Den här klänningen från Me & Is vårutbud, med en liten kanin som sticker upp ur fickan, är en av Bonnies absoluta favoritstassar just nu. Och Rio har en likadan. Och när de struttar runt i dem båda två så blir jag jordens tramsigaste morsa och står och fånler vart de än går och bara; ”Nä men guuuuu!” ”Titta Per!” ”Nawwww!”. Som om de vore några sabla kaninungar eller nåt.
Detta för mig osökt in på den genusdebatt som härjat (och då menar jag härjat på ett positivt sätt) i bloggvärlden de senaste veckorna. Jag har sagt det förut och här kommer det igen: Jag är ingen svart eller vit-person. Jag vill så långt det är möjligt vara förstående gentemot det mesta och de flesta. Somliga kompisar tycker att jag är urmesig (host host, Jihdes host) men nu är det sån jag är och det verkar inte gå att ändra på. Så vad jag vill säga är: Man gör så gott man kan. Man tar ansvar för sin egen kunskap, ser till att man lär sig och fattar att världen vi lever i varken är jämställd eller jämlik, och varför det ser ut som det gör. Man inser att det där att Sverige skulle vara Världens mest jämställda land är århundrats bullshit-sak att säga.
Som förälder kompromissar man. Man ser mellan fingrarna. Ibland gör man allt by the book över hur en riktigt välartad morsa av detta årtioende förväntas göra. Ibland står man och piper förtjust över hur ”sööööööööta ens små döttrar är i sina fiiiiiiiiina klänningar” men oftare laddar man dem med egenvärde-boostning som har sin grund i något helt annat än utseende och näpna kläder. Jag intalar mig kanske detta för att rättfärdiga mitt eget sätt att vara, men vill tro att den där blandningen så småningom kanske ger en rätt bra grund att stå på när de blir större och möter verkligheten där ute.
Är det inte här någonstans de flesta av oss befinner oss? Och är det inte okej?
Jo, det är okej:-) Men den här HEN-diskussionen. Herregud vad trött jag blir.
Helt Ok!!
Jag är bara så trött på den här HEN debatten!
Min dotter leker prins nästan varje dag och det är kul och spännande tycker hon MEN hon vet att hon är en flicka och har snippa 🙂
Låt barnen vara barn, det tycker jag är det viktigaste i hela den här debatten.
Kram
Jättebra Cecilia, precis så är det. Det är viktigt att boosta ungarna med självkänsla. Och ja det är nog precis där de flesta föräldrar står. Alla föräldrar har sin käpphäst som de driver hårt och som är viktig för just den familjen.
Gud vad skönt skrivet, jag känner likadant. Att vara svart eller vit i sina åsikter skulle troligtvis även begränsa! GO girl!
Vart kommer Bonnies fina stumpbyxor ifrån?
Hen är bara ett ord. Inte märkvärdigare än så. Att användas när man inte vet eller vill markera ett särskilt kön.
För övrigt anser jag att man självklart får tycka att en flicka är söt i fin klänning. Men att det även är ok för en kille att vara söt eller fin eller ängslig eller pimpinett och en tjej att vara tuff, framåt, bullrig etc.
Tror inte man ska så mycket tänka på att utesluta som att vidga. Att man försöker tänka på att behandla barn och människor förutsättningslöst istället för efter givna normer. Skitsvårt och inget någon klarar av tror jag. Men att det är det debatten handlar om.
I hear you! När det anses ”fel” att ta på sin dotter en klänning ”för det befäster ju bara könsrollerna”, då har det gått på tok för långt… Lagom är bäst.
Måste skriva att det här inlägget förvirrar mig Cecilia. Du har rubricerat det hela som ett ”icke-inlägg i genusdabatten” men i inlägget förklarar du (och nästan ber om ursäkt för) din egen hållning till det hela samt avslutar med att fråga oss läsare om denna (din) hållning inte är ok ändå och så gör väl de flesta föräldrar. Vill du skapa en debatt eller inte? Eller vill du mest att vi ska skriva att jo, vi tycker och beter oss som du gör gällande genustänk och barn?
Det är jättebra tycker jag att den här frågan och användandet samt betydelsen av pronomet hen debatteras tycker jag. Då medvetandegörs frågeställningar, det sätter igång förändringar och kan leda till nånting bra i slutändan. På köpet får man pajkastning i kommentarsfältet och extremister från båda hållen, svårt att komma ifrån tror jag om alla ska få komma till tals som vill.
Att dina tjejer älskar ha på sig klänning och du säger de är fina i dem är helt ok och säkert nåt de flesta föräldrar kan relatera till. Min egen lilla tjej därhemma bor fullkomligen talat i sina rosa klänningar (hon vägrar ha byxor på sig), vill bara titta på princessfilmer och leka med Barbie. Jag tänker att det är en fas som hon måste få leva ut och det bästa jag kan göra är att erbjuda henne alla alternativen. Dessutom är det oftast vad man själv gör och inte säger som gör avtryck. Om hon ser att hennes mamma är en stark kvinna som arbetar heltid och får en bra inkomst, att hennes föräldrar delar lika i hushållet gällande göromål och ansvar så kommer det vara en självklarhet för henne att ha det likadant när hon är vuxen. Så leva själv som man lär och ge henne en trygg uppväxt där hon känner sig älskad för den hon är är nog min praktiska tillämpning av det hele.
Vad är det för fel med att flickor får vara flickor och pojkar är pojkar!!!! Jättesöt är hon Bonnie i sin fina klänning och vad lik dig Cecilia hon är!!!
Jag är så trött på denna debatt och jag har inte ens barn. Men den dagen jag får barn, oavsett om de blir pojkar eller flickor, så kommer jag göra mitt yttersta för att uppfostra dem till starka individer som tror på sig själva, och precis som du skrev Cecilia, har en bra grund att stå på. Jag kommer göra dem medvetna om vikten av jämställdhet, men de ska veta vilket kön de har. De har de all rätt i världen att veta!
Undrar oxå vart strumpbyxorna är ifrån? De skulle passa min son.
Hen debatten.
Man måste väl få vara stolt över sitt kön och ändå kunna ta sig dit man vill i samhället som jämnställda.
Varför måste allt jämt smulas sönder eller ständigt dras till sin spets nu senast med Hen? Tycker hen är knepigt. Intressant att se hur dessa barn blir när de blir stora.
Revolterar de totalt mot detta?
Hen debatten.
Man måste väl få vara stolt över sitt kön och ändå kunna ta sig dit man vill i samhället som jämnställda.
Varför måste allt jämt smulas sönder eller ständigt dras till sin spets nu senast med Hen? Tycker hen är knepigt. Intressant att se hur dessa barn blir när de blir stora.
Revolterar de totalt mot detta??
Jag känner att den här ”HEN” debatten har helt missuppfattats av många människor. Att ordet hen införs i språket handlar ju inte om att vi ska ta bort hon och han eller att våra kön ska bli hemligstämplade. Vart kommer det ifrån? Vem har sagt det?
Det handlar ju bara om att införa ett nytt ord som vi kan använda ex när könet inte är av vikt, när vi inte vet osv. Genusdebatten vill påvisa vikten av att vara medveten om de skillnader vi människor gör på våra barn beroende på vilket kön det tillhör! Och jag har svårt att förstå varför man blir upprörd över det – vill inte ALLA föräldrar ge sina barn alla förutsättningar och alla möjligheter???
Jag tror faktiskt att alla föräldrar (mer eller mindre) vill ungefär samma sak oavett om man är för eller emot. Att våra barn ska få möjlighet att bli starka och trygga individer som själva kan välja hur det vill att sina liv ska se ut. Genom att bli medveten och skaffa sig kunskap om hur vi vuxna hjälper (eller själper) till att formar våra barn utifrån inlära normer och värderingar som vi har, kan vi också bidra till att alla barn får samma möjligheter och slipper ta på sig roller som de kanske inte ens vill bära!
Och ja debatten som härjar är positiv och det är bra att vi vänder och vrider för att förändringar ska kunna ske
Skönt inlägg!
Precis som du skriver så tror jag att det just är så de flesta av oss tänker och resonerar 😉
Jag tror att alla barn behöver höra både att de är skitgulliga att de är tuffa osv. Blandad kompott med andra ord. För alla.
När de gäller hen som vissa diskuterar ovan är det ett verktyg för att kunna neutralisera och inte alltid slentrianmässigt säga han så fort det är en läkare, nån tuffing eller liknande. Hen för att alla ska kunna känna sig inkluderade. Det är INTE meningen att man ska dölja för barn att de har snopp eller snippa, det är ett sätt att visa att det är oviktigt för vem man kan vara eller bli.
Har bott utomlands i manga ar sa jag har inte hangt med riktigt i vad som sags om jamlighet i Svergie. Men jag har fattat att det ar valdigt viktigt just nu. Svenskar tar sig sjalva pa allvar. Underligt i ett land dar man har det sa otroligt bra sa maste man leta efter fel. Resultatet blir att en mamma far daligt samvete for att hon klar sina flickor i klanning och tycker att dom ar gulliga. Vad ar det for fel pa det ?
Allvarligt talat, det verkar helt galet och sjukt!
Jag ser inget fel i kläderna Bonnie har! Det är få plagg som jag faktiskt tycker är fel, utan det hela handlar väl mer om att man (som genusmedveten) strävar efter ett brett utbud. Det kan innebära rosa ibland, blått ibland, rött, grönt, gult etc. ibland; ibland klänning, ibland baggyjeans. Ja, du fattar nog poängen.
Det där med ”Åååååh vad söööööt/fiiiin” förstår jag att det är svårt att hålla in med ibland. Jag märker ju själv att det gärna slinker ut, och det är väl egentligen inte hela världen – så vida man inte säger det femtioelva gånger om dagen och att det är ALLT man uppmärksammar. För det är trots allt en väldigt oviktig och många gånger en ganska destruktiv sak att lära sig (dvs. att utseendet är viktigt).
Så många vansinnigt (!) små flickor står och åmar sig framför spegeln, och sedan kryper utseendehetsen fram. Jag tycker att det är tragiskt att man hör 7-8 åriga flickor säga att de är tjocka, och 9-12 åriga flickor som vill bli ”fina med smink”.
Men alla gör vi så gott vi kan! Det bästa man kan göra är väl åtminstone att filosofera med sig själv. Ifrågasätta sig själv. Varför gör jag så här? Vad sänder det för signaler? Är det viktigt att jag gör så? Varför? Vad kan man göra istället?
Osv.
😉
Slutkläm:
Jag är genusmedveten och kommer att klä mina ungar i både stereotypiskt flickigt och i stereotypiskt pojkigt – men också s.k. ”unisex”. Ledordet är mycket färger och variation. Tufft, sött och roligt. Så mycket som möjligt att välja på helt enkelt. Det är nog dessvärre en fet felbild som folk har fått av ”genustroll” – att vi förbjuder det ena eller det andra. Det stämmer inte i de flesta fallen. Det handlar om att tillföra mer och vara medveten – inte tvärtom.
Huvudsaken är väl ändå att alla barn får vara glada? Att de uppfostras till att tro på sig själv. Att de vet att de duger.
Om man säger nej, du får inte ha rosa – då hämmar man ju barnen och deras vilja.
Om man säger nej, du får inte leka med dockor – då hämmar man ju inlärningen hos dem, för visst finns en mening i att leka med dockor, att förbereda sig på vuxenlivet.
Jag har gett min son ”tjejleksaker” och han tycker det är jätteroligt att leka med sin syster och alla hennes saker. Men när det blir helt upp till honom, då är det bilar och verktyg som gäller.
Jag försöker ge min dotter lite mer neutrala kläder (för att det mer är MIN personliga smak) men de använder hon helst inte. Nej, det ska vara finklänning, helst rosa, helst dygnet runt.
Min poäng är att jag tror bara man kan påverka dem till en viss grad. Resten är deras egna beslut och vilja. Allt vi kan göra är att få dem inse att det är okej att vara som man vill. Typisk för sitt kön eller icke typisk eller varför inte mittemellan?
Klart alla ska ha samma chans och samma möjligheter i livet. Klart man inte ska sorteras in enbart efter kön och att det ska vara något negativt. Men vi är ju ändå olika. Det finns väl ändå någon poäng i att vi är olika?
Mitt råd till mina barn hur som helst är:
”Skit i vad alla andra ska tycka hela tiden. Var den du är och vill vara. Försök lev så lyckligt du kan så ska du se att allt ordnar sig!”
Något som är väldigt intressant som jag fått höra är att flickor i 3-4 års åldern får en väldigt stor dos östrogen, som gör att många blir väldigt flickiga. Pojkar får i 6-7 års åldern en stor dos testosteron som gör att många blir väldigt ”pojkiga”.
Detta är bra att ha med sig som förälder; att det är inte bara miljön som påverkar! A och O är väl att försöka ha förståelse för dessa små och veta om olika utvecklingsstadier (trots, prinsessor, kasta, bita etc.) så vi kan bemöta dem på rätt sätt och med respekt. Det är inte barnen det är fel på, det är föräldrarna som inte har kunskapen!
Hur dödstrött blir man inte på folk som tror att genus går ut på att radera kön. HUR skulle man kunna dölja ett kön?? ”TITTA INTE MELLAN BENEN UNGE”. Kön och könsroll är inte.samma.sak. Att folk inte kan förstå det. Sak 2 som folk inte fattar: Hen ska inte byta ut han och hon. Det är tänk att användas när man inte vet. Classic exempel: Var hos doktorn igår, -Jaha vad sa hen?
Att rosa och klänning skulle vara skamligt är också en missuppfattning. Genus=bryta ner könsroller=ge 100 möjligheter ist för 2.
Måste bara säga, gällande det som Becka skrev här under om hen.
Det är alldeles riktigt att hen är tänkt att användas när könet inte är bekant. Jag själv är personligen inte så bekväm med att använda det i tal (men vem vet, det kanske kommer?) – utan använder det i så fall hellre i text. Där kan det ju vara ruskigt praktiskt, istället för att behöva skriva h*n, han/hon, denne, han eller hon osv. hundra gånger om.
Sen har det egentligen inte ett skvatt med genus att göra, utan är helt enkelt ett pronomen. Ett extra ord; simple as that.
Och så sist av allt; Det är inget tvång på ordet. Så jag förstår inte hysterin.
…
För att sluta vara off topic nu så;
Jag tror att folk tyvärr klamrar sig fast för mycket vid skillnaderna, och förstärker dem i tid och otid. Vi framställs nästan som två olika ”arter” som är varandras motsatser i allt-allt-allt. Tyvärr kväver det individualiteten och så blir det för många desto svårare att umgås ”könsblandat”. Det är vanligt, speciellt i dagis- och skolåldern att tjejer leker/umgås för sig och vice versa. Är det inte synd?
Om det nu är så förbannat naturligt att vi är olika, så kan man ju fråga sig varför det måste tas till så många medel för att behålla skillnaderna? Om könsrollerna vore så medfödda – varför måste vi klä barnen olika, behandla olika, uppmuntra olika, prata olika?
Precis Amanda! Min inställning fast du hade mycket bättre ord att sätta på den.