Man tänker ju kanske inte på hur ett land doftar förrän man varit bortrest ett tag och kommit tillbaka. Luften luktar så härligt här. Gott! Friskt!
I eftermiddags efter jag först varit på Ica och handlat urmumsiga svenska mejerier (amerikansk yoghurt och keso funkar inte med mina smaklökar och herregud vad jag har längtat efter Bregott med havssalt)…
…knallade jag mot Södermalm och fotostudion där vi ska vara och plåta för Mama på fredag. Näsborrarna var uppspärrade när jag traskade över bron över vattnet och jag kände mig så där himla kär i Stockholm som man blir titt som tätt. När man liksom ser sin hemstad och tar in den med alla sinnen.
Nästa stopp blev Farsta där jag hämtade upp Bonnie som varit hos sin mycket efterlängtade bästis och lekt hela dagen. Funderade på att ta en lov förbi vårt hus som vi hyr ut och spana in det från avstånd. Men jag pallade inte. Jag är så kär i vårt hem och så sentimental när det gäller Farsta (jag VET att det är barnsligt, herregud, vi har varit borta tre månader, det är ingenting men nu känner jag så och kan inte hjälpa det) att jag kanske hade börjat storgrina eller något ännu värre. För mig har det varit det jobbigaste; att vara borta från sitt hem. Stället som är mitt, med mina saker i. Människor och familj kan man ju prata med på Facetime varje dag. Men huset. Och den trygga hemmakänslan. Den går liksom inte att återskapa i ett nafs. Jag har inte känt som jag gör för huset i Farsta sedan jag var liten och villan jag växte upp i. Usch. Blir helt lipig bara jag tänker på det. Konstigt hur vissa saker kan bli så viktiga för en.
Heja dig, du anar inte hur spännande, berörande o levande det är att läsa om ditt liv, just nu, USA-Farsta, gosh – tack för fenomenal läsning. Ni är modiga och förverkligar era drömmar – inspirerar oss alla. Kram!
Vet inte hur det är i LA men när jag bodde i London fanns det en Svensk affär. Dyrt men värt varenda öre att kunna äta vanlig fil och kaviar. Se till att alla dom som hälsar på er tar med sig nån av era mat-favvo. Välkommen hem igen, hoppas ni får en bra vistelse. Är lite nyfiken på vad du ska ägna dig åt där borta. Inte för att du måste ägna dig åt något, stay at home mom i en längre period kan vara underbart, men du har ju nämnt nåt om lite planer osv…?
Den svarta jackan längst fram där på klädstången, vill ha den!! Var kommer den ifrån?
Jag vet precis vad du menar. Det är inget fel i att vara trygghetsknarkare och känna att man har ett hem. Omfamna den känslan istället för att ursäkta den. Jag är precis likadan. Och jag gillar det. Har dock väldigt svårt för att ta steget mot det okända. Hur kommer reaktionen att bli? Kommer jag att trivas? Eller inte? Vad gör jag då? Men jag vågade i julas, insåg efter ett halvår (alltså ganska nyligen) att det var helt fel och har nu planer på att flytta hem igen. Och vännerna står med öppna armar. Blir också sentimental när jag tänker på det. Det är kärlek alltså.
Skrev här för ett tag sen om just det här med att inte veta om man gjort rätt val i livet, minns inte ditt inlägg men det handlade väl om att våga satsa. Jag var osäker i min relation osv. Det har varit ett helvete under hela det halvåret men jag tog mig igenom skärselden och det känns renande nu efter att jag bröt upp med honom. Magkänslan är en bra grej. Det var lite det om det.
Allting på stången: FiFAN så ljuvligt. Om det ska vara sådär snyggt: Hej hösten!
Jag förstår precis!! Det första jag gör när jag kommer hem till Sverige är att springa in på Ica Kvantum och handla som en tok i totalt lyckorus..haha