Den 15:e juli är min mammas födelsedag, och då har hon bestämt att det ska firas. Så så får det bli. Varje sommar lite så här mitt i får vi pallra oss till Mariestad allihop och umgås. Och det gör vi så gärna för oftast har vi faktiskt himla kul ihop när vi hänger så här, ibland hela och andra somrar bara större delen av familjen. Min söta lilla mormor som alltid varit en väldigt speciell person och som också alltid varit med de här dagarna, har blivit så väldigt väldigt gammal nu. Vi fick ta med tårta och åka till hennes äldreboende och fira en sväng där i stället. Jag undrar så hur det är? Att vara så där gammal. Sitta och kämpa med namnen och inte riktigt komma ihåg vem som är dotter, barnbarn och alla de där fyra blonda ongarna som också var med på fikat – är de…. mina barn? Eller var det barnbarn? Nej mormor, de är dina barnbarnsbarn, tänka sig! Ja just det! Säger hon, och frågar undrande och lite förvirrat när hon samma sak några minuter senare när hon pekar på de så bekanta men samtidigt främmande ansiktena som omger henne; hur var det nu igen med alla de här barnen och alla de vuxna? Och ibland kommer hon i håg hur det brukade vara. Ett skämt vi alltid sagt till varandra som plötsligt dyker upp igen och som hon minns från någonstans djupt där inne. Skrattar plötsligt med hela kroppen. Lite för mycket eller i alla fall mer än hon brukar. Kanske för att hon skrattar så sällan numer. Och då känner man igen henne ett par sekunder, blicken vaknar och hon är liksom där. Sedan sjunker hon in i sin kanske trygga lilla bubbla igen, tycks sitta och kämpa med pusselbitarna från då och nu, men löser aldrig riktigt uppgiften. Jag tycker så mycket om den hon var och den hon fortfarande måste vara där inne någonstans. Det är så fruktansvärt sorgligt och samtidigt brutalt och naturligt att det är som det är det här med att bli gammal och närma sig hundra. Lilla lilla knasiga Pippi Långstrump-mormor som alltid ska klara allt själv. Hela livet har hon kämpat på med näsan i vädret, ensam och stark som en liten oxe. Lilla lilla mormor.
Det är som om du tagit mina tankar och skrivit ner dem.
Känner precis såhär för min egna lilla fina mormor!
Vilken vacker och söt mormor du har! Och är inte Bonnie väldigt lik henne? Jag tycker mig se stora likheter:-)! Kram
hej Cissan – alltid när jag ser en jättegammal kvinna, som sitter där
med sina rynkor, och har svårt att röra sig – är det så svårt att tänka sig att
hon en dag faktiskt varit en dansande hoppande tjej på 15 år, med hela livet
framför sig…..hälsa mormor…Kjell..(när åker ni tillbaka till Calabasas ?)
(kommer du ihåg när jag kallade Rio din inneboende ?)
Så fint
Så underbart med de där glimtarna av den människa hon en gång var! Miste min mormor för några år sedan, och känner så väl igen det du beskriver.
Hej! Jag har köpt ett par Palma-skor i silver och tycker de är jättefina. Döm om min förvåning dock när jag gick in i en skoaffär i Stockholm och hittade precis likadana skor fast andra färger från ett annat märke. Jag måste säga att jag blev lite besviken för jag hade fått intrycket att det var du som designat dem. Men det är säkert en slutsats jag dragit själv eftersom märket bär ditt namn. Men hur funkar det egentligen när man skapar skor? Väljer man från befintliga modeller från en fabrik eller hur funkar det?
Hej! För det första måste vi reda ut en viktig detalj: Jag är inte skodesigner, det kräver på utbildning och enorm teknisk kunskap för att kunna kalla sig det. Det jag gjort är att ha skapat ramarna för ett varumärke som jag tyckte saknades på marknaden, ett märke som kombinerar bra, europeisk kvalitet och hantverkskunskap, jag har tagit fram mallar för varje modell jag velat göra, och sedan har vår designer Emma Lindström tagit fram modellerna. Vissa modeller gör vi helt från början i egna fabriker, andra tillverkas från redan existerande läster och modeller – men man ändrar i detaljer och färgval för att göra skon personlig och unik. Det är ett samarbete mellan inköp och design där allt ska klaffa med hänsyn till pris och kvalitet och tillgång på material med mera. Men inga modeller tas fram utan mitt initiativ och inga skor släpps som inte jag i detalj varit inblandad i att ta fram, även om det rent tekniska och designmässiga är något Emma står för förstås! Vi gör det tillsammans helt enkelt! Vad gäller Palma-skon så har vi inte ekonomiska muskler att kunna låsa designen helt till oss, för att kunna hålla priserna nere har vi fått låta andra företag använda sig av samma sula mm. Med undantaget dock att de skorna inte ska få säljas i Sverige. Därför blir jag förstås nyfiken på vilken sko det är du hittat i Stockholm. Jag har din mailadress och hör av mig till dig! Tack och hej så länge!
Tänkte du på dom hos Top Shop för 450 kr?
Hej! Jag kan lova att varken Topshop eller någon annan kedja eller butik kan sälja handgjorda italienska skor för 450 kr. Då skulle de säljas till ett lägre pris än de kostar att tillverkas.
Aha, intressant att veta hur det går till! Då förstår jag bättre. Tack för det utförliga svaret! PS. Nej det var inte TopShop.
Hej!
Jag undrar när det kommer in mer skor av ”rebecca”? Vill så gärna ha ett par! Kram
Hej! The Rebecca är tyvärr slutsålda och kommer inte komma tillbaka.
Så fint skrivet!
Så otroligt vackert skrivet. Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när dina vackra ord blandas med minnen från min egna mormor.
De är fina, våra gamlingar.
Så fint skrivet om din mormor
Återigen en så träffsäker och fin beskrivning av en person i din närhet. Du sätter verkligen ord på de känslor man kan ha men som kan vara så svåra att beskriva, både vad gäller kärleken till dina barn och nu till din mormor.
Fick förresten hem mina Holiday-sandaler idag. Så snygga och sköna!
Tack för all den inspiration du bjuder på !
din mamma har bestämt att hennes födelsedag ska firas, wow!
Läser just samtalet kring liknande skor som skorna från ”Blankens”
Jag var på Freeport i Kungsbacka idag och såg på ”Clarks” ett par skor som var väldigt snarlika the Malibu.
FYI- och helt utan värdering från min sida
Ja men det är ju så där det ser ut! Och jag är heller inte ute efter att uppfinna hjulet eller göra helvilda lady gaga-skor utan vill hålla mig till klassiker. Men i mina ögon är det ändå stor skillnad på klassiker och klassiker. I de små detaljerna, i produktionssätt och materialval mm. Kan dock lova att Malibu och clarks inte heller tillverkas på samma ställe, det är slumpen och att man kanske till exempel arbetar med samma sultillverkare som gör att det råkar bli så här både i sko- och övriga konfektionsbranschen då och då!
Åh, synd på The Rebecca… så fina, men jag hann inte haffa ett par.