Jag längtade våldsamt efter familjen hela dagen på jobbet. Längtade hem. Men i stället för att åka hem, kom de och hämtade upp mig när jag var färdig, och så åkte vi till en indisk restaurang. Ett hak. Men med bra mat. Och så åt vi och det var skitgott. Barnen smaskade i sig ris och curry utan att trilska. Och jag stannade upp mentalt flera gånger och liksom sög in dem en efter en. Registerade hur de såg ut och vad de sade. Berättade hur mycket jag älskade dem. Hur fantastiska de är, min underbara lilla familj. Det var en sån där stund när allt plötsligt stämde, och det gör det ju i och för sig kanske ofta, men det är kanske inte alltid man är så där fysiskt och påtagligt medveten om sin egen lycka.
Sen gick vi till lekparken allihop. Hängde där en god stund. Gungade, och jag körde mitt bästa lekparksskämt; jag säger till barnen på skarpen att de absolut inte får gunga på mig. Och så tar de fart, och jag ställer mig i vägen, de tjongar i min rumpa och jag teaterflyger i väg och landar i sanden. Två små blonda flickor skrattar på sig. ”Igen mamma!”.
Sen åkte vi hem och bestämde att det ju nästan var som fredag och att de kunde få somna i soffan medan vi tittade på Kockarnas kamp.
Bland det bästa jag vet är att göra något speciellt av en vanlig vardag. Det behöver inte vara så mycket alls faktiskt. Något utanför hämta-hem-laga mat-diska-plocka undan-leka-titta på tv-rutinerna bara. Även om jag i och för sig ofta tycker att de dagarna är alldeles ljuvliga också, så behöver man ju titt som tätt… avbrott. Det behöver vi allihop. Något som får den där torsdagen att pirra en aning. Sticka ut bland andra torsdagar och göra sig en plats i minnesbanken av lyckliga stunder.
Mysigt! Somna på soffan, love it.
Cecilia – älskar’t. Så. Jäkla. Bra.
Åh vad mysigt!
Mer outfit-bilder/dagens önskas! Älskar din stil!
HÅller med till 100%, att göra vardagen lite extra mysig är det bästa som finns:-)
Åh vad härligt, precis sådär är det ju. Fasen också, nu kommer jag vara hetl längtig efter kidsen hela dagen… Kram
Håller helt med!! Försöker också ta mig sådana där moments när jag verkligen insuper hur bra jag har det med mina små.
Jag gick förbi dig i går i F Centrum (jag och 5åringen var på väg till Sachskas mottagning och du förmodligen till t-banan). Var på vippen att gå fram och tala om hur mycket jag uppskattar din blogg och dig men chickade ur 🙂 Så nu säger jag det här istället! Kram
Åh, en önskevardagsfest. Blev nästan lite tårögd här på fredagsmorgonen, då jag lämnat maken utan hejdå-puss hemma med dagislämning och argt åkt iväg efter morgontjafs. Tänk, en drömfredagskväll skulle vara nåt som kompensation…
Underbart & fint inlägg!
Att du prioriterar din karriär och ditt bekräftelsebehov med en ganska trist ”duktig-flicka” inom dig är uppenbart för vem som helst. Förstår att längtan gnager därinne efter ungarna. Man undrar liksom hur mkt tid du egentligen lagt ned på dina mkt små barn samtidigt som du skriver en biografi som är totalt uppslukande. Jag tror att du har en ångestfågel inombords och att du ganska rejält förtränger dina småttingar – för ett erbarmerligt hävdelsebehov. Have fun!
Herregud… Ett sånt där inlägg nedan som man nog egentligen borde ignorera? Men. Är det inte så att Vara Mamma=Ha Ångestfågel Inombords Konstant. Har inte du det? Då är nog du en jättedålig mamma eller? Sluta upp med att ”veta” hur andra lever sina liv, känner samt älskar sina barn. Idiot.
Dessutom, dagens samhälle gör det möjligt för mammor att ha en karriär, är inte det bra?
Håller med Sofia S om att vissa inlägg bara borde ignoreras! Klart att man ofta har lite ångest över saker som har med barnen och med tid att göra. Jag har också börjat jobba deltid och försöker njuta av stunderna jag har med lillan, samtidigt som jag tycker det är kul att gå till jobbet tre dagar i veckan. Att lyxa till vardagen lite behöver man kanske bli påmind om. Tack för tipset Cecilia 🙂
Vad härligt att du kände så på en vardag med familjen! Ibland kan man ju tycka/känna/tro att man måste komma ifrån dem en stund för att uppskatta dem 🙂
Som mamma har man väl nästa alltid dåligt samvete som ni skriver. Trist, tycker jag. Därför måste man ta tag i sig själv ibland och bara hänge sig åt barnen och sin man och, som du skriver, insupa dem till max. Jag jobbar heltid och min man mer än det, så alltför ofta slår tanken att är det så hör det ska vara!? Är livet detta? Jag själv funderar på att gå ner i tid, ska byta jobb från 8-16 till två skifts plus helger. Lilla tjejen får ju vara hemma mer men killen som går i skolan kan ju kanske få någon längre dag, och någon kortare… Tja, man får väl testa och se vad som passar sin familj bäst. Tycker att Cecilia verkar vara en underbar mamma och att hon faktiskt pusslar riktigt bra, tillsammans med sin framgångsrika man då så klart. Jag är i alla fall impad!
Haha, vi kör exakt samma gungtrix.. Skönt att man inte är ensam 🙂
Underbart!
Älskar din blogg, du har blivit som en extra tjejpolare 🙂
Kram!