Lipvarning!

[youtubeplay id=”2sVoNtdT6zQ” size=”medium”]

Om ni inte redan sett det här hjärtknipande klippet är det dags att göra det nu (och har ni redan sett det vill ni säkert se igen). Det är något fullkomligt ofattbart rörande över den. Moderskärlek i alla former är väl det vackraste och renaste den här världen har?

Jag läste förresten något någonstans om att ston som mister sina föl vid ”kalvning” (eller vad säger man när det gäller hästar) ibland blir så förkrossade att de dör. Av brustet hjärta liksom. Stämmer det?


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

  1. Profilbild för Åsa
    Åsa

    Det stämmer med hästar, vet att man försöker para ihop ston som förlorat sitt föl med föl som förlorat sin ”mamma”. Finns en organisation i Sverige också som jobbar just med att hitta matchning så att ingen dör av sorg.

  2. Profilbild för Sofia S
    Sofia S

    Fölning 🙂. Såg det där klippet igår och smälte jag med, såklart… Vackert

  3. Profilbild för Kristin
    Kristin

    Så himla i underbart klipp!!! Trygghet är så viktigt.

  4. Profilbild för Maria
    Maria

    Anledningen till att man vill låta ston som förlorat sina föl ta hand om moderlösa föl är tyvärr bara praktiskt, det tar tid att flaskmata…

  5. Profilbild för Ulrika

    Jag tror att idéer som… ”Moderskärleken i alla former är väl det vackraste och renaste den här världen har” hjälper till att bidra till detta:
    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/darfor-tjanar-man-mer-an-kvinnor_7708802.svd

    1. Profilbild för Cecilia Blankens
      Cecilia Blankens

      Ulrika, jag förstår förstås vad du far efter, men jag tror att det går att göra distinktioner här. Moderskärlek drar inget likhetstecken med självutplåning av den egna identiteten som kvinna. Eller av egna ambitioner. Kärleken till sina barn är en otroligt stark och fin känsla, men det är inte den ENDA känslan i en mamma. Däremot tror jag att det finns ett problem i somliga mäns uppfattning om kvinnan som endimensionellt ”lycklig mor” och inget mer, är ett stort problem. Men jag tror inte att det är kärleken i sig som är det största problemet eller den huvudsakliga anledningen till att vår värld är omjämställd.

  6. Profilbild för Ulrika

    Hej!
    Självklart tror jag inte det är kärleken i sig som är problemet. Kärlek är bra, det kan vi enas om. Men det är inte självutplåning av den egna identiteten som jag fruktar.
    Det är faktumet att kvinnor har lägre löner och mindre pension än män som skrämmer mig.

    Jag vill lyfta problematiken i att medialt romantisera mammors roll till sina barn.

    Jag tror nämligen att föreställningar om den morderliga kärleken som ”det vackraste och renaste den här världen har” bidrar till de höga förväntningar kvinnor sätter på sig själva.

    ”Kvinnor tog 76 procent av föräldradagarna och 64 procent av vab-dagarna 2011”

    …och det kan man ju förstå. För om den moderliga kärleken är det vackraste och renaste så är det ju inte så konstigt att kvinnor känner ett större ansvar inför barnen än vad männen gör.

    Frågan kvarstår dock, är moderskärleken verkligen vackrare och renare än faderskärleken?

  7. Profilbild för Cecilia Blankens
    Cecilia Blankens

    Ulrika: Nej det tror jag inte att den är, jag tror att kärleken är individuell och ser olika ut hos var och en av oss, även om den i grunden på något sätt är samma. Men den där första moderskärleken en kattmamma visar sin lilla unge, eller den en kvinna som just fött barn känner för sitt blodiga lilla bylte, är mer fysisk än hur papporna känner. OCh framför allt är den något jag själv kan relatera i och känna igen mig i.

  8. Profilbild för Ulrika

    Jag har aldrig varit en pappa (eller mamma för den delen) men något säger mig att det finns en del pappor där ute som eventuellt skulle ta lite illa upp när man säger att moderskärleken är det vackraste och renaste som finns.
    Jag står fast vid att jag tycker man i media ska akta sig för att romantisera modersrollen och moderskärleken.
    Jag anar en korrelation mellan detta ständiga romantiserande och det faktum att kvinnor fortfarande känner att de måste ta det största ansvaret hemma och för barnen.

  9. Profilbild för Cecilia Blankens
    Cecilia Blankens

    Ulrika: Jag svär att jag resonerat EXAKT som du innan jag fick barn. Men sedan blir man rätt överrumplad av den där kärleken, det är något så jävla heligt och fint att man fan bli religiös, och att prata om den det handlar inte om att ”romantisera” (även om det kanske kan uppfattas så) utan om att förmedla en upplevelse man delar med många. Och vad gäller papporna så är faderskärleken förstås precis lika vacker.

  10. Profilbild för Anna
    Anna

    Min häst dog av tarmvred efter att hennes föl dött. Hon gick omkring och vred sig och hade konstiga ljud, riktigt äckliga bröl av sorg liksom, några dagar tills hon fördes till djursjukhus. Hennes liv gick inte att rädda. Jag tror det är helt galet att prata om att romantisera, eller använda andra intellektualiserande argument om jämställdhet hit o dit. Det är en helt annan sak än den där första delvis biologiska urkraften som finns i moderskärleken. Och säkert faderskärleken, speciellt om mamman dött. Jag låg på intensiven en vecka efter förlossningen, min dotter svävade mellan liv och död en månad. Känslan av att inte få skydda henne, jag orkade bara vara hos henne en timme varje dag, var grym grotesk, fysisk. Jag kan därför lätt identifiera mig med de kvinnor som inte fått leva i den där första moderskärleken till barnet, även om känslan finns där från början. För mig fanns den men för många gör distansen det svårt att relatera. Jag tycker det är direkt BULL totalt onödigt skräpprat av några här att intellektualisera den första moderskärleken. Det finns ingenting i den som behöver ifrågasättas eller debatteras. Den är, och ska få vara så ren och tjusig i all sin urkraft. Powerful stuff, liksom, det där området som vi mänskor inte kan kontrollera med vårt intellekt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *