Vi är framme i Miami. Jetlaggade och mosiga, det blåser lite kyligt men solen skiner ändå värmande och South beach är precis så pastelligt, myllrigt och fantastiskt som det ska vara. Vi har flyttat in i lägenheten vi hyrt, det är ju alltid en liten chansning det där, när man bara hyr nåt och så får man liksom hoppas att det är så bra som det ser ut. Och den här gången var det det. Vi bor mitt i smeten, ett stenkast från stranden.
Man är ju alltid lite nervös inför det där att resa med barnen. Nästan tjugo timmar från dörr till dörr med en massa packning och två små livliga kottar. Men varje gång vi flugit med hela familjen har det faktiskt gått svinbra. Det är som att ungarna fattar att är det någon gång de ska skärpa sig och vara mönsterungar så är det nu. 10 timmar mellan London och Miami utan minsta irritation, inte ens återhållen, från något håll, inte dåligt va?
Den enda som egentligen behöver skärpa sig lite är väl jag själv. Jag gillar egentligen inte att flyga. Jag tror att det kommer från den där gången när jag var typ tolv och flög själv till Israel. Blixten slog ner i vingen (kan den göra det? Det var i alla fall det jag uppfattade hade hänt), det skakade som fan och blev helt vitt inne i planet. Jag trodde att jag skulle dö. Och så kan ju ju inte låta bli att tänka på det Air France-planet som plötsligt bara störtdök över Atlanten.
Den här resan mellan London och Miami var otroligt turbulent. Planet studsade upp och ner som en gummiboll när vi var mitt över havet, och det höll på i evigheter. Flera timmar. Jag dödsångestsvettades som en gris. Hjärtat bankade och munnen var torr. Jag tänkte att det är just precis det här som är det svåraste med att vara förälder. Att sitta bredvid sin dotter och klistra prinsessklistermärken i en bok och kämpa för att vara helt normal. För de märker ju sånt där, ungarna. Minsta röstlägesförändring och de fattar att något är skumt. Helst ville jag ju sitta i Pers knä och paniklipa. Men det gick ju inte för sig förstås. Att behärska sina egna känslor. Att ha dem under kontroll, för att man måste. Man fattar ju nu att det är vad ens egna föräldrar gjort hela ens liv. Här har man liksom gått runt och trott att de aldrig är rädda eller oroliga. Men det är de. Det är vi. Vi låter bara bli att visa det för våra barns skull.
Åh vad härligt!! Ser underbart ut 🙂 Tänkte passa på att fråga om klänningen du har på dig, den ser ut som en perfekt semesterklänning. Så, vart kommer den ifrån tro? Kram!
Tack för det här inlägget Cecilia. Det kanske låter banalt, men min flygrädsla är någon som verkligen oroar mig när jag & min kille diskuterar barn. Var med om en nödlandning för tio år sedan & sedan dess är jag spänd som en fiolsträng varje gång jag sätter mig i ett flygplan. Jag brukar klara av att hålla gråten i styr, men inte alltid. Eftersom min kille är canadensare har jag ju insett att flygandet kommer att vara en viktig del av vårt liv tillsammans – & jag har känt uppriktig ångest för att resa den dagen vi har barn med oss. Så tack för att du delade med dig av dina upplevelser, det ger mig hopp om att jag kanske också kommer att klara av att hålla god min någon gång i framtiden.
Är också flygrädd. Turbulens är bland det värsta jag vet trots att det är bland det minst farliga med att flyga (har jag fått det förklarat för mig iaf, är jag lurad?? ;-)). Har också fått en liten kotte och hoppas att jag håller mina känslor i schack när vi flyger tillsammans… Happy vacation! Din blogg är fab 🙂
Usch vad hemskt att få sand mellan tårna och vara i sol och värme!Otäckt!!
Inte alls avundsjuk,nä då inte ett dugg….
Vi har flackat och fart fram och tillbaka till Florida sedan vi fick vårt första barn 2006 och därefter så har det blivit två barn till.Men peppar peppar så har det gått kanon bra alla gånger trots att de inte är så gamla.
Hoppas ni får en härlig semester!!
Å så underbart det låter med Miami! Rätt avis trots att jag haft en superhärlig dag här hemma oxå. Men få saker slår klänningsklimat och sand mellan tårna… 🙂 Ha en härlig vistelse! Kram
Underbar bild… Himmel hav sand och kärlek.. Hoppas ni får det underbart!
Besök gärnamin helt nya blogg och lämna tipps, jag är nybörjare =)
trueromancebyfelice.blogspot.com
så hittar man =)
Kan du inte snälla lägga upp dina bästa tips på att resa med små barn?? Eller kanske ni läsare kan ge tips? Allt från flygresan till själva semestern. Hade varit super! Har en tio månaders flicka och vi ska på vår första resa till Egypten nästa vecka!
Å vad jag känner igen mig! Gillar verkligen inte heller att flyga för jag får sånna dödsångesttankar, men försöker verkligen tänka på att resan är värt det och att det är farligare att köra bil… Sen vi fick våra 2 små barn så har vi varit rest runt både i Grekland, Spanien och Thailand och det är ju bara så underbart att slippa vardagen och bara hänga med sin familj, så då får man tvinga sig igenom resan dit tyvärr…
Har precis kommit hem från en weekend i Helsingfors. Är gravid i vecka 21 och tillbringade hela resan dit på flygets toalett. Jag är inte flygrädd utan extremt åksjuk. Undrar hur jag ska lösa detta vid framtida resor : /? Ha det fint i Miami/Daiana
Tänk att ni flygrädda ändå flyger. Jag har blivit så rädd nu att jag inte längre kan förmå mig att flyga. Tycker det är så tråkigt att man missar så mkt och att jag inte upplever utlandsreSor med min son. Sörjer det men samtidigt kan jag inte utsätta honom från att se sin mamma totalflippaur om vi skulle göra ett försök….
🙁
Oj vad avundsjuk jag blev!!!! Ha en superskön semester och njut tillsammans med familjen!
Uhhh det där med flygrädslan känner jag igen. Vääägrade flyga i flera år. Hoppade tom över en resa till Las vegas som min man vann för att jag inte ville flyga, han fick dra med polarna ist.. Ångrar det bittert.
Men tillslut tog min reselängtan över & tillslut bokade vi en resa till Thai 2008. Då fick jag sobril 25mg utskrivet av läkarna! GRYMT bra! Flög även till teneriffa på dom i Dec i fjol! Jag blir lugn, sover i ca 2-4h och så riskerar jag inte att få tokspel & föra över min trista fobi på barnen. Nu sparar vi för fullt inför en lååång semster i Asien om ett år! Längtar ihjäl mig.
Ha en underbar semester!!
funkar det bra att flyga med barnen? Några flygtips?
Kram emma
Exakt så kände jag när jag flög med vår dotter förra året. Paniken, svetten, ångesten samtidigt som man ska hålla sig lugn och leka. Är inte sugen på att flyga igen efter den upplevelsen 🙁 Men det är väl bara att ge sig upp på hästen igen även om det känns motigt.
Hej!
Tänkte bara höra genom vilket bolag eller hur ni hittade lägenheten? Känns lite extra viktigt att hitta ett rent ställe & tryggt område.
Tack på förhand!
Hälsningar Ida
Hallå,
Vi har tänkt åka till Miami i november och hyra lägenhet eller hus. Aldrig varit där tidigare och tips på boende etc är mer än välkommet om du har något att dela (åker också med två småtjejer fast båda är typ 1 år äldre än dina nästan exakt).
Hoppas ni har en fantastisk semester och tack för en alltid inspirerande blogg!
Alex