1999, för… elva år sen (hugg, vilken insikt!) bodde jag en höst i Moskva. Jag pluggade ryska lite halvhjärtat, men framför allt hade jag the time of my life. Allt var så otroligt spännande och jag kände mig så fri. Det tog ungefär två sekunder efter att jag satt fötterna på rysk mark (vi åkte tåg tid, från Helsingfors, och bara det var en upplevelse för livet) innan jag blev fullkomligt blixtförälskad… i allt. Ryssarna, staden (Moskva på hösten, herregud så vackert), utelivet, språket. Jag tyckte till och med om maten (särskilt den på en Georgisk restaurang där vi brukade hänga) och lärde mig så småningom att hiva vodka med pokerface (de första gångerna slutade med huvudet i toalettstolen, innan jag fattade att vodka måste drickas i betydligt stillsammare tempo än öl). Hur som helst. En utekväll sprang jag på Misha, en blond vansinnigt snygg ryss. Han var helt sjukt välklädd och hade svindyra märken från topp till tå, dessutom var han charmig, belevad, urtrevlig och helt jävla perfekt helt enkelt. Förutom att han var bög då. Men det fattade jag inte förrän jag hade svansat runt i hans kölvatten (tillsammans med ett gäng andra puckade brudar som heller aldrig begrep varför snygg-Misha (som dessutom var frisör) aldrig tittade åt en tjejs håll) pinsamt länge. Hur som helst. Vi blev någon slags kompisar. Han kom och hälsade på mig i Stockholm en sommar, och en annan gång sågs vi i London (också Moskva igen under en mycket förvirrad nyårshelg). Jag hade bokat varsitt rum på ett hotell i en prisklass jag pallade med. När vi kom dit gjorde Misha efter en snabbglutt i repan en piruett i sina lyxiga mockasiner och gick okomenterat ut, tog mig i handen och satte oss i en taxi. Destination: Annat hotell. Lyxigare hotell. På hans nota. Var väl rädd att få löss i sidenkalsongerna eller nåt gissar jag. Under en shoppingrunda kom Misha smygande med en present till mig. Han hade köpt parfymen For Her (som var precis nylanserad då)av Narciso Rodriguez. Han trodde att jag skulle gilla den. Och om jag gillade den. Sedan dess har den varit min absoluta favorit. I fredags när jag var ute och käkade middag med några kompisar hade Malin och Annika (som så klart har full koll på att det For her länge länge varit ”min” doft) med sig en ny version av samma edt. Med inslag av musc. Åh, den är fantastisk (allt annat än sportig, snarare murrigt mullig och förförisk)! Jag har inte använt parfym sedan Rio föddes och innan det var jag otrogen med med både Byredo och Lanvin ett tag. Men nu återfår Narciso Rodriguez sin plats längst fram på parfymhyllan!

Vad som hände med Misha? Jag vet faktiskt inte. Vi var vänner på fejjan, men nu har han försvunnit därifrån och ut ur mitt liv för alltid gissar jag. Men vem vet, vi kanske springer på varann igen någon gång. Hoppas det.