Alltså. Vilken satans depp-fest att kolla in i min garderob. Beige. Grått. Svart. Beige. Grått. Något vitt. Vad hände? Förr var jag ju en spexig tp som tog ut svängarna kläd-wise. Och nu. Fegis-morsa. Så kände jag igår. Och när jag var på stan och uträttade ett par ärende kastade jag mig in en snabbis på Beyond retro, fylld av förändraranda. Jag hade nog kunnat köpa hela stället. Men det gick inte min plånbok med på, så det enda jag tog med hem med var en stickad tröja i guldgarn. Och nu hänger den här i sovrummet och jag längtar efter att ha den på mig. Men först ska den få vara en liten påminnare om att det får vara färdigtråkat. Halsbandet som hänger över kommer från Cornelia.

0 svar

  1. Svordomar igen! 😉 Du är ju journalist. Borde ha bättre ordförråd än så. Lite gnäll är väl ok, hoppas jag. När jag i övrigt verkligen gillar din blogg? 🙂

  2. Skriv din kommentar här!
    Annika, Annika…jag är svensklärare (från sexan till gymnasiet) och vill bara informera om att du inte behöver känna sådan moralpanik över att Cecilia använder svordomar emellanåt. Själv tycker jag att svordomar, så länge de inte överanvänds, enbart förstärker språket på ett sätt som inte går att göra på annat sätt i svenskan. Det är också en av de linjer som hålls på flera universitet i Sverige idag. Ingen fara så länge de inte ”tar över” språket, helt enkelt. Så ta det lugnt, Cecilia är duktig på att skriva!

  3. Anna, Anna… Oroa dig inte… Jag är fullständigt lugn. Hur kan du veta att jag känner moralpanik bara genom min lilla kommentar? Min kommentar var skriven med glimten i ögat. Därav alla smiles. Jag vet att Cecilia kan skriva. Jag skrev att jag gillar hennes blogg! Att min kommentar gjorde dig så upprörd?! Svensklärare eller inte, jag gillar inte svordomar. Det känns väldigt märkligt att vi ska lära våra barn att det är ok att svära!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *