Min bil pallar inte riktigt det här med vintern. Konstigt, kanske någon tycker, den ser ju hyfsat modern ut. Well. Skenet kan bedra. Jag älskar mitt åk eftersom det är min första egna bil som jag köpt för mina sparpengar, att den är tolv år gammal och rätt sliten är inte hela världen, för den är stor och rymlig och känns trygg. Att den är svintung men bara har en motor i ungefär samma kapacitet som en gräsklippare gör heller inget. Den duger fint och är en kär familjemedlem.
Men så var det där med kylan. Varje morgon när lilla pärlan stått över natten och jag ska iväg någonstans (i vanliga fall kör jag verkligen inte varje dag, jag brukar åka kommunalt, men den senaste månaden har jag fuskat. För att jag är gravid och inte pallar att gå så långt) får man vara med om en riktig resa. Åket gör en maxfart på ungefär 10 kilometer i timman de första femhundra metrarna. Men den blygsamma hastigheten till trots blir det ingen stillsam tur vi bjuds på. I sin protest mot vintern skjuter hon rygg, fräser, skuttar, smattrar, stannar till för att sedan plötsligt göra ett jättehopp framåt. Medan grannarna dricker sitt morgonkaffe i sina fönster sitter familjen Blankens i familjebilen och önskar att vi hade trepunktsbälte samtidigt som vi drottningvinkar artigt mot alla medlidande blickar i ett försök att ge ett asså-det-är-meeeningen-att-det-ska-hoppa-och-gå-så-här-långsamt-intryck.
Och sen. Alldeles lagom till att man åkt ut ur bebott område och ska ratta upp på Nynäsvägen slår hon om på en halvsekund och börjar plötsligt gåsom en dröm igen. Jag antar att det är dags för någon slags service. Och det ska bli av. Snart. Lovar.
Kan ju vara batteriet som strular, dags att byta det kanske?
Ahahahah! Ser det som en film i mitt huvud – superkul. För mej.
Haha. Precis som Malin ser jag en bild framför mig hur ni skumpar rundor och vinkar för glatta livet.
Jag känner även igen det där med hoppig bil. Min mamma hade en ford som gjorde så också. På den tiden var jag i tonåren och det var bara så pinsamt att åka i denna bil. Den hoppade ju speciellt mycket när det var snygga killar i närheten. Kanske något att tänka på sen när Bonnie blir äldre.. då kan det kanske vara dags att byta bil i alla fall, hihi.
haha så där gör våran bil med. Man försöker gasa men den bara hoppar och skuttar fram. Det värsta är att jag övningskör ju med den lilla rishögen så de som ser mig tror ju att jag kör som en jävla kratta men i själv verket är det bilen.. (den gör likadant när mamma eller pappa kör så)
Hoppas bebben tittat ut snart!
Kram Emelie
Hahahahahah!
Ser det framför mej 🙂 tack för en superblogg, inspirerande, rolig, berörande. Å lycka till med bebisen!!
Kram
Hahahahahahaha. Skrattar så jag hoppar 😀
Vet precis vad du menar. Hade oxå en bil som var så. Ett litet tips, kör den aldrig kall! Gå ut och starta den och låt den gå på tomgång ca 5-10 min innan ni ska åka. Då kommer den antagligen gå mkt bättre!
Så där har våra dieslar varit. Och de är både dyra och nya, så det är inte något fel. Tror jag.
Du skriver väldigt varmt och självdistansierat, helt utan högtravande ton. Det är så befriande att läsa och jag undrar om du inte är den trevligaste bloggaren jag någonsin läst.
Åhh det där gjorde min dag!
Sitter i biblioteket och försöker skriva på en presentation, har surat hela morgonen för att jag glömde mitt mecnatkort hemma och inte kunde förnya mitt pendlar kort.
Neejjj! Inte tomgång, tänk på miljön, det blir helt orenade avgaser av en kall motor. Fixa motorvärmare, för fasen!
Men, bilen var riktigt snygg. Vad är det för märke?
[…] älskar i och för sig på många sätta min fina Mercedes. Men. Jag börjar känna att jag behöver något… […]