Kollar igenom bilderna från julhelgerna och tycker nog allra, allra mest om den här. Men min storasyrra Ninni längst till vänster och min lilla specialsyster Rebecca i mitten. Det finns ingen som kan bli lika arg som Rebecca. Men jag känner heller ingen som kan skratta lika smittande och vackert som hon kan.
Hej.
Jag har följt dig väldigt länge och alltid gillat vad du skrivit. Du är väldigt klok och har mycket bra att säga. Jag har aldrig kommenterat innan, men blir lite ledsen när du måste skriva ut ”specialsyster”. Vad spelar det för roll om hon inte är som alla andra? Det blir på något vis ännu mer definitivt (och negativt i alla falla i mina ögon) när du också skriver det. Varför inte bara skriva ”syster” som du gör med din andra?
Tack ändå för en trevlig blogg!
Ja, nej, det måste jag väl inte egentligen. Men hon är på alla tänkbara sätt en väldigt, väldigt speciell (och endast i positiv bemärkelse!) människa! Hon är en specialare helt enkelt. Och inte främst för att hon är handikappad, utan för att hon står utanför alla andra människor och hur man förväntas vara på ett väldigt fint sätt.
Har oxå reagerat på ordet specialsyrra! Det låter så utmärkande på något sätt.
Jag reagerade också på det och tyckte synd om din syster. Har själv ett barn som är förståndshandikappat, så hon är speciell på alla vis men inte mer speciell än andra. Alla är vi unika!