Det här när man tar på sig en sportbehå och liksom måste ut i armhålan och fiska upp de diminutiva tuttarna och sedan lyfta ner dem i det tighta tyget. Och efter det förnedrande nog justera bröstvårtsnivåerna. Lyfta och dra lite till så att de hamnar på åtminstone ungefär samma höjd. Så var det inte innan barn nummer två.
Jösses. Ska man verkligen behöva lära sig att älska det här?
av
Etiketter:
Haha, du är ju så skön! Tycker det blev så efter första, så hur fan ska man se ut nu efter andra. Sinnes. 😉
Och nej, jag tycker inte man måste älska det. Bara för att man fått barn. Vill man göra nåt åt saken tycker jag absolut man ska göra det. Man ska ju leva, förhoppningsvis, länge med sin kropp. Och tycka om den. Men man kanske vänjer sig med att fiska bröst? Vad vet jag, det återstår att se 🙂
Haha älskar att du skriver det vi andra tänker! 🙂
Hej Cecilia, jag hoppas du vill hjälpa oss att sprida detta.
Om Livet om kärleken och fotograferna som vill göra något bra till världen Läs mer här och sprid vår sida så fler familjer får reda på om oss. Vi arbetar helt ideelt.
http://www.essencevitae.com
En dag händer det som inte får hända. En familjemedlem blir sjuk, allvarligt sjuk. Man vet inte hur lång tid dem har kvar tillsammans, man vet inte hur framtiden ser ut.
Vi fotografer i Essence Vitae Project, jobbar ideellt åt dessa familjer där vi bidrar med bilder och fångar den där gemenskapen, den där kärleken och låter familjerna ta vara på den stunden dem är i precis just nu. Vi tänker inte framåt eller bakåt. Vi lever i nuet och fångar kärleken mellan familjerna för evigt.
Bilderna uppmuntrar, stärker och hjälper familjerna att gå vidare. Oavsett utgång så kommer bilderna finnas kvar och påminna familjen om det viktigaste i livet – kärleken, familjen.
Varma hälsningar
Helena
Jag har endast 1 barn och han ammas inte även om jag pumpade ut mjölk dom första veckorna. Efter att jag slutat pumpa och mjölken slutat komma upplever jag det som att en stor del av brösten har bosatt sig ute i armhålan. Vad tusan ska dem där ute och göra?
Hahaha, precis så är det 🙂
ha ha ha ha ha ha …..älskar din blogg:)
Haha..vet hur det är. Mycket man får på köpet med sina härliga ungar 🙂
Så klockrent!! Precis så här känner jag oxå. Kroppen är definitivt förändrad efter tvåan!! Jag har nog lite svårt att acceptera det….men jag kanske kan lära mej att älska det!!
Din blogg är så härlig!
Hej! En fråga från ett äldre inlägg. Jag letar efter en brun/rostfärgad träningstopp. På en tränings bild du visade för ett tag sedan har du något sådant på dig. Har du några tips vad jag kan finna detta. Tack på förhand. MVH Emma
Hahaha, men tänk på oss som har sån även fast vi INTE fått barn 😉 Och jag är endast 24. Tack för den liksom! hahaha
Känner exakt detsamma plus den där sladdriga magen. Verkligen skillnad mellan ettan & tvåan.
Älskar verkligen Mia Skäringers början på hennes show när hon kommer in endast iklädd en bikini.
Haha, så klockrent!
och värre blev det m tredje barnet upptäckte jag!
Jamen precis…så har jag haft det i hela mitt liv UTAN barn. Mina bröst är komiska utan att jag fått något roligt för dem (barn). Ingenting att skylla på förutom kassa gener eller nåt…blä.
Har aldrig gillat mina bröst sen jag fick dem i och med puberteten, jag ville alltid ha mindre och avskydde dem för att jag tyckte dom var i vägen. Fick mitt första barn och ammade i sex månader, när mjölken var borta sen när jag slutat amma ettan så var brösten plötsligt borta vilket jag tyckte om faktiskt, men dom kom tillbaka efter ett tag, lika stora som vanligt. Sen fick jag tvåan och efter att jag ammat klart tvåan i åttonde månaden var brösten borta återigen, men nu känner jag att nu är det bara två tomma påsar med två knappar på (värre nu än första gången dom försvann)och jag skäms nästan inför mannen min när jag är näck. Nu har det gått ett tag och brösten ser ut som dom gör och jag börjar förstå kvinnor som väljer att genomgå bröstförstoring (fast jag skulle inte våga) det är inte roligt med två tomma påsar. Fast jag tycker det ser hyfsat bra med en tröja över.
Jag säger bara Wonderbra ( fast den tränar jag inte i iof) i väntan på bröstutfyllnad som jag hellre vill kalla det i mitt fall än bröstförstoring, det är lixom inga bomber jag vill ha bara något att fylla ut de tomma påsarna med!
Hahaha! Befriande. Har samma ”problem”. I dåliga stunder förbannar jag det och känner viss håglöshet över förändringen..i bra stunder (vilka är majoriteten) tänker jag ”fan skit i det nu, finns oändligt mkt hemskare saker som kan hända en kroppsligt( och som tyvärr med ökande ålder ofta blir en verklighet för många). Är detta det värsta som kommer ske så kommer jag vara lycklig, det är min förbannade skyldighet mot de som drabbas av värre öden.” Så alla sköna systrar där ute dra till dem någotsånär och beröm dem sen inför er själva och andra som de visas upp för. De är era och de är grymma just därför.
Hahahaha! Så himla roligt. Känner mycket väl igen det där 🙂 Lite åt det afrikanska lutet…mohahaah!
Ha ha ha känner igen mig, lägg till 18kg viktnedgång på det så kan du tänka dig hur mina boobisar ser ut!
Ha!, shit vad jag känner igen mig 🙂 !! och jag har ju bara en unge! Sen kan du ju lägga till att den vänstra tutten av någon mystisk anledning har blivit typ en hel storlek större än den högra, fatta att jag känner mig sexig 😉
(hoppas att detta går bort när jag slutar amma, ngn som har råkat ut för liknande??)
Hahahaha, spot on!! Exakt så!! Hahaha!! Jag tänker push ups. Bygga på med muskler under liksom. Hejaheja!! Tack för att du skriver!! Krams
Hahaha! Bra beskrivning… Tyvärr tycks det där ha nÅt med åldern att göra också, och inte bara barnafödande. Jag har nämligen inte fött ett enda barn men upplever ändå det där fenomenet sedan nÅgra år tillbaka. Jag har passerat 30, vågen har visat samma kilon i typ 10år, dvs ca 54 kg. Trots det verkar den beryktade tyngdlagen göra sitt. Det gäller för övrigt inte bara brösten. Trots att jag knappt har nån rumpa tycks den likt förbannat åka närmare golvet på nåt knepigt vis… 🙂
men hur underbar är du inte som faktiskt tar upp detta, ung morsa till trots.
jag går och drömmer om att bli gravid (om några år med min fina fina man) men det skrämmer mig att jag kanske ska få ”kärlekstatuteringar” (som min syster kallar sina stretch-marks) och tuttar som hänger (mina pekar fortfarande uppåt) .. och ja, jag förstår att kärleken till ett barn är störst av allt, men allvarligt, hur ska man lära sig älska det där? ska man starta klubb där man peppar varandra? haha 🙂
Du är så klockren i allt du skriver! Tack!
Ha, ha – var på Zumba i förra veckan och gjorde en koll i spegeln som tur var..huuuur i hela fridens namn kan man få olika nivåer, så ända in i bängen, jag menar det är ju samma ”utgångspunkt” på båda brösten från början eller?
Jag är 30. De sitter där de ska med och utan BH……. Jag låtsas som om jag inte läste den här och fortsätter förneka vad som kommer komma i framtiden…… oj voj….
Vad skönt att du skriver om det här… Befriande, som någon sa 🙂 Men lite skraj blir jag ändå, jag har bara ett barn än så länge och jag är redan där… hur blir det då med nästa?!
Jag försöker tänka att det inte spelar så stor roll, mina bröst har ju i alla fall fyllt sin funktion (att i alla fall nästan helt och hållet kunnat förse min son med den näring han behövde), det är ju helt fantastiskt. Då vill man bara krama om de små liven. Och dessutom är de (peppar peppar) friska. Men ibland när man är på gymet eller i simhallen skulle jag vilja ha en stor taturering över bröstet där det står ”Felix mom” eller ”har fött barn”, så att alla fattar att det är därför man ser ut som man gör 🙂
Lämna ett svar