Jag försöker skriva en text om Fredrik Virtanens krönika. Eftersom jag tänkt mycket på den idag. Men jag får inte till det.
Så det blir något kortfattat istället:
Han har rätt i att det blir både kletigt och obehagligt när den som inte väljer att sörja offentligt blir lynchad.
Men helt jävla svinfel när han påstår att twittrad eller facebookad empati är narcissism och inte medmänsklighet. Det finns säkert såna fall, men man måste ändå utgå från att människan vill och menar väl. För så är det. Oftast. Något annat vägrar jag tro.
Sen att alla dem som uttrycker empati för Norge inte har Virtanens vassa penna, ja det är kanske därför mycket av det vi läst på Twitter och andra ställen blir plattityder. Men så what? Det är väl jävligt snobbigt och elitiskt om bara dem med en kvällstidning i ryggen och tjugo års journalistiskt vana får uttrycka sina känslor.
Tack Cecilia! Du är lika klok som vanligt.
Bra skrivet!
Jag håller med dig om att både twittrad ocg facebookad empati helt troligt är uppriktigt men samtidigt håller jag med om att den är märkligt frånvarande när det gäller exempelvis den pågående katastrofen i östafrika.
Jag är inget fan av Virtanen och det här är inget försvar för hans del, men jag måste säga att jag tror att han inte är fullt så i klaveret denna gång, utan faktiskt har en poäng till viss del, liksom Neil Strauss i Wall street journal.
För det är lite så, istället för att få uttrycka sin fria åsikt på facebook eller twitter så upprapar vi det som förväntas från vårt nätverk. Och vid exempelvis det som hänt Norge, som är hemsk och beklaglig på alla vis, så blir det en omöjlighet att fortsätta statusuppdatera ytligt utan att ens nätverk tror att man är känslomässigt skadad, och blir nästintill tvingad till tystnad om man inte vill uttrycka sin sorg. Jag tror det bara är det Virtanen menade. Även om det blir en fråga om varför någon skulle vilja läsa om hans skäggväxt överhuvudtaget, norsk landssorg eller ej.
Sedan anser ju jag, liksom du, att man visst kan visa sin empati via social media utan att vara narcissist, men samtidigt blir empatin ju inte mer äkta bara för att man statusuppdaterat. Och konformitet har jag inte mycket över för vare sig i verkliga livet eller i sociala media.
Hanna!
Jag fattar vad du menar, men tänker att just konformitet är kanske inte den största faran i just det här fallet. Vem säger eller känner annat än att det är för jävligt liksom?
Och nej, empatin blir inte mer äkta för att man statusuppdaterat – men – har man någon form av offentligt uttryck, Facebook, Twitter eller blogg – där man INTE tar upp en sån här sak, är det som att signalera att man inte bryr sig. Jag säger inte att det ÄR så, men att det kanske uppfattas så, Man är rädd att det ska uppfattas så. Och då skickar man hellre iväg en statusuppdatering eller ett twitter-inlägg på ämnet, plattityd eller ej, för att visa att man känner… nåt. Hajar du hur jag tänker?
och det är fånigt och elakt att folk som väljer att uttrycka sin sympati för det som hänt i norge, får skit för att ”det dör ju folk i afrika varje dag av svält – varför skriver du inte om det”.. usch!
jag håller med dig. jag tror att människor vill väl. ALLA (även de som begår brott) vill ha en bra välfärd med trygga gator att gå på, bra skolor och en trygg sjukvård)..
Jag läste krönikan precis och tyckte att han hade rätt på vissa punkter. Det viktigaste av allt anser jag är att vi hanterar krissituationer på olika sätt och har vår fulla rätt att göra det! Känner man sig tvingad att skriva något som är förväntat så är det inget värt, är vanligtvis en person som uttrycker mig och har starka åsikter. Har inte kunnat prata eller skriva något om vad som hänt i Norge för jag kan inte finna ord som beskriver det hemska som hänt. Tänker dock på det oavbrutet och på de drabbade och det är mitt sätt att bearbeta det. Är det någon som har behov av stöd så finns jag där och lyssnar.
Jag tycker att han har en poäng. Sedan tycker jag att han är lite väl hård och kantig och driver det hela till sin spets, men det hör väl till att en krönka ska uppröra lite, få en att reagera, fundera.
Håller dock helt och hållet med honom om att svältkatastrofen inte får något utrymme alls jämfört med Norgetragedin. Jag har försökt uppmuntra till att skänka pengar till svältkatastrofen på Afrikas horn på min facebook men inte fått en enda reaktion. Det tycker jag är skitdåligt av mina fb-”vänner”. Samma fb-”vänner” har dock alla varit förtvivlade över Norgetragedin. Är Norgetragedin värre än svältkatastrofen..?
Ser haven av blommor som efterföljer Norgetragedin och blir bedrövad för dessa miljoner kronor i blommor skulle kunnat blivit så mycket mat och vatten till bättre behövande. Jag vet hur det är, hur det känns att få en lillebror dödad av en vettvilling. I det läget har blommor ingen betydelse. Det enda som har någon betydelse är samhörighet och relationer. I samband med min lillebrors död avsade vi alla blommor, startade en fond istället där alla satte in sin ”blom-slant”. Sedan 7 år tillbaka delar fonden flera gånger om året ut pengar till personer eller organisationer som arbetar mot våld. Vi ville göra det bästa vi kunde av det tragiska som hänt. Önskar att det vore så i detta fall. Att Norges alla blompengar gick till svältkatastrofens offer.
Åh m47 det var fint skrivet. jag håller fullständigt med dig.
Håller med dig 100%.
Word. Även om twitter känns lite klibbigt ibland bland alla ryggdunkar.
Jag Cecilia! Jag fattar verkligen vad du menar och jag håller med att Virtanen var väl hård och ”klumpig” i sin argumentering. Han blandar lite äpplen och päron genom att blanda in konformitetsaspekten av sociala media för att försöka förminska sina blundrar i twitterflödet. Man får nästan skilja på de båda och säga att han har fel i att döma ut facebook och twitter-empati som narcissism, men rätt i att det är i någon aspekt styrt från ens nätverk hur man förväntas agera i sociala media. Han gör det svårt att formulera någon sorts motståndsåsikt mot det han säger i och med detta.
Hans argumentation säger mer om honom och hans användning av sociala media än vad det säger något om empati och narcissism allmänt i sociala media.
Och m47 jag håller helt med dig och har stor beundran för er handlingskraft i en sådan situation.
m47: Kunde inte skrivit det bättre själv! Så sant som det var sagt. Människor har väl behov av att göra symboliska saker när nåt hemskt sker men blommor vissnar ju trots allt efter bara några dar medan mat och pengar verkligen räddar liv, iaf för stunden.
Ett annat klokt och tänkvärt inlägg om detta skrev
”Underbaraclara” på sin blogg:
”Med skygglapparna på
Igår satt jag uppe sent och följde nyhetsrapporteringen från Norge med fasa. Det otäcka kommer så nära när det är ett grannland som drabbas. Mina varmaste tankar går till alla de som berörs av detta fruktansvärda. Och jag kan inte låta bli att känna mig som en hycklare för att jag reagerar så starkt på just det här. Inte för att jag inte borde reagera starkt, men varför gör jag det inte oftare? I många andra länder i världen är terrordåd som detta närmast vardagsmat. I Etiopien kommer miljoner människor att svälta ihjäl i år om inget drastiskt händer. I Kongo våldtas 48 kvinnor i timmen. Det pratas det också om på nyheterna men jag reagerar knappt alls på det. På något sätt har vi blivit blasé inför den misär som miljoner och åter miljoner människor tvingas möta i sin vardag. Men när det händer här, när ljushylta människor drabbas, människor som ser ut som ”typiska svenskar” och går i h&m-kläder istället för i kaftan – då reagerar vi starkt. Just så starkt och medkännande som vi alltid borde reagera.”
Gå gärna in på hennes blogg http://www.underbaraclara.nu och kolla på de svartvita bilderna på barnen efter det inlägget. Det borde verkligen ge människor en tankeställare.
Vill du berätta vad som hände din lillebror?
Tror bara FV ville bortförklara sig för det han skrev innan han hörde talas som nyheten. Passande att då vända kappan efter vinden och vinkla sin krönika på detta sätt. Jag tycker att du har rätt i det du skriver, men jag förstår hur han menar också. Dock är jag övertygad om att sådana cynismer inte hjälper någon, det som behövs nu är kärlek och medmänsklighet.
Skriv din kommentar här!
Helt rätt Att inte känna empati för den unga tös som ser en polis, springer mot denne, upptäcker att de är han som skjuter. Vilket fruktansvärt ögonblick Den som ska skydda det är mördaren Fy fan!!!!!!!!!!!!!
Det är svagt vart Aftonbladet tagit vägen. En Virtanen hade aldrig kunnat skriva i den tidning jag läste som ung
Jag tycker det inte är särskilt konstigt att massakern i Norge upprör de flesta svenskar mer än svältkatastrofen i Afrika. Dels är det nästan alltid nån stor svältkatastrof /inbördeskrig/ annat hemskt som pågår i nån del av Afrika och hur kallt det än låter så orkar man inte alltid ta in det. Dels är Afrika en annan kontinent och Norge är vårt grannland, man känner mer för de som är närmare en rent geografiskt och kulturellt. Sist så händer det sällan (tack o lov!) massakrar av detta slag i Norden så det blir en extra chock.
Varför ens hålla på att jämföra empati & viljan att hjälpa inför de båda ”katastroferna”?