Befinner mig just nu i en graviditetsfas där 4 på morgonen känns som en rimlig och helt normal tid att kliva upp. Jag brukar vakna när Rio tassar över till vår säng – eller ja, egentligen vaknar jag tio minuter innan och ligger sedan och känner i hela kroppen att det inte är någon idé att somna om för att Rio ändå är på ingång. Och mycket riktigt. Hur kan man veta sånt? Och sedan är jag superpigg och klarvaken men försöker att inte stressa över det, utan i stället njuta av ett par timmar i ensamt mörker i sällskap av podcasts och böcker. Men just idag bestämde jag mig för att kliva upp och skriva ett par rader här i stället!

Thanksgiving betyder långhelg här i USA – och jag och Per konstaterade igår hur otroligt skönt och nödvändigt det är med en liten break från allt så här mitt i högsäsong. Han hade fått ett mail från någon kollega och kände sig liksom helt chockad över det plötsliga avståndet mellan de här slappa hemmadagarna och stora beslut kring ett tv-program som tydligen heter American Idol. Och jag känner likadant. Så skönt att om man råkar få tio minuter för sig själv någonstans, inte reflexmässigt ta upp telefonen och kolla mailen – utan snarare ta ett djupt andetag och vända ansiktet mot solen. Och tänka på ingenting istället för på allt.

I fredags var barnen på beach camp i Santa Monica. Jag och Per skjutsade dit dem och fick sedan ett par timmar helt själva i varsin solstol i skuggan vid ett strandcafé som spelade bra musik och serverade färsk frukt och god kaffe. Det var otroligt. Magiskt. Att få sitta där i lugn och ro bara han och jag, medan barnen surfade och lekte på stranden några hundra meter bort under någon annans ansvar.

När slappartiden var ute hämtade vi barnen men mötte upp några andra familjer och stannade kvar på stranden någon timma innan vi åkte hem.

Igår gick dagens enda mission ut på att ta sig till IKEA för att bulla upp inför advent. Glögg, lussekatter, pepparkakor, sill, pepparkaksdeg och såna saker köpte vi. Och ja, värmeljusen slogs det till på också förstås (för ingen har väl någonsin åkt till IKEA utan att köpa värmeljus. Va? Går det ens?) samt en fåtölj från fyndavdelningen, någon stekpanna och andra klassiska fällor.

 

När ångan ändå var uppe stack vi vidare mot Glendale och Americana at brand – för att köpa julklappar som ska skickas till Sverige. Men egentligen brukar den vanligaste anledningen att ta sig till detta mycket sympatsiska köpcentrum stavas Din Taig Fung – bättre dumplings erbjudes icke någon annanstans på denna planet. Smaskigare sauterad spenat med vitlök har jag fan inte ätit någon annan stans heller. Besöker ni LA – missa inte den här restaurangen är ni snälla.

På kvällen tändes det brasa och lektes riktig höst – och när barnen somnat kollade jag och Per på första episoden av fantastiskt kittlande, sorgsna och otroligt vackra (Montauk  – måste åka dit!) serien ”The Affair”. Sjukt bra.