne och hon gjorde aldrig mer om det!
    Tyvärr så uppstod en konflikt på dagis där storebror försvarade sin lillasyster genom att putta ett annat barn. Personalen bannade och till svar fick de ett hulkande: mamma har sagt att jag får slå tillbaka!
    Till saken hör att jag jobbar som skolkurator i kommunen. GISSA om jag skämdes!

    Svara
  41. Profilbild för a
    a

    Vi kör med stopphand (tack förskolan!) /lära barnet att gå sin väg (hellre fly än illa fäkta) alt. säga till på skarpen (skrik mm är ju bra sätt att försvara sig). Våld är INTE ok, från någon. . Tex. tänker jag lära mina barn att aldrig gå med på ngt som dom inte vill, att det är Ok att säga NEJ el helt enkelt inte vara med/gå därifrån; helt enkelt försöka känna efter själva och agera efter det. Självförsvar är ifos OK, tom lagligt. Men svårt eftersom det lätt blir att man använder mer våld än som behövs. Jag tror man kommer långt med att lära barnen säga NEJ-STOPP när det känns fel. OCH – veta att jag som VUXEN lyssnar/agerar om ngt är fel

    Svara
  42. Profilbild för Dina
    Dina

    Jag är likadan med min syrra 🙂. Men vi har en väldigt nära relation och jag känner liksom aldrig smärta (psykisk då, i vuxen ålder) från henne, för jag VET vem hon är, jag vet att vi är som en person. Är Bonnie lika förlåtande med andra barn? I så fall kanske man ska prata med henne och förklara. Men kolla det, för jag betet mig inte alls mot andra som jag gör mot min syrra.

    Svara
  43. Profilbild för Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta
    Lady Dahmer / postpatriarkal feministfitta

    Jag ber om ursäkt om jag låter mästrande, det är absolut inte min avsikt, men jag vet med mig att jag kan ha en uppläxande ton. Den är inte riktad mot någon dock utan mer generell, hur JAG ser på mitt eget föräldraskap. Om det inte kommer fram så ber jag såklart om ursäkt!

    Svara
  44. Profilbild för Amanda
    Amanda

    Att lära sina barn att slåss tillbaka kan ju ALDRIG vara ok. Att berömma de barn som INTE slår tillbaka men som lär sig att verbalt säga ifrån är ju de barn som kommer att komma längst. Snälla empatifulla barn är mycket angenäma och ska höjas upp lite extra och berömmas. Men man kan lära dem att säga ifrån på ett bestämt sätt UTAN att puttas. Förstår faktiskt inte att det på riktigt finns så många föräldrar som tycker att det är helt ok att barnen slår tillbaka.

    Svara
  45. Profilbild för Anna
    Anna

    VAR STOLT!!! Hon verkar ju inte all slida av lillasysters bemästrande, jag tror att du skulle märka om Bonnie börjar ifrågasätta sig själv och sina behov och gränser. Hon verkar ju på det klara med mycket här i livet =) Och hon ser att ni fortsätter säga till Rio. Var stolt över Bonnie, denna gåva hon besitter kommer hon att gå långt med!

    Svara
  46. Profilbild för Sofia
    Sofia

    Självklart ska man lära sitt barn att säga ifrån! Jag uppskattar er tanke bakom, att man ska vara snäll, men jag tycker samtidigt att ni ska uppmuntra dottern att säga ifrån TYDLIGT när någon är dum. Jag tror ni måste markera att NEJ, INTE OK att bitas så att storasyster lägger märke till att mamma och pappa verkligen inte tycker det beteendet är ok. Peppa henne att säga ifrån när nån gör nåt dumt. Även om lillasyster är liten så måste man självklart markera, särskilt mot att bitas!!!! Att bitas är ett otyg och inget man ska acceptera bara för att nån är liten. Risken med att tillåta för mycket och vända andra kinden till, som för storasyster, är ju att barnet kan få svårt att stå upp för sig själv och indirekt lär sig att saker görs mot hennes vilja och att det bara är att finna sig i det. Mina barn är exempelvis snälla och blyga och jag gör allt i min makt för att de ska få känslan av att det är ok att säga ifrån. Det enkla är ofta det bästa. Någon här nedan skrev om ”STOPP!”. Det är enkelt och bra när barnen är små. Man behöver inte förklara utan bara säga (skrika så att det hörs, säger jag till mina barn) STOPP när någon gör något man inte vill. Till min stora tjej säger jag åt henne att stå på sig, också enkla saker som att kunna uttrycka sin åsikt ”jag vill inte”, ”så tycker inte jag” i diskussioner med kompisar när andra tycker annorlunda. Allt för att de inte ska bli helt överkörda. Samtidigt så tycker jag att det är så viktigt att deras grundpersonligheter respekteras. Man ska inte gå för långt och göra om dem till hårdingar när de inte är såna av naturen. De ska få vara blyga och försiktiga, de är lika mycket värda för det, såklart. Alla kan inte vara gåpåiga ångvältar. Själv önskar jag innerst inne att ingen var det.. Men jag vet också att det kan vara värdefullt att ge barnen verktyg att hantera dessa ångvältar. Om det sitter i ryggmärgen att säga ifrån så kommer inte blyghet eller konflikträdsla hindra dem från att stå upp för sig själva. I alla fall inte i lika stor utsträckning

    Svara
  47. Profilbild för Anne
    Anne

    Min dotter har alltid varit världens snällaste storasyster mot lillebror. Det är sex år mellan dem och hon fick vänta länge på att få ett syskon, när vi berättade att hon skulle bli storasyster ropade hon ”jag är helt beredd!!” På grund av åldersskillnaden har de ju aldrig behövt konkurrera. Men nu! När hon är arton och han tolv, hjälp vad det tjafsas och retas! Jag blir tokig och försöker stoppa – då tittar de bara förvånat på mig och säger ”men vi har ju bara kul”. Syskonkärlek i sin prydno, vad gör väl då att mammas nerver blir lite trasiga 😉.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *