Jag vet inte varför jag plötsligt bara vill klä mig i svarta kläder. En helt ny typ av fas för mig som vanligtvis är… okej, inte färgglad kanske, men i alla fall inte helsvart. Jag undrar om detta är något som kommer hålla i sig? Om det är så att jag gått in i någon slags vuxenstil? Men varför måste den i sådana fall prompt vara helsvart? Jag vaknar på morgonen, klurar på vad jag ska ha på mig och känner varje dag att; svart. Svart vill jag nog ha. Bara svart tack. Och så har det varit i någon månad nu.
Fast jackan från Gant är faktiskt egentligen mörkt, mörkt blå. Och halsduken är ju vit. Byxorna (Dagmar) och skorna (Acne) är däremot otvivelaktigt skitsvarta.
Idag, banne mig, ska jag försöka träna. Per har varit bortrest ett par dagar och då finns det ju inte en chans att hinna med sådant. Men ikväll jäklar ska jag svettas. Ser fram emot det. Ja men jag gör faktiskt det. Hur hurtigt och otroligt det än låter.
Lämna ett svar