… för ganska exakt 33 år sedan, då var det 1979 och jag satt i någon slags sparkdräkt med en tomtemössa nedtryckt på huvudet i ett mycket, mycket brunt hus i Axvall. Själva huset var  i och för sig gult och i tegel, men i vardagsrummet, där var allt brunt. Väggarna täckta av vacker jakaranda (så rätt!) och möblerna gick i samma murriga färgskala. Det skulle dröja ett par, tre decennier innan begreppet ”Ljust och fräscht” blev en bostadsannonsklyscha och sedermera en framgångsrik föreställning med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Om man säger så.

Man slog in sina klappar i chict B&W-papper och man hade en soffa som ser förskräckligt cool ut och som jag säkert gärna hade haft någonstans här hemma nu om inte min slänggalna mamma med all säkerhet låtit den ruttna bort på någon soptipp redan innan 80-talet var över.

I övrigt noterar jag att den där pyttelilla uppåtnäsan också mina barn har, var något även jag satt inne på som liten. Jag undrar bara vad som hände sedan? Exakt när och varför började den växa och bli bred som en Europaväg och knölig som en sättpotatis (jaja, så farligt är det inte, men det där man säger att näsan aldrig slutar växa, det kan jag lova stämmer i mitt fall. Jag kan svära på att den lägger på sig åtminstone en halvcentimeter på både bredd och höjd varje år).

Jaha. Det var tydligen det jag hade att meddela idag.

 

0 svar

  1. Så likt Rio!!;) å jag fastnade på de läskiga dockorna till höger om dig, EXAKT sådana hade jag å min bror också!!:) å Gud vad vi älskade dem:) hoppas nästan de finns kvar nu när vi åker hem till mor och far… Tack för bästa bloggen, du skriver så bra och mixen är underbar! Önskar dig en underbar jul med din fina familj! Njut och ha det gott! God jul

  2. Skriv din kommentar här! Jag gick förbi huset senast igår och minns hur många gåner jag var där och hämtade Therese när ni lekt itllsammans. Vet inte vem som bor där nu.

  3. Ja det var väldigt vad näsan var lik dina barns (eller tvärtom) det la jag märke till direkt. Jag hade också en sån uppåtnäsa när jag var liten, liksom mitt barn nu. Men frågan kvarstår- vart tog den vägen?? För min är inte heller kvar! 🙂

  4. Skriv din kommentar här!Oj! Exakt en sådan soffa hade vi med när jag var liten. Nu åkte jag en sväng på memory lane…

  5. B&W i Skara var ett utflyktsmål för min familj i slutet av 70-talet! Minns att jag fick ett bilgarage (sånt där med en hiss som man vevade upp) inslaget i papper från B&W. Lyckan var total! Minns också att allt var brunt, brunt, brunt och så lite piffig orange på det… Tack för en superbra blogg! Gillar mixen av mode och familjeliv och du verkar vara en urmysig person. Dessutom skriver du väldigt bra! God jul i förskott från Lidköping 🙂 Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *