Åkte till Barneys i förmiddags för att köpa den här parfymen; en fantastisk tolkning av rosdoft som förföljt mitt doftminne sedan jag kände den första gången. Men så hamnade jag i Barneys skönhetsavdelnings säljkårs klor – och där finns det ingen som helst känsla för att vissa kunder kanske inte vill köpa hela jävla butiken utan kanske uppskattar lite avstånd och att själv gå och kolla in utbudet och ställa de där frågorna man eventuellt har när man känner sig redo för det. Istället blir man attackerad från fem håll av extremt säljsugna skönhetsexperter och vips står man där och någon kluttar serum på nosen medan en annan smörjer händerna med en ah-maaaaaaa-zing creme, medan ytterligare någon försöker övertala en att inte köpa bara en utan kanske tre, varför inte fyra parfymer?
Till slut kände jag mig så jävla överkörd och orespekterad att jag gick därifrån – och utan parfym dessutom, och nu ligger jag hemma i sängen och sniffar likt en halvtokig katt som hela tiden ska lukta i sin egen röv – fast jag gör det på den lilla fläcken på armen där doften från ”Une Rose” fortfarande finns kvar, och önskar så att det inte blivit som det blev.
Åh! Jag AVSKYR påflugna expediter. Här visar du ju konsumentmakt! SJälv hatar jag att gå in i butiker som är tomma och få expeditens fokus. Jag är extrem men jag köper ingenting som inte känns rätt. Och gör jag det så lämnar jag tillbaks. Konsumentmakt, hållbar konsumtion. En bra grej med Sverige, att vi inte har den hysteriska konsumtionskulturen.
Sjukt SJUKT jobbigt. Har du varit pa Henri Bendel i New York? Deras skonhetsavdelning ar helt vidrig, man maste ga igenom den for att komma till andra vaningen, och de ar som hyenor som inte atit pa 2 veckor. Forolampar utan att fatta: ”I have the most amazing cream for you puffy eyes!” JA, jag har pasar under ogonen som jag hatar, tack tack. Numera gar jag bara som en robot snabbt igenom utan att ens titta pa dom.