Nu antar jag att ni alla sitter som på nålar och undrar; Hur GÅR det egentligen med Cecilia och hennes sömnproblem? Jovars. Det är knappt så man vågar prata om det, för då jinxar man kanske plötsligt det som blivit bättre och så är man tillbaka i entimmaomnattenhelvetet igen. Men okej då. Kortfattat kan man kanske säga att de senaste årens sovkarusell fått mig att gå från FÅR JAG INTE MINST ÅTTA TIMMAR SÖMN PER NATT BLIR JAG GAAAALEN till Får jag fem sammanhängande timmar sömn per natt tackar jag ödmjukt alla gudar och gråter en tår av lycka.
Efter den senaste jävulspärsen är det nu något bättre ställt. Jag går och lägger mig rätt sent, för att vara riktigt jäkla trött. Och så vaknar jag tidigt som fan, men då har jag i alla fall – oftast – fått sova rätt så sammanhängande där emellan. Kvällsrutin: Dricka te (utan… koffein? Vill alltid säga nikotin, men det är det som är i cigg va?) och duscha varmt och länge. Efter denna lilla procedur smörjer jag in mig med en underbar liten produkt som gärna får dofta svagt lavendligt eller någon annan trygg mormorsdoft, innan jag smyger ner mellan lakanen. Jag är storkonsument av Avedas fantastiska, naturliga produkter – och dessa två är vad som rundar av mina kvällsäventyr just nu.
Okej. Helvetes skit om denna text nu gör att jag inte kan sova i natt bara för det. Då raderar jag skiten det första jag gör och låtsas att det aldrig hänt.
Lämna ett svar