Drygt två månader har vi varit hemma – men borta från vårt hem. Och imorgon ska det vara dags att åka tillbaka till Los Angeles. Vi längtar allihop – även om det ska sägas att alltihop känns en aning förvirrat. Aldrig förr har jag väl ägnat så mycket tid åt att fundera över var och hur vi ska bo, hur våra liv ska se ut och vad som är bäst för oss. Men emellanåt tänker jag – och vet att det är rätt – att bäst är kanske att acceptera att svaret på sådana frågor sällan är glasklara utan visar sig om man bara sitter ner i båten och försöker att lugnt åka med på resan.
Jag längtar så att jag knappt står ut efter vårt hus. Och även om jag är så tacksam att det knappt finns ord för alla vänner som låtit oss bo hos dem, och Peter och Karin som så sjukt jäkla bussigt lånat ut sitt hus nästan hela sommaren medan de varit bortresta – så ska det bli alldeles fantastiskt att somna i egna lakan och veta exakt var allt står i skåpen. Och ni vet hur det alltid är när det börjar närma sig höst? Allt man vill ta tag i och ändra på efter ledigheten. Jag började lite smått njuta av ett intresse som kändes likauppslukande och tillfredsställande som när man i barndomen kunde ägna timmar åt tygbitar, limm och pyssel – den här hösten ska jag köpa loppismöbler till vårt nya hus och lära mig hur man renoverar dem. Får väl se hur det går, men i mina fantasier är detta något som kommer att bli mitt framtida stora intresse.
Vad jag längtar efter mer? Att sitta utanför vårt hus. Ovanför staden och den fantastiska utsikten, alla tillsammans och äta frukost.
Hoppas att det blir en fin höst!
Känner igen funderingarna. Själv känns det som att jag står inför ett jättekliv – plötsligt har mina starta-eget-drömmar blivit realistiska. Inte bara en liten längtan utan en hel affärsplan… Vill typ gråta av skräck bara av att söka FA-sedel från Skatteverket.
Tror för övrigt att det kommer bli helt fantastiskt snyggt med dina möbler!
Ha en bra resa ”hem” och hoppas du får en mjuk landning i LA. Ska bli roligt att följa dina nya utmaningar 🙂. Alltid lika inspirerande 🙂.
I ditt fall förstår jag verkligen din iver att komma ”hem” igen till ert nya hus & att hösten där står för att ”ta tag i allt det nya kuliga” som väntar. Det jag dock har så svårt att förstå är att det på massor av ställen-typ bloggar jag följer (där förvisso mode, stil & annat skoj oftast står på agendan och då hösten såklart står för en positiv förväntan iform av nytt, nya stilar, influenser etc.) står ”att man längtar efter hösten” eller att ”hösten är snart här” Vi är inte ens inne i augusti än och hösten börjar väl inte förrän i oktober eller möjligtvis slutet av september? Kan man inte bara vara nöjd att vi forfarande är i sommaren? Många som längtade ihjäl sig efter sol & värme för ngn månad sen, nu, när vi så har det, nä då skall det längtas till höst som helst skall komma imorgon-typ!? Fattar det bara inte. Kanske bara är jag. Jag älskar oxå hösten, men längtar, nej det gör jag inte. Jag njuter av att det är sommar. Just nu.
Och jag ser fram emot att få följa en del av den kommande boa-in-sig-resan 🙂
Jag tror att det är väldigt vanligt att känna sig ”sliten” som utlandssvensk. Känns ibland som om jag står med ena foten i det underbara gamla, det som sitter på så mycket välbekant, vackert & tryggt, & andra foten i det nya livet, där äventyret står runt hörnet & det finns SÅ många trådar som väntar på att få spinna vidare. Har velat fram & tillbaka hur många gånger som helst genom åren, flytta tillbaka eller stanna… fast så blev jag gravid & då kändes det äntligen som om jag kunde landa lite. Nu är vi här (i Kanada) min man & jag på obestämd tid – en eventuell Sverigeflytt är uppskjuten med minst 5 år skulle jag tippa & det känns väldigt skönt. Nu kan jag fokusera på det som är här & nu & inte känna mig så tudelad. Jag är säker på att du kommer att kunna landa i något som känns bra & mer permanent för dig/er någon gång i framtiden, men det är helt OK om det får ta lite tid! För mig tog det nästan 7 år av velande! 🙂
Och jag är så avundsjuk på ditt LA-liv att jag nästan går åt. Jag hoppas att jag och min familj får uppleva samma sak. Snart. Med det vill jag säga att inga detaljer på bloggen känns överflödiga. Tack för inspiration.
Jag tänker att man ska bo där ens liv är och i ditt/ert fall är det ju LA i o m att din man jobbar där och du kan jobba med ditt. Så njut av nuet, njut av tiden som är och njut av vilka fantastiska minnen ni skapar för er och era barn. Om 5 år kanske allt ser ut på ett heelt annat sätt men det göt det hela bara mer spännande.
Hoppas att du sover bättre när du kommit hem igen. Hinner inte lyssna på er podd, supertråkigt men jag har ingen sinnesro för att varken lyssna eller läsa tyvärr. Livet snurrar på i full fart och jag hinner inte med hälften av allt jag vill… Men jag hinner titta in och läsa bloggen så ta allt härligt och ”viktigt” här oxå. Kraam
Jag ville bara säga att jag tycker att du är helt fantastisk på att skriva och jag älskar verkligen din blogg! Kram!
Oj, vilket dilemma ni sitter i. Toppen liv, härligt med de två länderna som bas och vänner på båda ställena. Har själv bott i LA och man får en sorts sjuk längtan dit varje gång någon nämner landet, men samtidigt vill man bo här hemma i Sverige. Om man nu skulle åka dit på semester så är det inte direkt disneyworld och liknande man vill se igen. Nä, utan man vill uppleva ”vardagen” där, skjutsa barnen på de slingra vägarna upp till Curtis school, på deras fotbollsträningar och ha ledigt och gå och se ett band eller hänga på någon bra restaurang. L.A. känns hemma fast det är borta, fast det är hemma… 🙂
Ni är dessutom två vuxna och två barn som ska trivas och bo, oj så svårt. Per med bäst jobbchansen ever, och du har ju ditt men kanske måste hålla tillbaka lite och vara med barnen om man nu inte vill att de ska vara med massa barnflickor eller nått. Det verkar inte som ni vill att barnflickor tar hand om barnen på heltid vilket jag gillar. Barnvakt ibland absolut, men nanny 24/7 verkar inte så nyttigt för barnen. Hoppas resan hem gick bra och att ni nu har infunnit er i ert hus. Visa gärna lite mer bilder från nya huset sen när du känner för det.
Så bra C! Njuter att läsa om din vardag. Känner igen mig. Bor i England o tänker gämt ”vad är bäst” typ för alltid. Men har börjat tänka ” vad är bäst för nu. Så nu har vi köpt hus o ska njuta för fulla muggar. Det är inte LA lyx utan England mys, mina polare är inte lika snygga som dina ( fniss) men de duger;) massa kramar