– Jag. Tänker. Inte. Ge. Upp – hördes en mycket målmedveten liten röst säga till sig själv från under bordet när vi var hemma hos några kompisar och åt middag igår.
Klockan var sent. Rio sov redan som en stock, och vi vuxna satt runt bordet, pratade och hade just avslutat en otroligt god middag. Runt våra fötter hängde Bonnie med en massa filtar, kuddar och hela husets julpynt i famnen.
–Jag. Tänker. Inte. Ge. Upp.
Lika sammanbitet, målmedvetet och dramatiskt sa hon det till sig själv gång på gång.
Det spelade ingen roll att klockan var en bra bit efter tio och att hennes ögon gick i kors av trötthet. Hon hade bestämt sig. Tröttheten skulle inte vinna.
Alltså den där viljan som bara barn har. Den skulle kunna flytta berg.
Skriv din kommentar här!
Hahaha,vad gullig hon är OCH bestämd! 🙂
Underbart!!! 🙂
Rolig och smart unge det där. Såg du twittrade här om dagen också att hon hade sagt ”vilken cool snippa du har mamma” när ni badade. Hahaha vilken kommentar! 🙂
Känner igen det mina 4 barn var så oxså…barn är härliga,Skånekramen
Åh Cecilia, din man Pers kommentar till det förra inlägget kräver ett alldeles eget blogginlägg..snäälla – det är så gulligt!
Haha men gulle:)
MYSIGT med småbarn under bordet..Minns dt själv sedan man var liten. Idag somnar jag före mina barn…den nyblivna tonåringen orkar vara vaken hur länge som helst……Utan filtar och mys under bordet:-o
http://blogg.mama.nu/annorlundaunderbara
Fix idé, Fobi eller Hitte-På