Jag lade upp den här bilden på nytt fint för våren från Kavat från styrelsemötet i Alingsås på instagram – valde ut sandaler i silver och leopard alldeles särskilt med pojkar i åtanke – och ändå hördes direkt rop från alla håll: ”MEN POJKSKOR DÅ! Varför finns det inget fint till killarna?”
Nu har jag i och för sig aldrig uppfostrat en son, men vad gäller mina döttrar så uppmuntrar jag dem så mycket det bara går att våga välja efter sin egen smak och inte bara efter norm. Visst älskar de rosa och glitter mest av allt – precis som alla flickor i den åldern drillas att göra av samhälle och medier – och det gör väl heller inte mig någonting egentligen – så länge de känner att det också finns andra alternativ. Som gult, blått, silver eller leopard för att bara nämna några exempel. Jag vill önska och hoppas att jag inte kommer göra världen mindre rik på valmöjligheter den dagen jag eventuellt får en son. ”Ni kunde väl göra dem i camouflage” föreslog en intiativrik mamma – och visst, man kan se det som bara ett snyggt mönster – men ändå, är det inte märkligt och på många sätt fel att vi hellre vill klä våra söner i militärfärger än i lekfullt silver eller leopard? Sedan spelar ju barnens smak förstås in. Pojkar precis som flickor lär sig från alldeles för tidiga år en norm och mall som de snabbt blir rädda att sticka utanför – så är det ju tyvärr, men det är också här vi föräldrar har ett ansvar. Ett ansvar att visa och berätta – dunka in i dem och lära dem – att trots att världen kan tyckas snäv ur ett barnperspektiv så är den mycket större en de tror. Lura på dem silversandaler och ta ett litet kliv mot en helt ny generation pojkar.
En annan sak som ligger i föräldrars ansvar – för det finns ett stort gäng pojkmammor där ute som inte kan se andra färger än brunt, grönt och blått – och som samtidigt klagar över ”att det bara finns kläder med superhjältetryck till pojkar i affärerna ”och att pojkkläder är så mycket tråkigare”. Jag är faktiskt inte säker på att det är fullt så illa – utan börjar misstänka att det är de här föräldrarna som inte vågar låta sina söner testa ett liv utanför den mest absoluta normen. För öppnar man ögonen och ser möjligheterna finns det massor av tights, mysbyxor, tröjor, T-shirts och skor i alla typer av prisklasser och i alla färger och former. Men då får måste man förstås börja överväga något annat än blått och grönt – och varför det nu skulle vara så farligt att göra det övergår faktiskt mitt förstånd.
heja dig – mycket bra skrivet!
Åh så bra skrivet! Jag håller med dig till fullo. Jag har två pojkar och handlar mycket på ”tjejavdelningen”, utbudet är mycket större och framför allt roligare. Problemet som jag ser det är att man i affärerna delar upp det i pojk- och flickkläder, kan det inte bara få vara barnkläder? Varför en treårig pojke inte skulle kunna ha en kattunge istället för Spider-man på tröjan övergår mitt förstånd. Tyvärr är det väldigt ofta en annan passform på tjejkläderna, de är smalare och ofta med volang eller liknande, och där går min gräns. Och det funderar jag mycket över, att jag också har en gräns även om jag har flyttat den en bit. Om min son ville ha volanger eller klänning skulle han naturligtvis få det, men just nu är han inte så intresserad och då tycker jag att det är svårt.
Exakt sådär känner jag också – att jag har en gräns. Och den går vid tighta kläder. Det har inte så mycket med färg, typ av tryck, volang eller icke volang att göra, utan just passformen. Jag har en son på 3 år och tycker att mjuka, sköna och lekvänliga kläder är det bästa. Jag väntar en dotter i magen också, och det lilla jag köpt är för det mesta från killavdelningen, just pga passformen. Sedan förkastar jag inte allt från tjejavdelningen, det finns massa bra där också, men rent generellt tycker jag det är för tight. Och nu pratar jag om de stora kedjorna, så som H&M, Lindex och KappAhl. Mini Rodini och andra liknande märken har jag inte så bra koll på..
Du är ju bra du. Det är jobbigt det här med normerna som kletar sig på dem från alla håll tycker jag.
Jag brukar tycka att det är segt att köpa kläder på kedjor som HM, Lindex och Kappahl just för att det är så mycket superhjältetryck och dova färger på pojkavdelningarna medan tjejkläderna ofta har puffärmar eller är i tunikamodell. Mina söner älskar rosa, lila och glitter fast puffärmar går bara den minste med på att ha på sig medan den store blankt säger nej både till det och tunikatoppar vilket man får respektera. Dessutom är storlekarna ofta väldigt tighta på tjejavdelningen och det är inte heller alltid så populärt. Sen finns det riktigt bra unisex märken som Mini Rodini, Filemon och Gardner and the gang men de kostar ju lite mer. Denna höst har jag och min klädintresserade femåring dock hittat en hel del kläder i fina färger på både kill- och tjejavdelningen på Kappahl (har sett att Lindex har fina mysbyxor i lila och rosa också), men jag efterlyser ändå gladare färger på pojkavdelningarna eller mer åtminstone mer unisex i designen på tjejkläderna. De Kavatsandaler du presenterade på Instagram skulle jag utan tvekan köpa till min killar, femåringen har själv valt ut och haft guldskor från HMs tjejavdelning hela sommaren så ett par lite mer fotvänliga silversandaler blir nog perfekta nästa sommar.
Superbra svar! Blev så ledsen när jag läste kommentarerna till din bild. Min son hade älskat varenda par skor på den bilden.
Håller helt med föregående ”kommentatorer”. Har en pojke som just nu älskar Hello Kitty (vad jag tycker om det är ju en annan sak
Hej! Skrev en liten kommentar på din insta om detta också. För mig har det mycket mer med modell att göra. Om man tittar på sandalerna från kavat i leo och silver så skulle jag utan tvekan köpt dem till min son när han var 1-2 år. Nu när han är 5 köper jag också leo och silver, men i en helt annan modell (gäller iof för min dotter också), även om dessa är lättare att hitta på tjejavdelningen… Jag gillar mer sportiga skor till barn, så mina preferenser påverkar ju helt här… När det kommer till kläder är jag av den motsatta uppfattningen. Tycker att det finns bra utrymme att laborera med kläder till killar, bra basplagg som man kan kombinera med mer färgglada/mönstrade/lekfulla plagg och skor. För tjejer dock… usch, gillar inte att köpa tjejkläder. Jag som gillar mer sportiga, tuffa kläder (vad nu det är??) saknar ”killkläderna” som har lite andra skärningar och färgställningar. Vill att min dotter ska få vara tjejig i tuffa och neutrala kläder. Hon har så mycket halsband och snoddar och gud vet vad ändå 🙂 Det är så mycket mönster och glitter och volanger och lullull på kläderna… plagget i sig kan vara bra, men så är det helt bombarderat av, i mitt tycke, skräp. Well, det är som sagt en fråga som påverkas i högsta grad av föräldrarnas tycke. Helt medveten om att jag påverkar mina barns klädval… givetvis inte något jag kan fortsätta med i all framtid, försöker ge dem utrymme att uttrycka sig själva genom kläder när de vill förstås!
Tack för en bra blogg och grattis till skosatsningen! Så fina, och bra, och så rätt i tiden!
Håller helt med föregående ”kommentatorer”. Har en pojke som just nu älskar Hello Kitty (vad jag tycker om det är ju en annan sak
Bra där! Håller helt med dig. Min pojke har nästan bara tights i olika mönster och han har även flera plagg i leopard. Vägra att helt klä honom i jeans och t-shirt med något biltryck. När han blir äldre kommer han givetvis få vara med att välja, men jag kommer inte styra honom enbart till det ”pojkiga”
Det är givetvis helt riktigt. Har en kollega vars son älskade klänningar och hon lät honom ha det till dagis när han ville det. Sen har jag en systerson som ÄLSKAR bilar, han har dem tom i sängen när han sover och aldrig skulle drömma om att ta på sig något rosa eller blommigt (han är 3,5). Min dotter på 12 hatar typiskt tjejiga grejer, hennes favoritfärg är blå, svart och annat ”coolt”. Hon gillar inte tights eller byxor som sitter åt (VARFÖR är alla tjejbyxor hos kedjorna skinny eller superskinny???) så vi har köpt en del (byxor framförallt) på killavdelningen. Har svårt för de barn (eller ja det är ju inget fel på barnen så klart!) som blir väldigt stereotypt klädda redan från bebisåldern, killen i blått och systern i rosa – fast exakt samma ändå. Tycker absolut att barnen ska få välja själva, men sen blir de ju påverkade av omgivningen vare sig man vill eller inte…
Kul inlägg! Har funderat just på det där med leopard, tycker det är så nedrans snyggt och väntar en kille. Till slut så köpte jag allt jag gillar istället för att klicka på ”nyfödd kille”, oberoende av färg eller mönster.
Tanken och ens stora förhoppning är ju att få syskon i framtiden och då kvittar det ju dessutom, men vill fokusera på att ha hållbara, ekologiska kläder som funkar för fler än en liten. När han är stor nog att ha egen vilja så får han vara ledande.
Håller med dig, det är föräldrarna som begränsar från en tidig ålder! Har många kompisar som i teorin säger att det är helt ok med rosa osv på killar, men jag har aldrig sett deras barn i det.
Har en son på tre år som både älskar bilar, klänningar och rosa och brukar matcha allt med fantasifullhet. Jag lägger mig sällan i vad han har på sig, förutom om det är för kallt/varmt för vädret ute. Numer är han alltid med och väljer vad vi köper för kläder, och han sa senast häromdagen ”Jag har lila skor och rosa byxor, det är coolt”.
Önskar fler företag kunde sluta dela upp barnkläderna så könssterotypt!
Vi har mest kört leggings till vår son, de är sköna och mjuka att leka i och ha under overall och så. På H&M finns favoriterna; lite grövre material med fickor, fuskgylf och sånt där så de ser ut som ”riktiga” brallor. Vår son älskar dom. Problemet (?!) är att H&M verkar tycka att bara flickor ska ha leggings så därför har de bara såna på flickavdelningen och sist vi var där för att fylla på vårt lager så hittade vår son ett par han tyckte om men då kom en tjej som jobbade där fram, pekade och sa ”pojkavdelningen har ni där borta”. Vår son hade inte ens fattat att det finns olika avdelningar för barn, han har ju alltid fått från båda avdelningar eftersom han fått det han tyckt om och frågade sorgset om han inte fick ha byxorna han hittat.
Jag skulle önska en unisexavdelning och att de som nu försöker vara lite lyhörda och tex tuffar till tjejernas kläder med tuffa tryck osv. att de tex inte behöver sätta till färgen rosa eller göra tröjorna med puffärm. Eller att killarnas tröjor har en söt kissekatt på magen men att den då måste ha en cool keps på sniskan på katten huvud.
Men herregud, att folk som jobbar i butik ens tar sig friheten att berätta för kunder vilken avdelning de ”borde” gå till. Varit med om det en del här i NYC men inte i Sverige, än… Om det händer måste jag ju svara typ ”och röven ligger ditåt”.
DEt fortsätter tyvärr. Är 180+ lång och kläder från ”herr”avdelningen passar helt enkelt bättre min kroppsstorlek. Men så många gånger jag blivit informerad i kassan att ”det här är herrkläder” eller motad vid omklädningsrummen antagande jag försöker skippa den längre kön som oftast finns vid damavdelningen. Första gångerna detta hände blev jag verkligen illa till mods och vågade knappt göra det igen. Man känner sig faktiskt udda nog att vara huvudet längre än de flesta andra utan denna typ av behandling också. Nästa gång det händer kanske man skall skriva till kundservice…
Jag vet att många föräldrar undviker att ha med sina barn i klädaffärer när de köper kläder till dem. Jag har vänner och bekanta som gärna handlar barnkläder utan barnets inblandning. Jag förstår att det ibland är jobbigt att ha med småbarn i affären, men jag tycker det är jättebra att ha min sons smak att utgå ifrån istället för min egen. Även om jag nu (när han är fyra) vet ungefär vad han gillar. De bästa kläderna, enligt honom, är färgglada, djurmönstrade eller med roliga motiv (mini rodinis och aarrekids kläder går ofta hem). Han är inte särskilt intresserad av kläder egentligen, förutom kläder som sätter sprätt på fantasin (bla har han ett par tights från aarrekids som han kallar sina sagobyxor), däremot tycker han om skor och fastnar alltid vid smyckeshyllorna. Allt som glittrar är fantastiskt och jag tycker det är så härligt att se att han inte (än åtminstone) pressats in i ngn snäv norm av vad som ”passar en flicka respektive pojke”. Jag tycker förstås att det är tråkigt att kedjorna delar in sina kläder i tjej/kille och att färger och mönster skiljer sig så enormt mkt åt. Det innebär dock inte att man som förälder MÅSTE handla på pojkavdelningen åt sin pojke och vice versa. Tights är t.ex. det bästa klädesplagget nånsin, mjuka, sköna och perfekta för lek.
Bra skrivet, hade väl aldrig i min vildaste fantasi, innan jag blev mamma, kunnat drömma om hur en del (både personer o klädkedjor) vill begränsa min son.
Härligt blogginlägg! Är helt på din sida och tycker att fler borde göra som man själv vill och inte som samhället vill.. Ett till fantastiskt exempel är denna rektor som gjorde mig helt lycklig häromdagen i ett nyhetsinslag:
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/776136-rektorn-fredrik-bar-nagellack-utmanar-andra-att-ta-efter
Tack för en bra blogg!
Klokt skrivet 🙂! Det är svårt det där och hemma hos oss hade vi just en diskussion kring ämnet då det visade sig att lillebror visst ville ha/ ärva syrras ”springskor” fast de var rosa (jag förutsatte nämligen precis tvärtom). Hans beslutsamhet blev en riktig ögonöppnare för mig och jag som trodde jag hade koll 😉!
Tack! Jag älskar er podcast btw;)
Det spelar ingen roll i långa loppet vad du låter din 4-åring ha på sig eftersom de senare ändå kommer att bestämma sig för vad de gillar för stil. Har två söner som har helt olika stil; de väljer olika färger, olika snitt och stukar till kläder som skjortor på helt olika sätt (den ene mer i casual sportig stil och andre i skater-stil). Ser ingen anledning till att inte föräldrar kan klä sina småbarn efter egen smak eftersom det kommer en tid när detta abrupt tar slut och de väljer helt själva. Ungdomar struntar i föräldrars principer – de skaffar egna (och DET ska vi uppfostra dem till – att tänka fritt).
WORD! Har redan börjat köpa kläder till lilla räkan (är snart i v 16) och har man mindre inskränkta glajjer på sig i butikerna så kan man hitta fantastiska små plagg som varken är supergirlyfluffvolang-rosa eller kamouflagecombatkrigsveteran-Rambo. Köpt mycket rött, gult, lila, grönt, prickigt, randigt, kul tryck och ska LÄTT klä en ev son i leopard. Det är inte kärnfysik, men många måste inse att kläder signalerar och reproducerar mer än vad vi tror. Kram
Håller helt med! Klär min son i alla färger (just nu mycket gult). Inte minst i leopard- och zebramönster. Så snyggt och gulligt på samma gång! Många av hans plagg är inköpta på vissa butikers flickavdelning (eftersom pojkavdelningar tenderar vara tråkiga med sitt enformiga utbud). Färger och djur gör oss dessutom glada, så vad passar egentligen bättre att klä ett barn i?
Vår treåring älskar storasysters klänningar, rosa tröjor, Spidermantröjor, mjuka kläder, biltryck, snabba skor, det varierar med dag och humör. Det gör mig mörkrädd att möta omgivningens kommentarer när han går ut i klänning, många är coola men en del klarar inte av att vi ger pojkar frihet att välja själv. Mellanpojken hade klänning tills han började en oerhört könsuppdelad klass i tvåan – där sminkar sig flickorna nu i trean och klänning eller rosa vore otänkbart för en pojke. Förhoppningsvis kan vi alla tillsammans öppna upp för våra barn och göra samhället mer tillåtande.
Vår son hade mest klänning, blommiga tröjor, rosa etc från det att han var 3 år till han började i 1:an. När han var 3 år fick han en lillasyster och när han såg hennes fina kläder, ville han också ha likadana. Det var underbart att se! Och folk undrade hur vi vågade… Förskoleklass gick bra, men sen i 1:an började han mer och mer ha ”killkläder”. Han är 12 år nu och väljer oftast färgstarka byxor och tröjor. Lillasyster ”hatar” (hennes egna uttryck) dessa snäva byxor och tighta tröjor . Glitter och rosa vill hon dock gärna ha! På ”killavdelningen” finns det bra byx- modeller, men inte glitter, och på ”tjejavdelningen” är det tvärt om. Suck, jag blir tokig, det tar en evighet att handla kläder med henne, för välja själv, vill hon såklart göra. Varför denna stela uppdelning!?
Jag kommer köpa silverpjucksen till min pöjk, göööörsnygga!
Tack tack tack för att du tar upp detta! Jag får alltid kommentarer om hur ”coola mina pojkar är” när de inte ”har typiska killkläder” som om det alltid är mina medvetna val som klär dem men Nej! De får helt enkelt välja själva när de råkar vara med i affärer och ja, då blir de allt möjligt både i färgval och från olika avdelningar. Jag tycker det finns mycket att välja på både dyrt och billigt även om jag själv hade föredragit att man i butiker hängde efter färg och trender och skippade de typiska pojk & flickavdelningarna, så snyggt och så lätt det skulle vara! Silversandalerna är jättefina!
Vår son (som idag är 10 år) bodde i storasysters klänningar, tights och nattlinnen länge länge… Idag gillar han fortfarande rosa och glittriga tryck och har inga problem med att visa det! Storasyster (idag 13 år) har däremot gått från klänningar till bara jeans och tröjor. Låt barnen bestämma… Låt dom visa sin fantastiska personlighet utan en massa påverkan från oss ”vuxna”. Kramar till dig, du har en fantastisk blogg!!!
Min son, 10 år, älskar rosa. Alltid gjort. Båda mina söner är färgglada i Villervalla, molo, MeToo och MeAndI. Inte svårt alls och inte svårt alls. Jobbar med barn och lider med dessa militärgröna, marinblå, vinröda, bruna och i bästa fall vita pojkar. Inte ens svart har de. Och trånar efter och pillar på tjejernas färgglada och mönstrade kläder gör de. De är inte ens tre fyllda. När de är fem och snart slutar hos oss har de ”lärt” sig vad som är tjejigt och no no. Tyvärr! Och de är inte vi personal som lär dem…
Verkligen bra skrivet! Jag hade absolut satt skorna på bilden på min son ( om jag haft någon ). Kan inte se att de inte skulle funka på pojkar. Läste någonstans för ett tag sedan att alla människor från födseln uppskattar skira färger ( rosa, lila osv ) oavsett kön. Och det är verkligen min uppfattning, små barn gör ingen skillnad på färg eller typ av leksak. I alla fall inte beroende av vad de är för kön utan snarare personlighet. Tyvärr lär de sig ganska snart, precis som du var inne på, rådande normer. Vad bra att du lyfter fram det här!
Hej. Jag har två pojkar på 4 och 7 år gamla och bor i Usa. Jag hade kunnat välja den silvriga eller leopardskon åt min 4 åring, och jag tror jag han hade gillat. (Jag älskar leopard.) Han gillar typ nagellack, och både dockor och bilar. Än så länge säger folk omkring oss att det är gulligt, dvs fortfarande ok enligt norm. Jag tycker det finns en del alternativ när de är små, om jag letar noga och är medveten när jag handlar. För det krävs tid för det. De lätta snabba alternativen från stora kedjor är inte direkt könsneutrala. Det är när de är lite äldre som det börjar bli svårare. Nu när min äldsta går i skolan börjar det bli ännu mer tidskrävande att hitta rätt. Inte längre lika ok att komma med nagellack och liknande. Inte för att jag tycker det, utan dels pga grupptryck och för att han väljer själv, dels för att det är svårt att hitta färger och passform som passar en kille på 7 år. Alternativet blir då lätt killkläder för de sitter bättre. De ”tjejkläder” vi haft har för korta ärmar, konstiga i midjan osv. Min uppfattning är att det är mycket svårare här i Usa än i Sverige, men vet inte säkert? Jag vill helt enkelt gärna hitta mer könsneutralt som sitter bra. Klurigt.
Du är en sån pärla! Och det du skriver är så självklart. Bra att någon tar upp detta (igen!)
Älskar att läsa dina inlägg och funderingar. Fortsätt så! /Ellinor
Tack, du är bäst! Det som jag bara går och muttrar för mig själv har du nu fått ut, hoppas att det kan få någon att ändra uppfattning. Min minsta har alltid valt själv, han tyckte rosa var den finaste färgen när han var runt tre-fyra och hade därför rosa på sig. Inte ett enda barn på hans förskola kommenterade det, alla får vara som de är, bara deras föräldrar låter bli att tala om för dem vad som är till vem. (Att prata om just rosa känns tjatigt, men nu var det rosa mitt barn gillade, kunde lika gärna varit hjärtan eller något annat.)
Och jo! En sak till när jag ändå håller på, det sorgligaste angående just detta, var när min dotter kom hem från skolan och berättade att när de stått i matkön fick en långhårig pojke höra (av en tjej) att han såg ut som en tjej och flera skrattade, dagen efter var han helt kortklippt. Det är fan så att man kan börja gråta.
Men ååh, varför kan det inte bara vara såhär: det finns en massa olika sorters kläder som ser ut på en massa olika vis. Och så finns det en massa olika sorters barn som gillar olika kläder. Ja, så tar barnen de kläder de gillar bäst, helt utifrån sin egen smak och personlighet. Det skulle vara så skönt om det var så enkelt.
Grymt, grymt… Våga vägra camouflage till min son!! Håller heeelt med dig Cecilia. Jag har fått två barn, en av varje, och jag slås nästan dagligen av detta med att dela upp saker/färger/intressen etc i kön. Hela tiden! Ja men visst är det så att vi är olika, annars hade vi ju bara haft ett kön liksom. Och det är ju bara härligt med Allas våra olikheter. Men min son (stackare enligt vissa nu då kanske) skall INTE in i det hemska döskalle (liksom varför?? han är ju ett barn!) – camoulflage – fula ”stora-blaffiga-bil-tryck-tröjor”-träsket enkom för att han är just pojke.
Mycket tankar och dubbla känslor har jag kring det här. Jag älskar barnkläder för flickor trots att jag inte är någon rosa volangtjej. Men jag har svårt att sätta på en pojkbebis en body med hjärtan och fjärilar på den rosa färgskalan, eller tights och tunika. För att inta tala om klänning. Kanske är jag snäv i mitt tänkande men det känns verkligen inte mer naturligt än om min manliga kollegor skulle komma i klänning på kontoret. Jag gillar inte heller pojkiga tryck med hjältar, robotar, bilar och raketer så enfärgat eller randigt har blivit en favorit.
Generellt tycker jag det är svårt att veta hur mycket barnen själva ska få välja? Får en dotter till en genusintresserad feminist gå i rosa tyll och glitter om hon själv vill? Och ska jag sätta på min son hans älskade Spidermantröja trots att jag inte alls gillar den?
Ja, det är verkligen inte lätt! Min 4-årige son älskar också Spindelmannen. Jag eller min man har aldrig visat tidningar, böcker eller filmer och ändå, han älskar allt som har med denna blå-röda gubbe att göra. Lika mycket som vår dotter älskar My little pony och prinsessor. Visst har man ett ansvar här, men hur svårt är det inte att stå emot att köpa de där kläderna, som man vet att barnen kommer att älska. Även om ränder, prickar och annat könsneutralt kanske skulle gynna dem och samhället mer. Här hemma slår superhjältar och färgglada ponnys högre än alla ränder och prickar i världen.
Åh så skönt att höra! Vi försöker också med randigt och prickigt och helst inga tryck (utom ett Cars-linne som den äldre fullkomligt ÄLSKAR och vill ha varje dag till all) till de tre- och ettåriga sönerna. Volanger och tyll känns svårt, tom glitter tar emot – ändå ser jag mig själv som både jämställd och feminist. Sandalerna i bild var dock riktigt fina.
Ja, varför man tycker att det är en bra idé att klä sina söner som små militärer övergår mitt förstånd!!
Bra med någon som tänker till och förhoppningsvis får en och annan att få upp ögonen och tänka till ett varv extra.
Håller helt med övriga kommentarer. Men Cecilia, jobbar inte du med Lindex på något sätt? Kan man inte få dem att sluta dela upp i flick och pojkhörnor i affären?
Jag har två söner 4 och 2 år gamla. Minstingen dressar jag som jag vill utan problem men jäklars vad bestämd min äldsta är. Det är bara blått som gäller och det är så nedrans trist. Fick på honom en mintgrön tröja med lila kanter och han frågade flera gånger om det verkligen var en killtröja!!! Förskolan är super många gånger men tyvärr har min äldsta fått väldigt klart för sig vad som hör till tjejer respektive killar sen han började där. Men det är ju så samhället ser ut så det är väl inte så konstigt!
Leopardsandalerna skulle passa perfekt till min son inför nästa sommar.
Bra skrivet, Cecilia! Låt barnen få vara med och välja kläder och förminska dom inte genom att säga att deras eget val är ”fel”. Uppmuntra barnen att utforska sig själva och låt deras egen vilja få plats.
Heja du!
Jag har en fyraårig son som är ganska grabbig, favoritfärgen är mörkblå, superhjältar är det bästa som finns och Pippi blev helt plötsligt töntig.
Han råkar också gilla My Little Pony . Sist vi var och handlade kläder hittade han tights på tjejavdelningen med just My Little Pony på. Normalt sett köper jag kläder på både tjej- och killavdelningen till honom men sällan något som är speciellt tjejigt eftersom det inte tilltalar honom. Jag blev superglad att han själv föll för något tjejigt och köpte genast tightsen.
Det finns flera, både barn och föräldrar, på sonens förskola som mycket väl skulle kunna påpeka för honom att det är tjejbyxor och jag valde därför att prata med honom om det. Vill inte att någon ska kommentera tightsen, överrumpla honom och lämna honom svarslös. Jag sa alltså att byxorna är gjorda för tjejer men att det är löjligt att det finns särskilda tjej- och killkläder och att man får ha precis vilka kläder man vill. Jag var lite rädd för att han inte skulle vilja ha byxorna på sig när jag sagt att det är tjejbyxor men han väljer dem ofta. Jag kan ändå fundera på om jag gjorde rätt som uppmärksammade honom på att det finns tjej- och killkläder. Helst vill jag ju inte att det ska vara så fast det är ju faktisk den verklighet han lever i.
Jag tyckte du gjorde helt rätt – både som köpte dem men också att du pratade med honom. Ofta är det väl vår egen rädsla för att barnet ska retas/fara illa som gör att vi instinktivt håller oss till normerna?
Min son är också fyra år och jag har också köpt de där My little pony-tightsen till honom. Han har haft kläder från alla avdelningar jämt och vet inget annat. Ingen på hans fsk har sagt ett ljud om hans kläder – varför skulle de? Om inte vi vuxna påpekar det så är det inget barn tänker på.
Jenny, jag förstår vad du menar och det är väl just föräldrarna till föreskolekompisarna som är ”problemet” (Jag har tex svårt att tro att föräldrarnas kommentarer om sonens lite längre hår inte påverkar vad deras barn tycker). Jag skriver problem inom situationstecken eftersom vi ju faktiskt själva har valt en helt vanlig kommunal förskola där de flesta barnen har en helt annan bakgrund än våra barn. Vi skulle ju kunna valt ett kooperativ där vi delar värderingar med de andra föräldrarna men eftersom vi har en väldigt homogen bekantskapskrets tänkte vi att det kan vara nyttigt för våra barn att få vidga sina vyer lite. Kanske få kompisar som inte har genusmedvetna kånken-akademiker som föräldrar och se att det finns många olika sätt att leva sina liv på. Inget självklart val dock.
Läs Fanny Ambjörnssons bok Rosa, den farliga färgen. Mycket läs- och tänkvärt kring genus, färger och klass.
Var finns papporna i den här debatten? Min man är Amerikansk och han skulle ju helt döö om vår son satte på sig en klänning, eller sprang omkring i nagelack. Jag är nyfiken på hur andra Män tänker i den frågan. Ibland känns det som om just Svenska tjejer gärna styr sina söner till allt annat än ”typisk” pojk look. Varför?
Jag har haft den stora möjligheten att leva nära tre pojkar och tre flickor där den äldsta numer är 14år. Tyvärr måste jag säga att du förenklar klädval en del. Det gick alldeles utmärkt att hitta kul, varierande och färgglada kläder till barna upp till cirka 6 år, sen dess har det varit en utmaning att hitta spännande killkläder minst sagt. Tjejerna har massor av alternativ och olika stilar plus att man naturligtvis kan slänga in något från killavdelningen. Tvärtom är mycket svårare, en nioårig kille kommer sällan undan med, eller är av olika anledningar sällan sugen på, en stor glittrig fjäril på magen men är det en gul tisha han vill ha är det den med fjäril som står tillbuds allt som oftast. Klart det finns tex danska barnkläder som inte är dränkta med varesig fjärilar eller dinosaurier men de slutar göras i större storlek än 134. Att handla schyssta kläder till en tweeniekille ÄR en utmaning som heter duga. Och jag har många gånger tänkt att det är ett hål i marknaden öppen för de kreativa att fylla. Det är alltså inte bara vårt mod som konsumenter som behöver utvecklas det är faktiskt marknaden som inte alls hängt med.
Fast jag har inte sett att du klär dina tjejer i ngt som kan påminna om killkläder?
Egentligen kanske inte färger och mönster spelar så jäkla stor roll egentligen. Blir en pojke klädd i Superman-kläder mindre jämställd än en i rosa spets? Tror det primära är hur man uppfostrar barnen och försöker ge dem bra värderingar.
En debatt runt kläder borde isf kretsa kring att det på tjejavdelningen är tightare och mer insvängda modeller på kläderna. Där skapar man problem.
Nix – kläder är en del av identitetsskapande och det kan omöjligt vara ett problem hur vuxenvärldens förväntningar avspeglar sig i barnens klädavdelninga. Vem ska vara tuff, vem ska kunna leka i bekväma kläder etc. Det är ju en del i att ”ge värderingar” – det är inget man pratar sig till
Har en grabb på 3 bast som äääääälskar klänningar. Å har det så fort det finns möjlighet (alltså när vi hunnit tvätta dem). Han skulle för övrigt älska både leopard å silver dojjorna. Har förresten redan ett par silver-pjux och går för jämnan i de mest fantastiska klädkombinationerna. Igår var det blå tröja, rosa skjorta, mönstrade tights, randiga strumpor och så en lila paljettslips som skärp. Fantastiskt tycker jag och håller med om att det faktiskt går hur bra som helst att låta kidsen få andra möjligheter än den gamla tråkiga normen.
Min enda fasa i det här är att det finns andra där ute som kommer påverka honom att inte alls vara sådär fri i sinnet längre. Håller alla tummar å tår för att han ska vara precis den han är. Alltid.
Jag håller med i det som du skriver samtidigt så om nu killar ska kunna ha silver och leopard (vilket de absolut ska om de vill!) så ska väl tjejer kunna ha blått och kamoflage, superhjältar eller vad det nu må vara som anses ”killigt”. Jag läser din blogg sen flera år och jag läser även tidningar som mama, och tips på kläder och skor drar oftast åt det ”tjejiga” hållet om man säger så. Jag tycker du hade kunnat slänga in en blå sko och sen är det väl upp till läsaren om man vill sätta den på en pojke eller flicka. Hoppas du förstår min poäng.
De här skorna finns ju förstås i blått och alla andra gamla vanlig färger också – men det har man ju redan sett – här vill jag lyfta fram ett par coola nyheter!
Mamma till två pojkar, 3 och 5 år… Jag försöker verkligen köpa och klä mina barn så varierat jag kan men… Jag upplever det inte alltid så lätt att finna klädvariation som är så rolig till mina pojkar… Jag går ofta och gärna på ”flickavdelningen” då både trevliga mönster och färger erbjuds där, men det känns tråkigt att oftast när man finner plagg man vill köpa där så är det ofta ngt utställda tunikaliknande modeller, volanger och puffärmar på tröjorna… Tights, ja absolut men inte så mycket mer tyvärr…
Så jag tror det handlar om mycket mer än att bara öppna sinnen och ögonen!
Hej, som förälder till två pojkar,4 och 7 år, måste jag milt invända här. Jag letar VARJE gång jag handlar kläder på de mer vanliga butikskedjorna: HM och PoP etc som inte är i just brunt och blått med aggressiva tryck på. (Och som någon nämnde – det går en skarp åldersgräns vid ca 5) Och brukar kunna välja 1 bra plagg av 100 inte bra. Färgerna kan jag leva med men inte krigssymboliken och det attackerande. Tycker att fokus ofta ligger på att undvika klädklicheer på flickor och allt för sällan på hur vi målar in våra pojkar i ett hörn. Tycker att det är jättetråkigt att du avfärdar problematiken med att vi ” inte öppnat våra ögon” – när vi faktiskt inte gör annat.
Hej! Jag säger inte att att det här med att inte ha öppnat ögonen gäller alla, men om man som pojkmamma inte kan överväga att sätta på sin lilla pojke (om nu pojken är så liten att föräldrarna fortfarande kan bestämma vill säga) silver eller leopard på fötterna – då har man gett på sig själv och sitt barn väldigt små möjligheter att välja där ute i kläddjungeln.
Silver och leopard skulle gå utmärkt – och jag är glad att nästan alla andra kommentarer visat att just den pojkmamman du refererar till inte är representativ för alla pojkföräldrar!
Fast å – genom alla dessa åååååååååår jag hanterat kläder och barnkläder i blogg mm – SÅ många gånger jag diskuterat detta med ”pojkkläder” med mammor med mycket snäv syn på möjligheterna.
Men så bra – då kanske detta blogginlägg illustrerar ett trendbrott! Hoppas att inte dina tidigare erfarenheter hindrar dig från att lyssna på oss andra föräldrar också!
Jag är mamma till två pojkar, 7 och 3,5 år gamla och jag håller med de flesta som skrivit kommentarer på detta inlägg, det FINNS STÖRRE VALMÖJLIGHETER FÖR TJEJER! Det är kanske inte mönstret eller färgerna det är fel på, utan modellerna. Mina grabbar har aldrig varit intresserade av att ha superhjältar eller annat ”killigt” på kläderna utan helt enkelt bara vanliga schyssta kläder i coola färger. Minstingen ÄLSKAR gult men det är en utmaning att hitta fina gula kläder till killar medan det dräller av gula grejer på ”tjejavdelningarna”. Jag skulle mer än gärna köpa kläder på tjejavdelningen om det inte var för alla puffärmar, glittriga fjärliar och strasshjärtan. Och om det inte var för modellen som är högst ”kvinnlig” redan på barnkläderna!
Så som sagt, det finns ett hål att fylla i modedjungeln för alla killar! Jag skulle verkligen bli glad om det började tillverkas mer kläder i gult, rosa, lila, mönstrat och turkost UTAN ”tjejig” touch på. Jag avskyr marinblått, mossgrönt, brunt i alla toner och svart, vilket modeindustrin verkar tycka att små grabbar ska ha på sig. Jag vill att mina grabbar ska få ha färggranna kläder på sig som gör dem och andra glada men det är SÅ svart att finna!
Antagligen svårt för en mamma till enbart flickor att förstå, med all rätt.
Jag är väl en med snäv syn då…. Men jag ser 2 par”flickskor” och 2 par köns neutrala skor(efter jag läst inlägget). Men ser inga ”pojkskor”. Det är just det jag blir trött på. Antingen får det ju finnas flick- OCH pojk eller/och neutralt. Inte att pojken ska behöva vara ”neutral” och flickan få välja neutral eller flickig. Där ligger ju felet. Hade ju blivit fel om det var tvärt om med. 2 pojkskor och två neutrala…
Aldrig tänkt på men ganska smart. Tycker du har helt rätt.
Jag blir allt för ofta både frustrerad och irriterad när jag ska handla kläder till min son å 2.5 år. Vi klär honom i både typiska ”killkläder”, mer neutralt eller till och med i typiska ”flickkläder”. Jag älskar tajts på min lille kille då det både är sött och praktiskt på förskolan mm och jag går väldigt ofta över på flickavdelningen och köper kläder. Tyvärr blir man väldigt trött på de typiska killkläderna på killavdelningen, en massa tryck, mönster, superhjältar, figurer. You name it! På polarn och pyret dock känns det inte så uppdelat och där kan man vandra mellan avdelningarna utan att direkt tänka på vilken avdelning man är på 🙂 Och jag skulle lätt kunna köpa både silver/leopard skor till vår lilleman, vi älskar kavat.
[…] McAllister ett samarbete med Ellos där hon tagit fram så himla fina saker till barnrummet. Och på tal om den här diskussionen vi hade om att vilja undvika att tvinga in ungarna i begränsan…, så lyckas Isabelle så himla bra med det i de här lakanen, kuddarna, hyllan, vimpeln och […]
Tips på andra killfärger än grönt blått och brunt (kikade snabbt i min sons garderob): rött, gult, ko-mönster (svartvitt), zebra, grått, orange, senap, kornblått 😉. Babygap har jättemycket fint utan aggressiva mönster. Går att beställa online! Finns såklart i USA.