Jag har varit inne lite på det här ämnet förut, och då råkat röra upp en väldig massa känslor, så jag måste börja med att på alla sätt och vis klargöra att inget sätt att föda barn på är fel och att jag själv har noll komma noll prestige i hur mina egna barn till slut valt att komma ut. Att föda barn är ingen tävling, ingen uppvisning, inget man ska ”lyckas” med – men det är något som måste göras (om man är gravid vill säga) och i den här min tredje (och sista) graviditet har jag verkligen tagit ett nytt grepp på sättet att tänka kring det hela.
Med de första två barnen höll jag liksom för öron och ögon och hoppades på det bästa. Med blandade resultat. Den här gången vill jag göra vad jag kan för att förbereda mig mentalt inför förlossningen – delvis för att jag tror att det hur det än slutar blir en mindre skräckinjagande upplevelse om jag bestämmer mig för att inte vara rädd, att våga lite på min kropp och på min bebis – men också för att vägen fram dit, nu när jag är gravid och tänker mycket på hur det kommer bli den där dagen när vi äntligen får ses, blir så mycket lugnare själsligen – en mer njutbar sista tid som gravid, när jag med hoppfullhet vågar fokusera på förlossningen, istället för att lägga en massa onödig tid på att fundera över smärta och rädsla. Jag har läst massor av böcker och laddat ned hypnobirthing-appar och andra ljudfiler som fokuserar på tänket kring förlossningen. Avslappnande övningar och andningstekniker, lugnt och kärleksfullt prat som ser det vackra och positiva i en förlossning.
När jag läser om alla dessa århundraden när kvinnor fått föda sina barn bland djuren i ladugården, eller ensamma i skogen, när jag tänker på hur smärtan sågs som ”Guds straff” mot kvinnan enligt en idiotisk tes om Eva i bibeln, när jag tänker på hur läkare de senaste århundradet expermineterat med gravidkroppar och hur kvinnor tvingats föda fastspända och ensamma i en sjukhussäng – då känns det så självklart att det är hög tid att återta förlossningen och ge den den upphöjda plats den borde ha.
Böckerna ovan: ”Föda utan rädsla” av Susanna Heli, Ina May Gaskins ”Guide to childbirth” samt en bok om Hypnobirthing (det finns massor att välja på kommer ni märka om ni googlar) har varit enormt stärkande för mig, och har tagit mig från rädsla och vilja att ”bara få det överstökat” till en känsla av lugn och trygghet. Så känner du dig som jag gjort; lite rädd och osäker inför att föda barn, eller bara är sugen på att utmana dina föreställningar – så kan jag varmt rekomendera de här böckerna (sedan finns det absolut bitar man kan bläddra förbi eller kanske strunta i att helt ta på allvar, men själva andemeningen; det att föda barn är något vackert och fint som förtjänar mer respekt och tilltro – är en väldigt fin känsla att ha i sig)
Lämna ett svar