Skulle tippa att Bonnie ansvarar för omkring 30-40% av kontinentens träskövling. De mängder teckningar, brev och superviktiga små lappar den bruden kånkar hem varje dag. Och sen vet man förstås absolut inte var man ska göra av allt. Särskilt med tanke på den svåra materialla separationsångest båda våra barn lider av. Men ibland dyker det upp små guldkorn som är så söta och avslöjar det där som hon själv aldrig riktigt berättar när man ställer ”hur har du haft det i skolan idag”-frågan. Och så börjar man böla förstås. För så är det att vara mamma. Man bölar som aldrig förr och aldrig vet man när tårkranen skruvas på. Helt plötsligt är det något, en teckning på två små vänner som håller hand, ett barn med bara en strumpa, en hemlös blandrashund med jättelitet huvud och lång kropp – och vips sprutar det åt alla håll.
Åhhh, vet precis vad du menar! Jag gillade inte ens djur innan jag fick barn men nu kan jag komma på mig själv småböla när jag ser en hund som ser lite sorgsen utan. Det är nästan som att jag ser mitt barns sad face glimra förbi. Vad händer lixom?!? Fasiken alltså, barn är ändå livet bland allt det där andra som känns så viktigt när man får tunnelseende. Tack för den bästa bloggen i cyperspace!
Vilken underbar bild med så mycket färg och härlig rörelse i : )
Det trodde jag att mina två tjejer gjorde för det försvinner onekligen mycket papper när framförallt min 3 åring får fart.Ett streck och sen kan det vara bra.Deras morfar ligger inne på sjukhuset och när vi var inne och hälsade på honom så hade vi med kritor och papper…..Det ligger en hel lunta med teckningar hos honom 🙂 .Men så bestämde sig minstingen för att hon tyckte tydligen att golvet i anhörigrummet behövde piffas upp så där målade hon också…..