Sitter och kollar på Idol. Förstås. Per är producent för hela kalaset så det är en stor och viktig grej att följa. Tycker att det känns så himla jobbigt att någon måste åka ut bara, så jäkla modiga och duktiga de är allihop.
Hur som helst. Jag var som sagt på Underbara barn-mässan och Me & I-montern där idag. Stod vid ett litet bord med mopskläder och kände mig… bortkommen. Men glad. Gud, jag måste vara historiens sämsta säljare.
Jag fick också träffa en massa underbara och bloggläsare (som för övrigt efter detta måste tycka att jag är världens konstigaste människa, några snälla ord och jag blir högröd och börjar stammande stirra ner i golvet). Och så plötsligt, när jag stod där och spejade såg jag i en liten vagn en söt, söt liten baby klädd i mopskläder från topp till tå. Och det var inte Bonnie eller någon annan unge som jag känner, utan en fullkomligt främmande moopsklädd sötnos. Vet ni? Det var en fantastisk kick och egoboost att se. Den häftigaste och mest direkta bekräftelse jag varit med om hittills i yrkeskarriären. Tack för det lilla bebisen och hans mamma!
Lämna ett svar