Per ligger inlåst i gästrummet i sällskap endast av en hink, om ni fattar vad jag menar. Och det är väl bara en tidsfråga innan jag och tjejerna är lika däckade.
Men vet ni vad? Det gör inte så mycket.
Min syrra ringde förut. Hon berättade att en familj de känner förlorat sin lilla dotter idag. Helt plötsligt fanns hon bara inte längre.
Fy fan. Mina kräks kanske. Men de finns i alla fall. Helvete. Hur mår man den dagen man förlorat sitt barn?
Varje dag. Varje jävla man får vara med dem man älskar ska man vara tacksam över.
Mina sussande små skatter. Tänk att det går att älska en människa så mycket?
Det absolut värsta som skulle kunna hända. Fruktans värt. Lider med den familjen. Och är extra tacksam över mina egna två helt fantastiska små döttrar. KÄRLEK.
Den dagen man förlorar sitt barn är man helt passiv, stum. Efter några timmar/dagar slår sorgen till som en hacka rakt in i bröstet och sen stannar smärtan där…. länge. Jag vet inte hur länge men för ganska precis 3 år sen begravde jag min äldsta dotter. Jag fick dela hennes liv i 21 år.
För 22 år sen dog hennes lillebror, han ville inte stanna kvar i magen tills han var färdig utan föddes i v 30. Hans liv fick jag dela i 6 timmar.
Som tur är har jag en älskad son kvar. Han är livet och en glädje varje minut. Som tur är, är kärleken lika stark som sorgen. De slåss lite men kärleken till min man, min son, min familj gör ändå livet värt att leva och jag är tacksam varje dag.
Jag gråter nog varje dag, men jag skrattar också varje dag och mitt i sorgen över det vi varit med om anser jag mig ändå vara en lycklig människa. Jag har så mycket kärlek i mitt liv. Ta vara på varje sekund, lämna inget osagt och älska varandra… alltid.
Usch, jag vill inte ens tänka tanken på att förlora min son, så fruktansvärt orättvist och jättehemskt! Varje dag med honom är fantastisk, ja, tänk att det går att älska en människa så mycket! Ibland tror jag nästan att jag ska explodera av kärlek, finaste finaste bustroll!
tänkvärt!
så fantastiskt att ha barn..
fin bild på dina godingar!
Idag för precis två år sedan förlorade jag min son. Din text idag känns så underligt talande till mig just därför. Innan jag förlorade min son tänkte jag precis som du, hur kan det bli någon morgondag den dag ens barn inte andas längre? Hur blev det då? Det blev morgondagar, mödosamma först men sedan mer och mer som förr. Men densamma är jag inte längre och det tror jag inte heller är möjligt. MIn son dog i grav.vecka 38 pga moderkaksavlossning. Idag firar vi hans födelsedag med tårta och ljus tillsammans med storasystrarna. Vi pratar ofta om honom. Det tror jag är det viktigaste, att inte låta tystnaden ta över. Sorgen blir aldrig så tung som när den måste sörjas i tysthet. Skicka gärna ett kort till familjen som förlorat sin dotter! Varje kort eller blomma vi fick vid vår förlust fick mig att känna mig lite mindre ensam. Det är svårare att ge upp allt, som man ibland vill, när man känner närvaron av vänner som håller en kvar på jorden.
Gläds åt dina vackra barn och tack för en fin blogg!
Jag forstar precis vad du kanner och det ar sa skont att hora andra dela samma karlek och samma radsla.
Manskligt helt enkelt. Man alskar sina barn pa ett satt som man aldrig riktigt kunde forsta innan man fick dom. Tanken pa att forlora dom ar obegripligt smartsam.
Ja, varenda minut ska man vara glad för det man har. Livet är så oerhört skört och helt plötsligt på bara en sekund kan det förändras radikalt. Nu ska jag gå in och pussa på mina sovande tjejer.
Håller tummarna att ni slipper kräket, ändå.
Hej!
Urs vad hemskt. Måste vara det absolut värsta man kan vara med om.
Hoppas ni slipper bli dåliga.
Kika gärna in min sida. jag är en fyrabarnsmamma som syr och säljer barnkläder, namnmössor mm
Trevlig kväll
Jääättesöta!! Helt lovely, underbara!! Jag förstår precis vad du menar i det här inlägget. Trots, barnsjukdomar,förkylningar, kräks etc. Det är peanuts i det stora hela, det gäller bara att man fattar det när man är mitt upp i det!!
God Jul till er familjen i Farsta!
Ja man får helt klart perspektiv på tillvaron när man hör något sådant hemskt. En pojke i min sons skola dog i en olycka i hemmet för knappt ett år sedan och helt plötsligt var mina problem inga problem längre. Man skulle behöva tänka så oftare, utan att något hemskt händer. Uppskatta sina nära och kära och framför allt sina barn mer, eller det gör man ju alltid men tänka på det oftare.
Hoppas dock att ni slipper kräksjuka, för även om andra har det värre så är det inte kul.
Kram
Ja fy, ibland inser man att man måste njuta lite extra!
Vilken underbar bild på dina tjejer!!!