Bonnie äter helst inte alls. Jo. Broccoli tycker hon om. Och korv. Jag gör aldrig någon specialmat till henne, hon får äta det som serveras – om det så bara blir ett par tuggor. Man ska ju inte göra så stor grej av det där sägs det. Inga barn i Sverige svälter ihjäl osv, det är bara det att hon blir på ett sånt sabla humör om hon inte äter, och det är ingen av oss sugen på. Så vi lirkar, tjatar, trugar, väntar, bönar och matar. Och till slut brukar hon ha ätit en del ändå. Men vägen dit är sällan spikrak om man säger så. Hon är för disträ. Har en massa andra viktigare saker att pyssla med och tänk på än att sitta och äta. Som ju är helt ofattbart boooooooring.
Med Rio är det tvärtom. Den lilla keruben är enormt matfrisk. Men man får inte mata henne. Absolut inte. Om man är på en restaurang eller annat ställe där man helst inte grisar ner allt för mycket, och försöker sig på det vansinniga initiativet att sträcka fram skeden med något på, så skakar Rio så våldsamt på huvudet att man tror det ska skruvas av. Man försöker en gång till. Hon garvar och skakar ännu värre.
Då ger man upp och ställer fram tallriken och en sked. Rio ler nöjt och sätter igång. Skovlar in maten med händer, armar, sked, gafflar, knivar och andra bestick hon kommer över. Och det går i ett rasande tempo. Och resultatet? Som om man kastat en tallrik med innehåll rakt in i en fläkt: maten yr och snöar omkring henne. Stol, bord, golv, gardiner, blöja, öron, örongångar, bordsgrannar – samtligt är nersölat. Men en rätt stor del hamnar faktiskt i munnen också, och jag tänker att om vi (och alla andra) bara står ut ett litet tag till så är hon nog snart mer rumsren. För övning borde väl också i det här fallet ge färdighet. Så småningom.
Vilken underbar beskrivning av Rios sätt att äta! 🙂 ”Som om man kastat en tallrik med innehåll rakt in i en fläkt”.
Härlig bild dessutom – hon ser så lycklig ut!
Härligt! Eller inte för er kanske 😉 Min 7-åring var alldeles perfekt när han var lite. Ville inte alls kladda utan kämpade som ett litet djur för att hålla sig ren medan han åt. NU… Nu pillar han med fingrarna, sölar så fort han äter något rött (typ ketchup, hallon eller liknande) och lyckas alltid få ner ett och annat riskorn över typ hela köksgolvet. Förbannar mig själv att jag inte tvingade honom att grisa av sig när han var liten, dvs. i Rios ålder. Så håll ut och njut av det här. För sen är det liksom över 🙂
Helt underbar bild!
Så ser det ut här också när Alice får äta helt själv. Jag uppmuntrar det eftersom jag tänker att hon lär sig hantera gaffel och sked snabbare om hon får kladda och testa själv än om vi ska mata henne bara för att slippa fläkteffekten 😉 Håller helt med om att det inte är så smidigt när man är på restaurang eller så men försöker stå ut där med och ignorera eventuella onda blickar från personal.. De här är dock guld värda även om de inte är så himla snygga: http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/70179754/
Hahahaha!!! Känner igen det där!! Hoppas också på att övning ger färgighet…. =))
Kan inte låta bli att fnissa lite åt ditt inlägg. Vår Theodor är likadan som Bonnie, inte sjutton lägger han någon tid i onödan på att äta. Det finns så mycket att annat intressant att fokusera på. Vi brukar försöka truga ibland men det går bara inte. Han är allt för slug för oss.
Hoppas på att kommande lillebror blir mer lättflörtad med maten.
Min kompis grät när maten tog slut då hon var liten-trots att hon alltid fick äta sej mätt. Matgladheten sitter i än 🙂.
Ha ha, här är det ännu värre för min son 1 år och 8 mån äter inget, har aldrig gjort. Bara välling. Men han leker med maten och allt hamnar på golvet, i håret på kläderna över allt. Inget i munnen. Jag har gett upp. Han får leka med maten, man hoppas på att han får i sig nåt i munnen och sen får han en flarra välling för att bli mätt. Jag brukar tänka att det löser sig med tiden. Jag har aldrig sett en vuxen leva på välling…. och han är glad och frisk. (men det är nog helt fel om man frågar BVC, men det gör jag inte )
Hej Cecilia,
Själv var jag barnanorektiker (och har tyvärr fortsatt in i vuxen ålder). Jag var aldrig så glad som när jag slapp äta, jag kommer ihåg det fast jag var liten. Det var ingen specialmat jag ville ha, utan ingen mat alls! Så om Bonnie äter litet fasar hon i alla fall inte för mat, så Du behöver inte oroa Dig. Vad gäller Rio, hon ser härlig ut, men kanske vore det bra att välja inte allt för ”såsig” mat till henne när Ni är på restaurang, möjligen underlättar det skurandet efteråt 🙂
Hahaha! Ja, vem blir inte lycklig av att äta. Äta är ett sant nöje och det är fint att Rio har insett det!
Men du, jag tror inte att det är så farligt med specialmat, bara de får i sig nåt! Det vänder. Vår förskola låter barnen äta det de vill, är det bara potatismos får de potatismos. Bra tycker jag,
Skriv din kommentar här!
jag upprepar – var är min haklapp
från London….