Dagens gästblogg-text är skriven av Sara, kolla in hennes blogg här!
”Alltså, det här med att bli förälder… Ska det vara så att man blir en kopia av sina egna förälder? Jag minns hur jag som tonåring tänkte att jag minsann aldrig skulle göra som min mamma när jag själv fick barn. Aldrig. Nu har jag haft barn i drygt ett halvår och hunnit börja otaliga meningar med ”Min mamma brukar säga” eller ”Min mamma gjorde såhär” och ”Jag ringde mamma och hon föreslog det här”. När jag var 15 fattade min mamma ingenting. Nu när jag är 30 så är hon riktigt vettig. Om hon inte vet hur jag ska göra, så vet hon hur jag absolut inte ska göra, vilket kan vara himla bra att veta. Min mamma lärde mig när vår bebis var 4 månader att vi måste iväg och ha egentid. Annars skulle det bli så svårt för mig att lämna hemmet sa hon. Sedan berättade mamma om hur hon var fastklistrad vid mig under lång tid. Med moroten att jag inte vill bli som min mamma skyndade jag genast iväg för egentid. Det var lite jobbigt men gick bra och kändes ganska skönt. Testade det igen och det var jätteskönt. Och igen. Igår var mina föräldrar barnvakt och nattade vår 6 månaders utan problem. Såklart. Vilken trygghet att veta! Efter att min mamma tjatat i någon månad så känner jag att det inte är omöjligt att låta Stella sova över hos sin mormor och morfar. Det kommer antagligen att gå jättebra. Hade det inte varit för min mamma så hade det lika gärna kunna dröja tills nästa sommar. Jag kommer på mig själv att tänka att det inte är så hemskt om jag liknar min egen mamma, hon är ju ganska vettig. Riktigt bra faktiskt. Så bläddrar jag bland sommarens foton och får syn på en bild av mig och mamma bredvid varandra. Oj då. Vi är ju rätt lika. Men kolla på den där bilden, vi håller armarna på precis samma sätt! Och nu ser jag helt plötsligt att våra frisyrer inte är helt olika. Herregud! Har jag blivit så gammal? Känner en liten 15års klump pirra till i magen. Jag är inte redo. Måste ringa mamma och fråga om hon kan vara barnvakt så att vi kan gå ut till helgen! Sen måste jag köpa hårfärg och fixa luggen…”
Det här var ett så bra inlägg!!
Att ha barnvakt är inte egoistiskt utan det är något som kommer barnet till nytta. Så här tänker jag: Grunden i vår familj är jag och min man.För att vår relation ska överleva behöver vi tid för varandra, både i vardagen och ibland vid lite lyxigare tillfällen då vi kan göra något roligt på tu man hand. I vardagen kan det räcka med att krypa ihop i soffan och se en film ihop eller bara kramas mitt i diskberget och känna närhet .
Om inte vår relation får näring i form av tid för varandra kommer inte den att överleva och då är vi inte längre en familj utan två ensamstående föräldrar. Därför är barnvakt något som är bra både för barn och föräldrar.
Bra inlägg! Bra kommentar av Louise! Vi fixar barnvakt då & då och har gjort så sedan start. Vill inte lämna bort henne över natten i onödan men dagar och kvällar funkar fint. Så härligt med en andningspaus och att vårda kärleken ju!
Underbart med en engagerad mamma som bryr sig om både dig och avgudar sitt barnbarn 🙂
Min mamma har aldrig bett om att få ha sina barnbarn över natten och den här sommaren, när semestern hennes närmar sig sitt slut har hon träffat barnbarnen en dag (bor tio minuter ifrån) då vi desperat behövde barnvakt.
På den punkten hoppas jag inte att jag blir lik min mamma (eller pappa för den delen).
Hoppas du blir snygg i håret och får en fin utekväll!
[…] gästinlägg på Blankens blogg och det här med att ha barnvakt över natten. Är det något man typ måste inom en viss tid? Vi […]
Underbart! 😀 Jag känner precis likadant, att jag mer å mer liknar mina egna föräldrar å jag GILLAR det. 🙂
Alltså nu kommer denna kommentar inhoppandes lite sent, men måste bara skriva… omg din lilla unge, så fruktansvärt sööööt!!!
Känner igen mig i din text, jag är såå lik min mamma 😀