[youtubeplay id=”NkByjueKwvE” size=”medium”]
Idag firas för första gången sedan instiftan i december förra året Internationella Flickdagen, en av FN:s internationella dagar. Dagen syftar till att lyfta fram flickor och flickors situation världen över.
Jag har två flickor. Två barn. Och det betyder inte bara att jag sedan den dagen de föddes älskat någon mer än jag trodde var möjligt, men också att jag sedan dess lever parallellt med en ständig oro. Det är väl så det ofrånkomligen är att vara förälder. Man är plågsamt sårbar, alltid rädd. Och jag tänker ofta på vad jag kan göra för att mina tjejer ska ha bästa möjliga förutsättningar att klara sig i en värld där det kommer att ställas extrema krav och förväntningar på dem för att de är just flickor. Jag kan inte trolla bort patriarkala strukturer och sinnesjuka utseendeideal, jag kan inte fängsla alla våldtäktsmän och fula gubbar, inte radera dem som kommer att vilja göra dem illa. Det enda jag kan göra är att peppra mina tjejer med så mycket kärlek och grundat självförtroende att de förhoppningsvis utvecklar självkänsla och vet sitt eget värde. Men även om jag nu skulle lyckas med detta finns det ju förstås inga garantier… för nåt egentligen.
Men mina flickor får mat, kärlek och har tak över huvudet. Så är det inte för alla. Stöd Plans arbete för Flickor världen över genom att sms:s FLICKA till 72910.
Lämna ett svar