Jag är skilsmässobarn som alltid spenderat jularna ganska – nej väldigt – traditionslöst och flängande. Själva juldagen är dock förenat med mer rutiner. Då ses vi allihop hemma hos mamma i Mariestad, och så äter vi inte julmat (väldigt viktigt av någon anledning) och sen byter vi julklappar och spelar spel. Alla garvar. Mest åt min styvfarra Thomas som aldrig riktigt hajar spelreglerna och skapar sina egna fullkomligt obegripliga. Men själva julafton har alltid varit lite ångest. För att det aldrig funnits någon självklar plats att fira den på. Skilsmässoföräldrar är väl så rädda att ge barnen dåligt samvete att ingen vågar säga ”jag vill att du är med mig i jul”. Ingen vågar liksom ta ansvaret för barnets julfirande. Och i vuxen ålder har jag bara velat fly undan hela skiten. Men förra året firade vi för första gången hemma. Hemma i mitt, vårt, egna hem. Och plötsligt hajade jag var alla julentusiaster så stjärnögt snackat om. Gud vad mysigt det var. Jag har gått och tänkt på den där julen, plockat fram den och smakat på lite då och då, under hela det gångna året. För att inte göra mig själv besviken antagit att det förmodligen inte kommer bli lika fantastiskt en gång till.
Men idag när jag och Rio legat hemma i sängen och gosat, och ikväll när jag och Bonnie slagit in paket och plockat fram julbock och tomtar har den kommit smygande. Den där (och nu kommer ett jävligt präktigt ord, men så känns det faktiskt) gemytliga känslan från förra året. En inre nedvarvning och förväntan inför att träffa familj och vänner. Kanske att man vågar börja hoppas på någon slags lyckad repris ändå?
Vad härligt det låter! Jag vet precis vad du menar, längtar innerligt tills jag har en egen familj och kan följa ditt exempel 🙂
Jag håller med Hanna, längtar också till jag får en egen familj, så man slipper den där gnagande oroskänslan som faktiskt finns där. Man får i nuläget bara göra det bästa av situationen, och det funkar faktiskt helt okej! 🙂
God jul! 😀
Åh Cecilia, vad roligt att vi än en gång delar livserfarenhet och upplever vår nybildade egna familj med samma intensitet – att allt faller på plats nu! Jag har haft råÅNGEST inför jul, aldrig vetat var jag ska fira, struntat i den ett par gånger… men sen jag bildade familj, samma år som du, och med en andra dotter, samma år som du, så njuter jag av livet och läääängtar till jul. Blir riktigt rörd nu. Vad härligt det är Cecilia när oron lägger sig och att äntligen landa.
Jag tycker jag känner igen din mamma. Är hon lärare?? Kram
Här satte du verkligen huvudet på spiken för oss vuxna skillsmässobarn! Jag orkar inte heller längre ägna julen åt att ha ångest, nu tar jag makten över min egen jul och skapar traditioner för mig och min lilla familj! Det blir första julen för oss som tvåbarnsfamilj och jag känner redan nu att julen blir alldeles, alldeles… underbar!
Ursäkta om jag stör med en osentimental fråga;
Var har du köpt tomtemasken? Har letat mig gul och blå efter en mask med skägg som har öppning för ansiktet. Dvs en barnvänlig variant.
Tack för en bra blogg annars!
Jag är också skilsmässobarn och nu vuxen men måste säga till mina och alla skilda föräldrars försvar att julen inte alltid handlar om ångest bara för att man har skilda föräldrar! Vi har alltid haft en klar struktur vem som firar var och är och därför fått det mesta ur julen! Trots en del flängande är det del av våra traditioner och istället har jag och min bror alltid haft dubbelt så mycket jul! Som tur är har jag föräldrar som kommer bra överens och kommunicerar med varandra! Som en tröst till er skilda föräldrar som har ångest över hur ni ska göra julen till en fin tradition för era barn!
Dock kan jag verkligen se fram emot att ha en egen familj och ett eget hem att fira jul i!
Du har så rätt i att ingen tar ansvar för skilsmässobarnens jul. Känslan av att ”välja bort ” en förälder på den så viktiga och familjeinriktade julhelgen skapar massor med ångest hos ett barn.
För 10 år sedan när vår äldsta föddes så tog julångesten slut. Nu skapar vi nya jultraditioner och de består inte av att tillbringa julen i en bil på väg mellan föräldrar, bonusföräldrar och bonussyskon med en klump i magen.
Men fortfarande ringer mina skilda föräldrar till mig varje höst och frågar: Hur blir det med julen i år? Och då är det så skönt att kunna säga: Det blir som vanligt, vi är hemma hos oss och de som vill är välkomna!
Tack för en jättebra blogg förresten!
Kloka ord cecilia. Som skilsmässobarn känner jag igen mig. Å andra sidan vet jag inget annat än att julen ser annorlunda ut varje år, och det är ju också en tradition! 😉 Jag försöker spänna av o känna efter hur JAG vill ha det, inte vad andra vill. Fast lättare sagt än gjort ifos. Hur som, är iallfall glad över att fira hemma med mina 2 barn o man + lite släkt som kommer under dagen, utan alltför mkt krav på perfekt mat eller massor av klappar, mest mys bara! kram!!
Såklart 🙂 Nu är det dags att börja skapa egna traditioner för sin egen familj, lite press kan jag iaf känna men allra mest är det bara fantastiskt mysigt!
Är också skilsmässobarn och jag känner verkligen igen mig. Den bästa julen jag haft de senaste åren var förra året då jag stannade hemma med min dotter och bojkottade allt julfirande. Så skönt att slippa stressen och alla måsten.
Men i år blir det bara jag hemma för jag skickar upp dottern till min familj så att hon ska få en riktig jul i alla fall.
Skriv din kommentar här!
Hej! Vad bra du skriver och vad jag skratta åt gemytligt men jag håller med. Känner samma sak i år. Bara jag och min man och våra tre barn. Inget farande och flängande. Första gången som jag känner riktig glädje för denna högtid som vuxen. Sen är det så mysigt att prata ihop det med min man hur vi ska göra och vilken julmat som ska stå på bordet 🙂
Helt övertygad om att Er och vår jul kommer vara perfekt!
tack för det här inlägget, det behövs i den annars ganska distanslösa bloggvärlden där de flesta bloggare bara ääälskar julen och tjatar hål i huvet på en om mys, julbak, kolor, klappar osv osv. även jag är skiljsmässobarn, uppväxt med ganska ångestladdade jular. fint att läsa om nån som nu ser annorlunda på julen efter liknande erfarenheter, hoppas jag också gör det snart. nu är det bara jobbigt och jag vill helst stanna hemma hela julhelgen, slippa allt. vill tycka att det är mysigt, men det tar tvärstopp.
alla fall, tack igen 🙂
Blev alldeles tårögd av ditt inlägg, Cecilia.
Jag förstår precis hur du menar…
Förr var jularna jättemysiga med hela min familj. Har bara fina minnen av härliga jular och verkligen tyckt att julen är mysig (med julbak och julstjärnor och adventsstakar och allt men köper inte julklappar flera månader innan, jag överpyntar inte hela hemmet och jag lessnar ganska fort efter nyår på alltihop) . Fram till för 5 år sedan. Då skilde sig mina föräldrar och julen blir aldrig mer densamma. Nu känns det som man får göra nya varianter varje år.. för att fira lite med båda på olika håll. Så nu förstår jag skiljsmässobarnens ångest på ett helt annat sätt. Är singel och har inga barn men längtar nu ännu mer än någonsin efter en EGEN liten familj (man och barn) att skapa nya och egna traditioner med..
Julen ska vara mysig, utan krav och måsten..
Så jag hoppas att du, Per, Bonnie och Rio får en jättefin julafton i år också och många år framöver (även om den kanske inte riktigt toppar förra året, men ändå..) . Som är helt och hållet ER dag… Och sedan fira juldagen med din mamma och alla andra som ni brukar. Ingen mera ångest. Bara en fin dag med dem du älskar allra mest 🙂 Styrkekram
Det är så mysigt att skapa sina egna familjetraditioner. Nu har ni ju ett stort hus att vara i! Då är det ju så enkelt att bara säga till alla andra kom till oss så kör vi knytis!
Vilken söt tomte som rider på julbocken! Urgulligt! Som ett litet julkort!
Kram och god jul
Hey, you’re the goto exretp. Thanks for hanging out here.