Hälsar på min syster med familj i Karlstad. Ikväll är hon, min syrra Ninni med man, på fest och vi har varit barnvakter. Fyra barn. För många är det ju så det är varje dag, men för mig som bara har två är det snudd på obegripligt hur man får en sån vardag att funka. Bara det här att lägga fyra små människor. Borsta fyra små munnar. Klä på fyra små pyjamasar. Se till att de som kissar på toan gör det. Ta hänsyn till allas eventuella kvällsrädslor. Enas om böcker. Se till att ingen proppar i sig för mycket godis. Fast det är klart, hade det varit ens egna barn alla fyra hade man kanske haft rutiner och roller på tydligare sätt. Eller hur funkar det ni som vet? Förutom att jag rent organisationsmässigt har svårt att se hur jag skulle lyckas hantera fyra egna barn, tycker jag att det verkar helt underbart med en stor familj. Jag som kommer ifrån en skilsmässofamilj med massor av hel- och halvsyskon till höger och vänster, trivs alltid som bäst på jularna när alla är samlade och vi sitter sexton, sjutton personer runt middagsbordet. Eller ikväll, när vi käkade tacos och alla plötsligt började garva åt nåt. Fyra små skrattande munnar. Vilken kärleksdynamik!
JSkriv din kommentar hä
Jag har 11 barn och det är inte så komplicerat!
Det löser sig efterhand…
Idag är de från 4 till 25 och jag är även mormor!
Grattis Karin! Grattis! Underbart!
Jag har bara ett barn, men jag ville åtminstone tre barn. Jag tror att stora saker kan vara en stor familj. Det sätt jag har funnit att sådana familjer föredrar att ta hand om varandra bättre och mer sammanhängande. Naturligtvis verkligen inte en lätt uppgift, men här är ett exempel – Karin – som kan lösas. Och amennyi kärlek, glädje, barn skulle få, skulle inte kasta märkt hur svårt och tröttsamt att gå igenom varje dag. Kram M
Mmmm… Det är svårt att förstå! Jag kommer från en 10-barnsfamilj och tyckte inte att det var något konstigt.
Tills jag själv fick barn! Hur fasiken har mina föräldrar lyckats?! HUR har de orkat?
Gah, och här klagar jag på sömnen med ETT barn. Känns som fel att klaga till mamma då… Haha!
Din syster har verklegen verdens fineste hus!!!
Cecilia! Vardagen i en stor familj är sprängfylld av kärlek. Man får inte glömma bort sådana där stunder med fyra skrattande små munnar när omvärldens måsten och ramar stressar en och gör ens liv fyllda av rutiner. Jag är en ung mamma. 32 år i år och jag har fyra barn. Jag har pluggat sammanlagt 3,5 år på Högskolan, åkte på 4 långresor à 6 månader och jobbat under hela min studietid…… under dessa ”hårda” år med så mycket erfarenhet och lycka har kärleken till mina barn hela tiden fått mig att sträva framåt och känna hur lycklig jag är. Jag rekommenderar starkt att skaffa stor familj. Att vara förälder är svårt oavsett antal. Det praktiska får man grymma skills i att hantera. Sen finns ingen koordinator/projektledare därute i arbetslivet som slår dig i organisation! Lycka till!
/Big mama
Jo det krävs rutiner rutiner rutiner. Har 3 tjejer på 4,5 2,5 och 6 månader och en karl som jobbar borta ibland. Varje kväll när alla sover så pustar jag ut och ger mig själv en liten klapp på axeln. de är ju helt underbara! men 3 räcker för oss, annars måste man ju skaffa stor bil…;)