Jag började liksom komma i lite så där halvmysig höststämning hemma i Sverige och började så smått se fram emot jeans och stickad tröja, mörka kvällar och vem vet, kanske en tänd brasa? Miiiiiöööööööh (ljudet av tryck på fail-knapp) – det visade sig när jag kom tillbaka att september är årets varmaste månad i LA. Idag var vi uppe och nosade på 37 grader och inget i hela världen känns längre borta än stickad tröja.
Den här långa härliga T-shirt/klänningen köpte jag för att ha som något mjuk att skrota runt i hemma på morgonen och kvällen. Men i hettan får den rycka in som mjuk och luftig vardagsklänning i stället.
Medan jag var ute och blev plåtad till en grej ni kommer få se mer av om ett par veckor var svärmor hemma med barnen. Och när jag kom tillbaka stack vi iväg på en liten upptäcksfärd med bilen i områdena där vi bor. Åt frozen yoghurt, körde vidare och stannade till på en Farmers market i Silverlake – ett ställe som visade sig vara så mycket LA som ett ställe över huvudtaget kan bli: mumsiga matstånd med härligt mexarkrubb, ekologiska frukter och grönsaker till salu och fria själar i dreads som låter bli att använda deodorant av politiska skäl. Typ.
Även om det förstås finns en väldiga massa sidor av LA-myntet är det nog ändå det där jag gillar mest. Att så många här är folk som vågar gå sin egen väg. De är måhända lite udda. Bär möjligtvis på orimliga planer och framtidsdrömmar. Saknar kanske självinsikt, vem vet. Men de står i alla fall inte i ledet och har som högsta dröm att vara som alla andra. Flummare, drömmare, knasbollar och trendsättare – det går liksom inte att avgöra vem som är vem, kanske att de alla är lite av varje?
Lämna ett svar