När Bonnie vaknar är det som att släppa upp en pausknapp som bara tillfälligt varit intryckt under natten. Hon tar vid där hon slutade, och i samma gång hon öppnar ögonen delar hon med sig av sin agenda. Inte en sekund för mornande finns över. Inte ett ögonblick morgonro. Hon bara kastar sig över sina tankar, resonemang, idéer planer, lekar och ibland regelrätta befallningar och går från stocksovande till sjätte växeln på mindre än en sekund. Puh. Det är svårt att hänga med där, och man får bita sig hårt i läppen för att inte tappa humöret. Själv har man ju kanske inte riktigt samma accelerationsförmåga och hade nog gärna njutit av att sträcka på sig under tystnad ett par minuter.
Imorse började morgonen klockan sex med att Bonnie kom instormandes. Arg som en bålgeting. Förorättad och försmådd. Ställde sig vid min sida av sängen och hävdade ilsket med en röst som darrade av återhållen gråt att hon ”misstänkte att hon inte fått tillräckligt med lördagsgodis i lördags”.
En småparanoid treårings idéer om godistjuvar och föräldrar som eventuellt smakat lite för mycket ur hennes påse, hur tacklar man det? Klockan sex på morgonen?
Jag yrade iväg och hämtade en banan, tänkte att hon kanske var hungrig. Det hjälpte.
Jag älskar de här små sakerna. De små bekymren som är min uppgift att avstyra. De här små människorna med sina magiska världar där jag får vara en del. Kika in i. Dela. Ingenting i livet jag någonsin upplevt har känts viktigare.
Ha,ha!
Sköna, härliga, fina, söta Ponnie!
Barn är för sköna även om man nu ganska ofta får bita sig i läppen för att inte få fnatt 🙂.Jag har enn 6 årig gosse,2 årig tös och en 4 årig tös så här kan det gå hett till av all trots just nu…..
Håller med! =)
Vilken underbar kommentar! De har för härliga tankegångar. Bästa som finns!
Haha, du älskar det denna gång eftersom du lyckades rädda ”krisen” med en banan, jag vet nog hur det är 😉.
Fantastiskt trots allt, som sagt.
Haha, fick mig ett gott skratt!
Hej för första gången! läser din blogg o tycker om det du skriver, o det du skrev idag va såå himla rart så jag tårar börja rinna, löjligt av mig kanske men så fint o rörande..ja det är så rätt bara..tänk att få finnas där när barnen behöver en förälder, varm i hjärtat blir man, Kram på dig!
hurra vad du är bra!!!!
Så fint du beskriver det med att det är din uppgift att lösa och rädda situationer som dessa! Jag håller helt med! Att vara mamma (förälder) är helt klart livets mission!!
Vackert!
Men nu grät jag en tår här på jobbet 🙂
Men lilla Bonnie då. Så söt! Min dotters värld rasar varje gång skalbyxorna åker på (vilket är flera gånger om dagen varenda dag). Ja bara när just de byxorna ska på. Så himla konstigt och jag fattar ingenting men försöker lindra själasmärtan varje gång genom att visa hur himla bra de är när man sen kan hoppa i vattenpölar, åka rutschkana, sitta i sandlådan m.m. Älskar det här med att ha barn för man måste var så närvarande. Inte tänka på annat, grubbla över nåt vuxenproblem utan bara vara i nuet med sin unge. Så jäkla obeskrivligt härligt!
Har en fyra åring hemma och kunde inte beskrivit det bättre! Man är så lyckligt lottad att få vara en del av deras liv, diskutera och lyssna på deras tankar och resonemang. Vi njuter i fulla drag av att hon har sån skön humor och glimten i ögat 🙂
Haha men gud va gulligt!
Du är en bra skribent! / Moa
Fantastiskt!! Jag blev tårögd när jag läste sista meningen. Nog något av det starkaste och känslosammaste jag läst 🙂
Och det är därför jag just nu utbildar mig till förskollärare/lärare! 🙂
/Mamma till två söta hjärtan.
Haha, roligaste jag läst på länge!
Jättefint skrivet! Fint att du satte ord på hur vi och många med oss känner!
det här var nog det gulligaste jag läst på länge. så himla fint! den där bonnie är fortfarande min idol alltså..
Så välformulerat! Håller helt med!
Hahaha, gud vad Bonnie är rolig! Jag är 21 år och inte ens i barntankar men jag älskar din blogg Cecilia!