Det här med den där okontrollerbara morsagråten… Idag slog den till när jag tog med barnen till tandläkaren. Mitt i undersökningsrummet med barnaffischer på väggarna och presentskåp där de som varit modiga fick välja något fint, rullade tårarna plötsligt i små rännilar nerför kinderna. Varför? Ja inte var det för att jag tyckte synd om barnen i allafall. Nej, tårarna tyckte det var läge att göra ett appereance eftersom tandläkaren och sköterskorna var så otroligt duktiga. Sådana där vuxna som hanterar stora och kanske lite läskiga saker i ett barns liv på fullaste allvar, och på en nivå som är helt i barnens. Varken under eller över dem. Sådana där människor som liksom fattar ungar, utan att behöva anstränga sig eller göra sig till. De bara har det. Kan det. Tar barnen på allvar. Och sånt gör mig sånfruktansvärt rörd.
Och från att ha ha haft en rätt tveksam inställning till hela tandläkeriet innan undersökningen, frågade Bonnie efteråt om ”vi inte kunde göra så att vi går hit varje tisdag?”. Ni fattar. Klart man börjar tjura när så bra tandläkare varit i farten. Eller?
javisst börjar man tjura. själv har jag tjurat åt alla kvalitetsbarnprogram som SVT producerat förra året, Julkalendern och Lasse-Majas detektivbyrå. Samma princip: vilka producenter, som fattar barn, vilken kvalitet – och så tårarna…
Precis så! Jag har tyvärr oturen att vistats mycket på sjukhus med båda mina barn. Jag pendlar mellan att bli gråtfärdig eller att bli kär i kirurger, narkospersonal, sjuksköterskor, barnskötare. Vissa av dem är bara så helt rätt för jobbet!!
Åh va lycklig jag blir av att höra. Är fortfarande i vuxen ålder rädd för tandläkaren efter en incident som barn.
Hoppas mina killar hamnar hos sådana bra tandläkare.
USA i ett nötskal. Man får det man betalar för?
Servicen där är oklanderlig – just för att de ska vara lite bättre än någon annan så konsumenten/kunden ska välja just dem.
Där är det inte lika för alla. Lika för alla gör att det allmänt blir sämre service och sämre utbud. Kommunismen är ett hårddraget exempel på lika för alla – där är det lika med sämst för alla.
Privata utbud skapar konkurrens och höjer nivån på allt.