Med en lång men kul dag och vecka bakom mig känner jag mig så väldigt fredagstrött att jag inte har mer hjärna över till bloggen än en recap av dagen.
Först: vi har stajlat och plåtar ett par nya mammor plus barn till Stilcoachen här i mama. De nya sidorna till vilka ni läsare kan anmäla er och sen utvecklar vi och tar oss an er stil tillsammans. Det är så himla kul det här, inte minst att se de här sjukt snygga och coola morsorna blomstra framför kameran. Jag är så imponerad över deras mod och sköna självdistans.
Sedan gick jag på ashtangayogaklass – jag ska på flera pass under en provapåhelg. Jag har ju varit en smula skeptisk inför det här, eftersom jag inte är helt kompatibel med för mycket New age-flummeri. Yoga kan ju vara mer eller mindre så menar jag. Det här var mer. Och det gjorde mig så nervösfnissig att jag hade aningens svårt att koncentrera mig.
Efter yogan promenerade jag hem i den intressanta kombinationen träningstights och mockatofsloafers.
Och här hade jag precis tänkt skriva att vi nu äter popcorn och tittar på Let’s dance. Njuter av skön fredagskväll helt enkelt. Men precis just då kräktes Bonnie ner hela sängen och därmed tog den här helgen en spännande vändning.
Ja, livet med barn är verkligen helt oförutsägbart. Vad gäller magsjuka så blir det bättre med åren, dvs färre fall av sjukdomen samt bättre träffsäkerhet i toaletten. Du är snart där 🙂
Åh den peppande kommentaren suger jag också åt mig! Har varit ganska förskonade (peppar peppar), men tillräckliga erfarenheter för att ha utvecklat en totalfobi.
Phu, den där sista vändningen känns ju inte allt för rolig. Krya på er!
Livets små vändningar!
Vad var flum och fnissigt på ashtanga? Du måste gått till fel ashtangaställe…
Jag är aldrig så koncentrerad som på då!
kunde varit värre, vad sägs om spya i nya bilen, hämtad från fabrik i torsdags….. det gjorde min 2 åring för 5 timmar sen och det var 5 minuter innan vi var framme hos goda vänner, synd bara att det var 7 mil hem…..
Vår fredagkväll tog samma vändning tyvärr, var och kikade på kläder med mina tjejer när den stora, Nora 6år, bad om att få gå på toa… sen dess har det tröstast och handspritats hela helgen. Hoppas nu bara lillasyster klarar sig!
Krya på!