Jag har alltid haft mycket killkompisar. Åtminstone ända fram tills jag träffade Per och fick barn. Att de försvann då är inte Pers fel bör poängteras, han är allt annat än den svartsjuka typen, det var väl bara så att mina relationer med de här killkompisarna inte var… djupa nog för att stå pall all den här utvecklingen i livet gissar jag. Vissa av dem saknar jag väldigt mycket och hoppas kunna återfå samma relation som förr med en dag.
Men. Det senaste halvåret har jag också fått en ny killkompis. Sedan jag och Andreas Lundstedt började jobba tillsammans i vintras har vi snabbt blivit fina vänner. Vi är ta mej fanken a match made in heaven, till bådas våran förvåning tror jag. Jag menar, han är schlagerbög, och jag en högst ordinär tvåbarnsmorsa i förorten – ändå är vår tolkningar av livet på många sätt otroligt lika varandra. För den som inte visste det så skriver vi en bok ihop, den handlar om Andreas spännande liv. Och om hans HIV. Förstås.
Sedan vi började skriva den här boken har jag lärt mig oerhört mycket om det här viruset. Och jag har också lärt mig chockerande mycket om hur lite folk vet om den här sjukdomen. Det är ett lömskt jäkla virus. Inte bara för att det bäddar in sig i den egna arvsmassan och därmed gör sig fruktansvärt svår att hitta ett botemedel mot, utan också för det stigma den för med sig i det här samhället. HIV-skräcken är enorm, samtidigt som den inte är det. Så här: ungdomar verkar tro att HIV inte finns, att det bara är att ligga på för det där är en sjukdom som bara drabbar bögar och afrikaner. Så är det inte. HIV är på riktigt, och den lever och frodas, och alla vi som någon gång haft oskyddat sex har därmed utsatt oss för risken att få den. Så. Har ni inte lust att knapra högvis med tabletter varje dag, resten av livet (ja, resten av livet, med bromsmedicinerna som finns idag ska ingen i Sverige behöva få AIDS som är den dödliga delen av sjukdomen. HIV är ett kroniskt virus, inte ett dödligt) – passa er. Å andra sidan. En jobbig, kanske den jobbigaste delen, med HIV, har jag förstått genom mitt arbete med den här boken, och efter att ha pratat med och läst om många smittade är den jävligt onödiga skammen och stigmat sjukdomen kommer med. Den rädsla folk har för viruset som finns kvar sedan 80-talet när HIV och AIDS upptäcktes och innan man visste hur det smittades. Och inte smittades. Okunskapen är som sagt enorm. Och jag känner ta mig fan att jag är på ett jävligt viktigt mission att ändra på det.
P.S Om du är HIV-smittad eller känner någon som är det som vill prata om det i Andreas och min bok, hör gärna av dig. Det går förstås mycket bra att vara anonym. Läs också vad Tessan och Karin skrivit om saken!
Du har läst Susan Sontags fantastiska essäer ”Sjukdom osom metafor” och ”Aids och dess metaforer”, va? Den sistnämnda är skriven i slutet av 1980-talet, men ännu ack så aktuell. Hon skriver så bra om metaforiseringen och stigmatiseringen av hiv/aids.
Jag vänder mig verkligen mot att du beskriver dig som en ordinär morsa i förorten. Det är du verkligen inte i mina ögon . Du är en otroligt beundransvärd och framgångsrik ung kvinna, som skapat sin karriär och sitt liv med helt egna medel utifrån sina personliga förutsättningar.
Ooo, verkligen ett superbra initiativ!!! Jag måste erkänna att jag heller inte kan så mkt om HIV och det är nog viktigt att iaf ha baskunskaper. Hälsa Andreas så mkt också, hoppas att han mår bra trots allt! Jag har följt Alcazar genom åren, tom sett dem live på Goya i Gävle för typ 7-8 år sedan (säkert inte ngt han kommer ihåg;)) och diggar Andreas, han är cool! Kram på er!!!
Det är en jäkla tur att det finns fler människor som älskar att acceptera, inte vara rädda och är framåt tänkande, än vad det finns folk som är rädda och inskränkta.
Läste Malin Wollins blogg och folk rasade för att hon har barnflicka då och då? Vare sig man har det för jämnan eller då och då så är det ett super hjälpmedel! Tillbaka till Andreas, och min naivitet om att alla accepterar alla. Jag blir ibland förbluffad över folks oacceptans att inte vilja förstå.. Det är en stor sorg över att bära på hiv men man gör det inte bättre genom att ignorera och frysa ut. Tack för en fantastisk blogg!
Bra att detta tas upp. Jag är ju sjuksköterska på infektionsklinik så för mig är det inge konstigt med HIVpatienterna. Tragiskt såklart men de är precis som du och jag, i behov av en varm hand, en kram osv. Beröring är ett grundläggande behov och alla stackare som har en sjukdom som gör att naturlig beröring från omgivningen uteblir… Hemskt. Och så fel. Så pussas och kramas vidare med din killkompis – det gör er båda gott! Kram
Btw, så är Hepatit C mkt mer smittsamt än HIV vad gäller blodsmitta och precis lika dödligt. Få som vet…
Minns förut att du frågade oss om vi hade frågor till Andreas Lundstedt som han kunde behandla i sin bok. Jag har en; hur och varför tog det slut med Magnus Carlsson? Hade det med HIVbeskedet att göra?
Jag ser fram mot den viktiga boken, har själv funderat på något liknande.
Min farfar var en av de första HIV-smittade i Sverige. Han var just på väg att överleva ett hjärtfel tack vare en operation. Men under operationen fick han en transfusion – med smittat blod från USA. Detta var på Södersjukhuset i Stockholm 1983.
Jag kan lova att stigmatiseringen var ännu värre på 80-talet. Aids liksom? Min farfar ville inte att någon skulle få veta och vi fick inte ens hälsa på honom på det sjukhus i Stockholm som vårdade smittade patienter och där han låg de sista veckorna. Det var bara hemligthemligt – vi barnbarn fick inte ens veta den riktiga dödsorsaken förrän efter tio år!
Farfar dog på våren 1987 – ett par månader innan man ens visste att Sighsten Herrgård hade aids. Känns ohyggligt att veta hur ensam han var i detta.
Du och Andreas gör det väldans bra. Öppenheten kring HIV är viktig. Och vilken härlig bild!
I början av 2000-talet satt jag med min bögkompis och försökte vara till tröst efter att han ha fått vetat att han legat med en som hade hiv. Som tur fick min kompis inte smittan men jag skulle ha kramat och varit nära även om han skulle ha fått hiv. Det är ett viktigt ämne som bör avstigmatiseras!
Tack för att du belyser detta ämne!! Vi har en nära släkting med HIV och innan var jag väldigt orolig för hur det skulle bli när vi fick barn. Jag är lite av en hönsmamma. Men min man har lärt mig mer om sjukdomen och jag har läst en del. Nu kan vår släkting umgås fritt med våra barn och det ger livskvalité både till släktingen och mina barn. Rädsla till följd av okunskap är himla dumt!!
[…] många som tycker samma sak – straight, gay, kille, tjej – kan ni se om ni tittar på Blankens blogg, Tessans blogg, och mina egna bildbevis nedan. För nej, HIV smittar inte såhär. Smack! Eric, en […]
Åh, den boken ser jag verkligen fram emot att läsa.
Sånt där är så viktigt att prata om tycker jag. Vi pratar ofta om sex och könssjukdomar med våra barn. Likväl pratar vi om känslor och bemötande.
En underbar bild på en underbar vänskap!
Kram
Ser också fram emot att läsa boken.
Måste vara tufft att berätta om det här, men även som författare att sätta pränt på alla tankar och ord från Andreas. Men, är det någon som kan så är det du. Lycka till.
Fint skrivet Cecilia!
Kramar till er båda – ser med spänning fram emot resultatet!
Toppen att du tar upp det! Och skriver om det! Ser också fram emot resultatet och att få lära mig mer. Kram till er!
Skriv din kommentar här! FEL!! HIV kan visst smitta genom saliv.Om den som får saliven i munnen har sår eller blödande tandkött!!
Det finns ett känt fall i USA där en tandläkare råkade smitta patienter när hans saliv på något vis droppade ned i deras munnar….skrämmande eller hur
Man ska nog inte vara alltför säker på hur det smittar/inte smittar. Det är ju trots allt ett virus…. Genom åren har jag också lärt mig att medicinsk vetenskap och råd kan skifta snabbt.
Yvette – det var nog inte tandläkarens saliv som droppade ner i patienternas munnar, utan snarare så att samma tandläkarutrustning användes till flera patienter utan att rengöras mellan. Skulle jag tro.
Bra gjort. Det finns så mycket okunskap och fördomsfulla människor ute i världen, Sverige. Utbildning, upplysning och diskussion skapar ett öppnare samhälle. Kolla in ”Angels in America” där har ni en grym serie som handlar om Aids.
Kram från A-C