Jag nämnde lite snabbt tror jag, att jag tagit grepp om mitt svåra jeansberoende – och försöker komma över det. För några år sedan växlade jag mellan klänning, kjol och jeans dagligen. Men antingen harj ag blivit feg eller lat eller nåt annat tråkigt – för nu för tiden har kommit på mig själv med att i stort sett aldrig ha något annat än jeans. Men idag. Idag är det tredje dagen den här veckan som jag har klänning på mig (en randig sak från Petit bateau, med kofta rån Maska över). Det känns inte helt bekvämt, det ska erkännas. Men jag kämpar på.
I eftermiddag ska jag träffa Cai (kolla förresten in hans hemsida, i januari börjar han med kurser med skräddarsydda träningsprogramprogram för varje deltagare – för att komma igång och på mest effektivt sätt öka sin muskelvikt och kanske bli av med det där extrakilot man inte riktigt trivvs med på kuppen.) Är lite nervös inför det, eftersom jag inte alls tränat så som jag borde gjort. Men jag har en godkänd anledning och jag hoppas att han inte tror att jag bluffar. När jag tränade en gång för ungefär två veckor sedan, så tog jag i mer än vad jag kanske egentligen pallade med (har jag sagt att min skalle är miljoner gånger starkare än min fysik? Det var därför jag lyckades springa hela Göteborgsvarvet otränad, jag blir så sjukt envis och känner helt enkelt inte av när kroppen säger stopp. Inte förrän det är för sent och jag har skitont) och så sa det plötsligt KA-BONG i skallen och så fick jag sådan huvudvärk att jag på riktigt trodde att jag höll på att dö. Det visade sig vara en överbelastad… nerv? … inflammerat blodkärl? eller nåt – i nacken. Och smärtan gick inte över i första taget. Så fort jag fått minsta ökad puls har huvudvärken kommit tillbaka och knockat mig totalt.
Men idag hoppas jag att jag läkt och kan träna. Kommer kanske dock inte ha uppnått de där målen när vi ska testas igen om någon vecka. Och det stör mig något enormt, även fast det inte borde göra det.
Även om du inte känner dig bekväm så ser du i alla fall fin ut i din klänning.
Tycker du är toppenbra.
Varför inte bara ha på dig det som du trivs i bäst? Om du själv känner att du vill ha klänning oftare, så kör på. Men som sagt.. jag förstår inte riktigt varför du känner att du ”måste” klä dig i något som du inte trivs i.
Det är barnens fel!! Eller i alla fall för min del. Man gör en Brittney i tid och otid vare sig man vill eller inte om man har barn och klänning. Vet inte hur många gånger jag visat underkläderna på Ica efter att ha hämtat barnen på dagis. Tyvärr, men jeans gör att jag kan behålla min värdighet.
Super fin 🙂 Men jag förstår absolut hur du menar, jag känner precis likadant. Och nu efter två små kottar varav en på 4 månader känner jag mig knappt bekväm i något, förutom i mina underbara yogabyxor från Sobea. Så jag tycker du ska satsa på det som du känner dig fin i, även fast jag tycker du passar i allt du visar 🙂
Jag är likadan, garderob full med klänningar, jeansen utanför. För mig beror det på graviditeten då jag missbrukade klänning och kjol då det var praktiskt, slapp köpa grav-kläder. Blev så himla lycklig när jag kunde ha jeans igen att jag aldrig ville ta av mig dem. Försöker nu som du att växla lite och använda mina klänningar igen då jag vanligtvis alltid gillat det. Men känns lite avigt fortfarande, som att det är för fint, något man har på fest. Men efter några dagar i klänning brukar känslan av normalitet i att ha klänning till vardags återkomma och man behöver inte tvinga på sig klänning mer. Förstår precis vad du gör och varför. Ibland måste man tvinga kroppen att återkomma i klänningsläge.
Amanda: Därför att jag är spytrött på jeans, that’s why. Och jag var en klänningsperson förut, eller ja, jag hade klänning hyfsat ofta i alla fall, så det här totala jeanseriet tror jag bara beror på lathet och feghet. Och det vill jag komma över!
Cecilia Blankens:
Då tycker jag att du ska köra på! Lycka till. 🙂
Ibland kör man fast i samma spår, utan någon speciell anledning, det har jag själv märkt. Det blir liksom någon konstig vana att ha/inte ha vissa typer av plagg!
Hoppsan, här överanvände vi uttrycket ”kör på” och ordet ”kör” sådär lagom mycket. Pardon me!
Jag är precis tvärtom när det gäller klänning/jeans frågan. Trivs inte riktigt i jeans, tycker de skär in lite här & var men egentligen ser de riktigt bra ut när jag tittar i spegeln. Klänning däremot känns så himla naturligt, slappt & skönt.
Försöker mig på att ha jeans ibland bara för att det är så snyggt emellanåt.
Märkt av något liknade när det gäller träning. Har inte gått till läkare & faktiskt undrat vad det kan vara. Dock slutade huvudvärken bara några sekunder efter jag slutade anstränga mig & nu hållt upp med träningen ett tag.