Idag träffade jag Cai igen. Vi har pratat en hel del om hur mina träningsförutsättningar ser ut rent praktiskt (med tanke på tid osv) och hur jag själv trivs bäst med att träna. Iso-plyo squat, modified burpee, onelegged Romanian Dead lift. Idag fick jag ett papper med en lista med övningar med mycket fantasifulla namn, ett program som specialdesignats för att matcha just mina mål och förutsättningar – det tar en halvtimma att gå igenom och jag kan göra det hemma (jag fick tvinga honom att rita små figurer som beskrev övningarna också, eftersom jag tydligen har extremt dåligt minne). Varenda övning är komponerad för att ge så mycket effekt som möjligt, och det tycker jag är smart. Om jag ändå tränar är det lika bra att maxa – så mycket effekt på kortast möjliga tid. Så jag tänker att när jag har lite mer koll (jag ska få ett program till – ett som jag kan köra på gymmet) ska jag träna på egen hand, och sedan träffa Cai då och då för att få nya mål och en check up på hur det går för mig. Det är faktiskt hemskt motiverande att veta varför man gör en viss övning. Hur den påverkar kroppen och så vidare. Till exempel har jag lärt mig hur mycket mer effektivt det är att använda så många muskler som möjligt samtidigt, än att bara sitta och lyfta en hantel upp och ner och sen gå vidare till någon annan lika ”lokal” övning så som jag lite tafatt brukat göra när jag tränat själv på gymmet tidigare.
Jag sitter för övrigt och tittar på den torftiga bilden på vårt vardagsrumsfönster och känner att jag måste försvara det lite. Vi brukar faktiskt ha lite mer prylar (ljus, blommor och annat… pynt – men allt sånt är fortfarande för litet – det räcker inte – för det ser ut som små dockhusljus i det här jättefönstret) men eftersom familjens yngsta medlem är en marodör som kastar allt på golvet alternativt stoppar det i munnen – så är huset numera länsat på allt av värde/som hon potentiellt skulle kunna skada sig som vanligtvis står i Rio-höjd.
Lämna ett svar