Det är mycket spännande som sägs i kommentarerna i ett tidigare inlägg. Det där med preventivmedel återkommer jag till exempel GÄRNA till. Har jag berättat någon gång hur mycket jag hatar – ja, HATAR p-piller?
Men först, en kommentar som jag ska försöka återkoppla till:
För det första vill jag poängtera att det här ju från början är en modeblogg. Mode är ett intresse och något jag arbetat med mycket och länge, och att skriva om det i bloggform är något jag gjort sedan 2006. Även om det numer inte är så där värst mycket mode längre kanske. Men skit samma. Även om jag nu bara gillade mode och det inte också var ett jobb, vad är det då som är så fel med dess existens? Och intresse för det? För mig är mode väldigt mycket mer än yta, i första hand ser jag det faktiskt som en kreativ kanal, åtminstone för mig personligen. Färger, former, material – det är härliga ting! Saker som gör mig glad. Som får mig att tänka och reagera. Sedan är det också den här vanliga uppfattningen att ett modeintresse liksom skulle utesluta alla andra former av tankar. Gillar man mode (åtminstone offentligt) är man för det första 1. Förmodligen rätt puckad 2. Känslokall 3. Tom och själlös. Som om mode var så konsumerande att bara det och inget annat kunde få plats i en människas kropp. Jag gissar här men tror inte att ska vi säga fågelskådare eller släktforskare råkar ut för samma fördomar. Varför? Varför är det så? Jag har förstås min bestämda uppfattning om det svaret, men är det någon annan som vill lägga ut texten bland kommentarerna så gör gärna det!
Smink är jag extremt ointresserad av, men kläder och mode är ett stort intresse, ja. Andra intressen är förstås familjen, mitt jobb, att pyssla i trädgården, träna, att hänga med mina väninnor, att laga mat, att läsa, att fixa hemma. Jag gillar också vädligt mycket att resa, min pappa bodde i Israel när jag var barn och som tonåring har jag också bott där ett tag. Jag har också pluggat och bott i Moska och under ett halvår i Prag. Och det där intresset har suttit i, särskilt efter att jag träffade en man som också gillar att resa. Vi reser så mycket vi bara kan, både i Sverige och utomlands.
Och på tal om det: vad ÄR yta då? Att mode är ytligt tycker många, men är designerns jobb ytligt? Är det ytligt att träna? Att göra fint i sin trädgård? Inredning, är det också ytligt? Och vad är inte ytligt? Golf? Fotboll? Är det inte ytligt att måla om sitt hus då och då? Eller byta kök? Jag menar det måste ju inte göras. Men vi gör det för att vi tycker om att se resultatet, och för att det finns någonting i oss som njuter av det som känns estetiskt tilltalande i våra ögon.
Politiskt angemang? Nja. Det kan jag inte påstå. Jag personröstar alltid på kvinnor. Kvinnor med miljötänk på agendan. Det är viktigare än partipolitik för mig. Vad gäller samhällsfrågor så är det kvinnofrågor som engagerar mig främst även där. Jag försöker vara en bra förebild för mina barn pratar en del (både privat och ibland här i bloggen) om styrkan i den kvinnliga gemenskapen. Att vi måste hålla ihop. Att vi inte ska ha fördomar gentemot varandras olikheter. Skit i att du stör dig på att jag får gåshud av ett par snygga skor, så ska jag låta bli att störa mig på hur beskriver någon sabla druva och vinet den kan bli som om det vore en levande människa. Vi är olika. Men vi är samma. Vi sitter i samma jävla båt allihop hörni, och om det ska bli någon jävla rättvisa någon gång så måste vi älska och förstå varandra, sisters. Fattar ni det? Döm inte mig. Döm inte era kollegor. Vi behöver varandra. Det är det viktigaste min karriär och mitt liv hittills lärt mig.
Den råare Cecilia? Vadå? Den som slaktar djur med sina bara händer, eller vad? Jag är verkligen ingen pimpinett fröken som inte vågar släppa en högljudd rökare i sällskap där jag känner mig bekväm att göra det. Och nu, en mening som gör mig så upphetsad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen: Lisen vill se mig leverera ”självständiga tankar som inte har med män och utseende att göra”. Lisen, jösses vad du inte känner mig. Men herrejävlar i jösses vad du är exakt en sådan kvinna som jag menar att vi inte får vara. Som vi inte har råd att vara. En sådan som tror sig vara en bättre version av en kvinna. En sådan kobrasnabbt skapar fördomar om andra som inte är exakt som du. Vad är det som får dig att tro att jag inte inte tänker ”självständiga tankar”. Exakt vad? Jag skulle ärligt talat bli mycket glad om du kunde förklara det, så kanske jag åker på en sjujävla självinsikt eller nåt. Jag är, skulle jag säga, en vädligt självständig människa. Inte så mycket känslomässigt kanske (hey, jag har ju barn) men i både tanke och val.
Ekologin, tja… jag försöker göra nåt. Leva ett vanligt, men miljövänligt liv. Tystnad och djup? Nej du Lisen. Det kan inte jag. För så fort jag är tyst så kommer det liksom en inre urge som säger att jag bara måste skrika ”Mascara!” ”Smink” ”Ögonskugga” ”Acne-skor”. Nej. Så är det förstås inte. Min tystnad och mitt djup infinner sig på kvällen, när barnen lagt sig och jag ligger i sängen med en bok eller sitter i soffan med min mans arm om axlarna. Då hämtar jag kraft. Då kopplar jag ihop mig med Per, kärleken i mitt liv, och rätar ut det som skavt under dagen. Då pratar vi om nuet och framtiden. Eller så pratar vi inte alls. Du vet säkert hur det är? För jag antar att ditt liv är ett under av fullkomlig harmoni, ekologi, tystnad och djup?
Det där med gud kan vi också ta en annan gång. Jag har massor av viktiga saker att säga där. Och det är ingen ateist-drapa om ni trodde det. Men nu blev det här så jävla långt att jag bara måste runda av. Förlåt för denna långbänk.
Debatt om kvinnor, barn och karriär tar jag gärna, var ska vi börja?
Jag tycker du är skitrå 😉!
Hej Cecilia, jag förstår inte alls Lisens kommentar om att din blogg bara handlar om mode. Kanske var det så när du bloggade för Expressen men vad säger att man måste vara personlig i en blogg? Är det en modeblogg har man väl inte alls någon skyldighet att berätta om andra saker? Däremot måste jag säga att din blogg numer är mycket mer personlig, och jag läser den av andra anledningar än när du ”bara” modebloggade. Fast då läste jag den för att få just modet. Jag läser olika bloggar av olika andledningar. Då ville jag åt modet men nu gillar jag att läsa om både mode och allt annat du tar upp. Jag måste säga att du väldigt ofta visar på andra sidor än att just ”bara” bry sig om smink och kläder. Du skriver ofta om kvinnofrågor, säljer dina kläder och ger förtjänsten till välgörenhet, visar hur du försöker få dina barn att bli självständiga, din bok tillsammans med Andreas (den är väl djup om något?), hur man skapar lycka i sitt liv. Ja, allt som livet innehåller. Sen förstår väl varje vettig människa att du inte kan lägga ut allt som händer och sker i ditt liv. Du måste väl också ha ett privatliv? Jag kan bli väldigt trött på människor tror sig ha en rättighet att veta allt bara för att man väljer att lägga ut vissa delar av sitt liv eller sina tankar. En blogg behöver inte på något sätt vara en personlig dagbok. Jag tycker du är väldigt bra på att dela med dig om dina tankar och funderingar. Fortsätt så (om det är det du vill)! Tack för en mycket bra blogg!
Jag har last din blogg i manga ar och anledningen att jag gillar den sa mycket ar att jag tycker den ar ett bevis pa att mode inte ar reserverat for en viss typ (den typ som Lisen syftar pa) av manniskor. Jag tror bara Lisen inte riktigt vet vad hon gillar och skulle behova hitta andra bloggar att lasa.
JAg förstår inte heller Lisens kommentar riktigt och vad hon syftar på. JAg älskar din blogg där du ibland upprör genom ställningstagande och då inte bara om huruvida bourdeux är höstens färg. Du har en fin blandning av vardagsliv (även om ditt är glammigare än mitt), mode och en mammas betraktelser. Tack för att vi får följa dig! Keep up the good work! När det gäller ösnkemål om inlägg så gäller det nog föräldrarollen, vad funkar – vad funkar inte. Älskade resetipsen. Och jag håller med Sofia S – du när skitrå!
Cecilia, du verkar vara rakt igenom vettig! Bara fortsätt vara du och fortsätt blogga som du gör!
Vilket suveränt inlägg till ”debatten” Cecilia! Önskade du hade en gilla-knapp 🙂
Haha, vilket härligt svar! Systerskap är verkligen viktigt. Heja dig Cecilia.
Du är bäst Cecilia.Diggar dig skarpt!! 🙂
Jag blir lite uppjagad när jag läser sådana där kommentarer. Jag tycker det är viktigt att ni som bloggar, som bjuder så mycket på er själva, er familj och liv, låter en del av er vara kvar. Vi behöver inte veta allt! Spar på en del av dig själv och håll det helt privat. Vi behöver inte vara överallt. Det räcker fint som det är. Vad trött jag blir. Jag tycker inte ens att du behöver komma med något försvar, eller förklaring. Kärlek och respekt – då kommer man långt.
Skitbra svar på tal, fick mig att skratta t.o.m 🙂
Lisens kommentar är korkad, som om man vore en bimbo bara för att man älskar mode? Är man då en blåst steroidpumpad apa för att man älskar träning? T.ex.
Keep up the good work sista!
Bra skrivet! Tycker att det känns som att prata med en kompis när man läser din blogg. Det är högt och lågt, mode, jobb, fester och vardag. Tycker inte du ska ändra på nåt.
Jag är verkligen inte modeintresserad men ändå är din blogg en av mina favoriter! Och jag vet att den i grunden är en modeblogg, så jag skulle aldrig få för mig att klaga på,det. Jag gillar att det är både högt och lågt i din blogg, djupt och ytligt, roligt och eftertänksamt, men framför allt, alltid välskrivet och proffsigt! Tack!
åååh, jag orkar inte ens läsa det där för jag blir så provocerad! inte av dig, men att kvinnor gång på gång ska behöva försvara att man inte är en dum knäppis bara för att man råkar gilla kläder, smink, skor eller vad det nu må vara ..
är det någon som framstår som en jordnära, klok och rolig kvinna här i bloggvärlden är det väl du! exempelvis är det pga. dig som jag sitter och mejlar med en kvinna (louise) i hopp om att vi ska kunna glädja barn som vårdas för cancer.
hejaheja cecilia blankens säger jag bara, du är tamejfan bäst!
Intressant. Om man ska vara näsvis så frågade du ju efter bloggämnen och fick väl ett svar från en läsare? Dock kan jag inte riktigt förstå varför man läser de bloggar som Lisen nämner om man är intresserad av en politik och debatt.
Heja dig!!
Vad jag inte förstår är varför vissa bloggläsare tycker att de har en ”rättighet” att ta del av alla sidor hos den som bloggar. Du gläntar ju på dörren till ditt liv och dig själv och delar de intressen som du har lust med. Vill man inte ta del av detta behöver man ej, man kan ju inte kräva som läsare bakom en dataskärm att du skall dela med dig av allt/visa andra sidor/förklara dig och dina val o.s.v. Tycker det var bra svar på tal men anser inte att du är skyldig ”Lisen ” någon förklaring till varför din blogg eller person är som den är. Att många läsare uppskattar din blogg talar väl för sig själv. Personligen uppskattar jag mkt att du börjat skriva lite om träning/hälsa. Kram !
Men du kan ju verkligen INTE at nagon form av kritik.
Du tar bort kommentater du inte tycker passar,
Och ”sisters” please……spare me
Det som sticker i ögonen och som skiljer mode från andra ytliga intressen/jobb är kanske att det blir så mycket ”jag jag jag”. I alla fall i en modeblogg. Det är ju ett ganska konstigt fenomen att ta ett gäng bilder på sig själv och beskriva det man har på sig och få en massa respons på det. Jag menar, hur givande är det, egentligen? Inom andra ytliga områden som t.ex. design och trädgårdspyssel är det inte en själv som står i centrum och därför blir det inte lika ”konstigt” och provocerande. Kan det vara så? Är det nån som förstår vad jag menar?
Hej Cecilia!
Ja, nu tar vi diskussion om kvinnor, barn och karriär!
Jag behöver råd och ska försöka fatta mig kort. Jag är mamma till en 14 månader gammal tjej, en ambitiös lärare och för två år sedan slog dessutom min livsdröm igenom och min första roman blev utgiven. Jag har just gått tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten och försöker nu balansera att vara mamma, fru och lärare samtidigt som jag skriver på min tredje roman. Jag har ju läst tusen gånger om andra mammor som kämpar med att kombinera jobb och familj, men aldrig tidigare förstått hur det faktiskt är. Det är så många frågor och känslor som snurrar runt, hur påverkas min dotter av min frånvaro?, känner hon sig bortvald?, är det rätt att jag använder min fritid till att förverkliga mig själv (dvs bygga upp min författarkarriär) när jag kunde ha haft mer tid med min man och dotter?, bör jag skämmas för att jag tycker det är kul att jobba?, hur mycket kan jag kräva att min man täcker upp för mig hemma? Jag misstänker att många kämpar med de här frågorna och jag vill gärna höra vad du tycker och tänker!
Hoppas på en inspirerande diskussion.
Kram Frida
Till ”Anna” här nedan: det var väl exakt den där charmiga attityden Cecilia menade när hon eldade upp sig så till den milda grad att hon var tvungen att slänga ur sig ett ”sisters”. Go Cecilia go, tycker att din blogg är helt fantastiskt väl avvägd när det gäller olika ämnen. Har barn i precis samma åldrar som dina (även om jag slog till med tvillingar i den andra graviditeten) och tycker att det är kul att läsa om någon annan som brottas med samma pussel. Barn, man, jobb, träning, fåfänga, (för i ärlighetens namn, vem är inte lite fåfäng), vänner… You name it, du tar upp det!
Har aldrig kommenterat en blogg tidigare, men nu måste jag ju bara! Cecilia, du är en förebild på så många olika sätt, inte minst för ditt sätt att skriva om mode. Sen jag började läsa din blogg har jag verkligen inspirerats att hitta min egen stil. Jag är 36 år gammal och först nu vet jag hur jag vill se ut och vara. Och jag ÄLSKAR det! Mode är verkligen inte bara yta, det är ett sätt att uttrycka sig, att visa vem man är. Det handlar inte om att vara en ”shopoholic” och jaga statusprylar. Följa trender slaviskt eller se ut som alla andra. Nej, för mig handlar det om att sätta på sig saker som får en att bli den man verkligen är. Och det är tametusan helt jäkla fantastiskt! MIN självkänsla har vuxit massor sedan jag började sätta på mig kläder som är JAG! Så det vill jag definitivt tacka dig för, och snälla – sluta inte utmana min tanke, för det är inte alltid som jag tycker likadant som dig, men du inspirerar mig att våga tänka annorlunda, i kläder så väl som annat i livet. TACK!
Tack!
Åhhh Cecilia, vilket maffigt inlägg. Nu är du ÄNNU mer min idol, fjantigt kanske, men sant!!
Så här – om man är lite halvoffentlig (hel?!) som du, tacka f-n för att alla har en massa åsikter och tror en massa saker fast man inte vet alls hur det är EGENTLIGEN…
Måste du deklarera dina politiska åsikter bara för att du har en populär blogg?!?
Den ligger ju på Mama, en mode/livsstils/mamma tidning, for christ sake… 😉
MEN – vill du prata om dessa saker så är det KUL !!!
Jag kommer läsa ivrigt!!!!
Jag vill bara knyta an till det du skrev högst upp, om att du hatar p-piller, jag håller med till fullo. När jag var 25 år fick jag en stroke av mina p-piller. Något som ledde till lång sjukhusvistelse och en massa rehabilitering. Efter det har jag uppmanat alla jag känner att sluta med dem. det är livsfarligt. Finns andra metoder för att skydda sig.
Haha, det är så intresant att min första tanke när jag läste Lisens kommentar var att hon kan ju inte ha läst denna blogg? Visst, detta har kanske från början varit en modeblogg i grunden. Men Cecilia ger ju så mycket mer av sig själv. Förstår ju också givetvis att allt i livet inte delges och det finns det väl inget behov av från någons sida? Jag tycker iaf Cecilia bjuder extremt mycket på sig själv, gör oerhört bra och fina saker såsom insamling av prylar till sjuka ungdomar och delar frikostigt av sina tankar om orättvisor och annat! Fortsätt precis som vanligt och låt dessa människor som inte har koll på vad de uttrycker ( det om något ger ju sken av okunskap!)
Cecilia, du är grym! Jag har följt dig sen starten och visst modeblogg i grund och botten men det är ju allt det andra som du lyfter som gör att jag är kvar. Stort och smått, viktiga frågor och starka åsikter finns där hela tiden. Du inspirerar mig, faktiskt, nästan varje dag. Så jädra bra att du också lyfter de frågorna som berör dig!
Ekologi, tystnad, djup. *kräks i munnen*
Jag gillade det här inlägget. Jag kan förstå vad Lisen menar, att det finns ett överskott på ”yta” i bloggvärlden och jag gillar att vi kan ha lite debatter och diskussioner. Det behöver inte betyda att man bråkar, bara tänker kreativt. Jag tror också vi sitter i samma båt och behöver hålla ihop men hålla ihop betyder inte att vi ska fjäska för varandra. Tyck olika som tusan tycker jag!
Sen, om det finns någon sanning i den här kritiken så är den felriktad till dig för om det är någon som sticker ut och inte är pimpinettig eller överdrivet fokuserad på yta så är det du. Det finns däremot andra storbloggare som är.
Förresten, är det inte skillnad på att vara intresserad av mode och på att handla. Mode är en konstform. Det är inte shopping.
Ser fram emot ett inlägg om p-piller. Känns som ett viktigt ämne eftersom det kan ha enorma biverkningar!
Ta denna kommentar på större allvar än någonsin förr – Jag älskar ditt sätt att vara på bloggen, tack för att du finns!
Håller med Lisen S….läs Carolas blogg…så mycket djup….älskar den…Så mycket hjärna och kärlek. Amanda Schulman blir man ibland rädd för, vart har hon levt hela sitt liv…Hon blir deprimerad om nagellacksmålningen blir ful….Hon är kvinnotidningen personfierad…dock är ju bloggen inte hela sanningen om en person….så Amanda är nog skön i verkligheten…Men poängen är …det är ytligt med bloggarna…HOUSE OF PHILIA ..STARWOMAN…HJÄLP….Cecilia, kan du inte vara den starka feministen som börjar stå på underklassens kvinnoaxlars sida?? POLITIK SKA VARA DITT NAMN
Jag gillar dig Cecilia, det räcker så… 😀
Ett miljövänligt liv. Tja, att resa ”så mycket vi kan” – till länder som tarvar flyg. Det är inte miljövänligt!! Flygutsläppen bidrar kraftigt till den globala uppvärmingen som är det största hotet mot vår miljö!
Vad är då miljövänligt liv i din värld? Köpa kläder ekologisk bomull? Köpa eko-köttbullar och sopsortera?
Jag har inga problem med yta, om det nu är ytligt att vara intresserad av moge. Men att du drar till med att du är miljömedveten för att försöka kompensera det, känns ganska…ogrundat.
Skriv din kommentar här!Alltså; du verkar så himla skön!! Ryt ifrån på de som faktisk inte kan ”se & läsa” bakom den s k ytan. Heja dig!!
Bra där Cissan!!
Men ar det inte ganska naturligt att det ar mycket yta i en offentlig blog? Maste man lamna ut sina tanka och varderingar om man ska blogga?
Vilken märklig kommentar av Lisen. Hon kan ju onekligen inte ha läst din blogg.
Men du är utan tvekan min favoritbloggare. Din blogg har allt!
Fy fan vad du är härlig Cecilia! Så jäkla smart, jordnära och levande med ett rikare liv än de flesta skulle jag säga. Så himla mycket handlar om inställning, att värdesätta vad man har och inte må dåligt över hur andra verkar leva sina liv. En väldigt konstig kommentar från Lisen som inte alls kändes som om den var rikad mot din blogg utan snarare nån slags masskritik mot alla modebloggar. Man kan ju undra varför hon ens bemödar sej att läsa dem då de uppenbarligen inte ger henne varken ekologi, tystnad eller djup….!
Något som jag kan uppskatta i bloggar är när man är ärlig om hur man mår och hur vardagen fungerar. Man har så klart ingen skyldighet att vara det, att skriva om jobbiga tankar och händelser, men jag uppskattar när någon gör det. Och det kan vara något så enkelt som att erkänna att man känner sig deppig fast man har det jättebra, att visa hur skitigt köket är efter en vardagmiddag med osnutna barn, eller att berätta om något tufft man klarat sig väl igenom tidigare i livet. Och det tycker jag att du gör! Det är liksom vardagen, spetsad med lite glamour ibland, som jag gillar mest. Tack för en bra blogg!
Jävla tjafs på både Cecilia Blankens och läsarna här. Männen måste skratta åt hur vi kvinnor fäller och motarbetar varandra…..
I hear ya sister!
Som många andra gillar jag verkligen mixen på din blogg, det är alltid lika spännande att kika in och jag uppskattar dig verkligen!
Håller också till fullo med om att vi kvinnor/tjejer/flickor borde hålla ihop, systerskap är klart underskattat!
Ha det gott!
Häls. Mini
P.s ursäckta alla ! Men jag blev visst lite till mig 🙂.
Tack för att vår dialog har medfört att din blogg når oanade höjder. Du kan ju också uppskatta oss läsare som bryter mot mainstream och ger svar som inte bara slickar uppåt. Förvånas över kvinnorna som menar att Cecilia Blankens ger mig ”svar på tal” med hånskrattssymbolen 🙂. Har ni inte kommit längre i ert feministiska medvetande? Vem fan är det som polariserar? Cecilia ville veta vad vi vill läsa om och jag gav ett annorlunda och ärligt svar. Vad är ni för ena fegskitar, vågar ni inte uttrycka egna åsikter, är ni de som alltid ler och kokar kaffe på personalmötet trots att ångesten kokar inombords av oförverkligad existens? Klipp er, åk på en resa ensamma och utvecklas för 17!
Jag håller med Cecilia i mycket, mode är en kreativ kanal, designers är konstnärer! Det går också att skriva om mode på ett nyskapande och feministiskt sätt. Det känns som att många modebloggar fastnat i en fruntimmer à la 50 tal värld med närbilder på strumpor och jeansdetaljer.
Kvinnofrågor, vi har mycket gemensamt! Vi är en del av gemenskapen som du skriver! I den gemenskapen ingår rätten till självkritik och jag framhärdar i att kvinnors modebloggar eller bloggar idag handlar för mycket om den lilla världen där kvinnan en gång var väldigt förtryckt men nu på ett vällustigt och konsumtionshungrigt sätt. Inte särskilt frigörande! Nån som vet någon mer samhällsorienterad mammablogg? Med den råare Cecilia önskar jag nog en som är lite mindre till lags och mer fri och strävhårig. Jag är emot djurslakt, för övrigt.
Jag utmanar Cecilia Blankens att med hjälp av din läsardialog blogga om mode, mammaliv och karriär på ett sätt som spränger gränser. Nu tror jag minsann att det redan är gjort.
DEBATTSVAR TILL Frida Skybäck:
Jag har en motfråga till dig Frida, även till Cecilia B och andra som känner sig kallade: Hur klarar ni av att jobba så mycket när ni har små barn? Okej, börja inte fånskrika än, jag är inte klar. Jag har testat att jobba heltid och kom hem precis när barnen skulle lägga sig. Jag mår dåligt i själen av detta. Nej, det handlar inte om dåligt samvete, så oförverkligad är jag inte att jag har sånt. Det handlar om sann moderskärlek och vilja att vara med mina barn så mycket som möjligt. Ärligt talat, känner inte fler såhär och hur orkar ni förneka känslan? Jag tror att man kan bli sjuk av att inte vara med sina barn. Fysiologiskt. Så, hur fixar ni den gnagande känslan av moderskärlek, nej gnälltanter – INTE DÅLIGT SAMVETE -, det vill jag veta.
Here we go!
JAG tycker att vi ska diskutera frågan om varför såna som jag ofta blir hackade på. Låt mig förklara: jag är en ung egenföretagare som lever med sambo och en 2,5-åring i Sthlms innerstad. Fint. Vi har däremot valt att inte ha sonen på dagis mer än vi behöver (och hade helst inte haft honom där alls), vi prioriterar bort utlandsresor och bil för att ekonomiskt kunna vara hemma med sonen mer. Jag gör inte våld på mig själv genom att prioritera tiden med min son framför ”karriär”, däremot väljer jag kvantitet och kvalitet med honom framför att förverkliga mig själv i de här korta småbarnsåren. Varje dag får jag höra (t.o.m. av förskolepersonalen!!) att ”varför går din son så lite på dagis?”, ”varför sover han inte i egen säng?”, ”Jag skulle gå och träna/shoppa/fika om jag var du och låta honom vara en stund extra på dagis”: Det är trist att vi som har valt bort ”we can have it all”-grejen alltid ses som att vi curlar och är mesiga hippies. Så. Jag önskar alltså en debatt/diskussion om DET. Om att INTE vilja göra superkarriär och bara träffa barnen en timme om dagen.
Word, Cecilia, word!
Så jävla bra.
Tycker det var ett mycket underligt inlägg du fick; din blogg är ju precis tvärtom – och vem är att döma vad som är viktigt, mer RÄTT eller ”FINARE” att engagera sig i? Det är en stor konst att just kunna blanda högt och lågt, stort som smått – DET är intressant och modigt! Man kan vara seriös även om man inte tar sig själv på blodigaste allvar! Till Hippie nedan; jag känner igen mig helt och fullt. Hade ett riktigt schysst jobb på ett skivbolag för några år sen och min karriär har väl inte gått spikrakt uppåt sedan jag slutade där och fick barn. Hade mycket väl kunnat ha en liknande position igen men VILL jag ha en sådan vardag? Nejtack. Nu jobbar jag deltid på ett mindre företag med en produkt jag brinner för och litar på att tiden kommer infinna sig igen när jag kanske vill ha ett ”hett” karriärjobb igen och jobba en massa timmar. Allt har sin tid och just nu prioriterar jag inte mitt eget självförverkligande (jobbmässigt alltså, för det finns ju inget mer självförverkligande än att ha fött fram två små pluttisar som man älskar över allt annat : )
Men..du frågade ju efter ämnen att ta upp i bloggen?! Tycker inte det är särskilt juste att hänga ut Lisens kommentar i ett eget inlägg. Nu har det ju skapats en nät-mobb mot Lisen och du hade ju kunnat svara hennes kommentar i det inlägget istf att ägna ett helt nytt inlägg åt det. Självklart behöver du som bloggare inte bjuda på allt i ditt liv och lämna ut det mest privata men du frågar efter förslag vilket du fick, sedan är det ju ditt privilegium som bloggare att valfritt plocka bland de ämnen som föreslagits.
Åsa, härligt att höra! Upplever du också att du skiljer dig från mängden och blir ”tittad snett på” p.g.a. de valen du gör?
Du säger ju emot dig själv Cecilia när du säger att vi måste hålla ihop fast vi är olika men samtidigt säger till den här kvinnan att hon inte får vara som hon är. Paradox.
Sen tycker jag vi ska avliva myten att alla kvinnor är lika bra. Mammor som inte slår sina barn är bättre än mammor som slår sina barn.
Och det finns tjejer som gillar ”yta” och sen finns det tjejer som gillar ”yta” men också tänker och bryr sig om vad som händer i världen. Vi alla sitter i samma båt men alla ror inte.
Våra villkor som kvinnor kommer aldrig förbättras förrän alla börjar bry sig.
Vidare tycker jag kritiken mot dig är fel för om det är något jag upplever i din blogg är att just du ror. Ror som utav bara den.
Gillar inte ditt sätt att starta en nätmobb mot en kommentator. Inte första gången du gör det Cecilia….. Håll dig bättre än så.
Jag begriper inte varför man tar sig tid att läsa en blogg som man stör sig på? Vad får ni ut av det? Vill man läsa om djup, politik eller vad det nu mer kan vara så är det väl bättre att söka efter en sån blogg!!!
Varför är feminister alltid så j-a arga, dömande och pekpinne-aktiga?
Är det så farligt att tycka olika, vara olika? Måste man ens anmärka på hur folk är och hur de borde vara?
Jag har varken barn eller är speciellt mode intresserad men jag gillar den här bloggen ändå…kanske just därför. Jag får inblick i en annan människas dag. Det ”ger” mig nåt. Genom den här bloggen hittade jag en supersnygg klänning 🙂
Jag skulle oxå bli arg om nån påstod att jag inte ”tänker självständiga tankar”.
Det är ju inget kriminellt som pågår här 🙂 Tro på det du tror på men låt andra tro på det de tror på. Peace!
Det ar ju svart som sagt att forsta hur Lisen tanker nar hon menar att Cecilia borde andra innehallet i sin underhallande och valskrivna MODE-blogg. Om man ar intresserad av politik, ekologi, tystnad och en raare ton etc etc, sa ar det ju bara att lasa bloggar med just det innehallet – natet ar fullt av till exempel politkbloggar skrivna av kvinnor. Om man vill att politikbloggar ska fa mer utrymme och uppmarksamhet och lasare kanske man helt enkelt ska borja lasa dem bloggarna istallet for att agna tid at att klaga pa att modebloggar har for mycket mode och yta. Det ar helt upp till Cecilia vad hon valjer att fylla sin blogg med och hon behover inte forsvara det infor nagon. Du ar for ovrigt en fantastisk forebild for kvinnor och dina egna dottrar Cecilia. Du har en karriar som du har lyckats skapa genom hart arbete och ar helt tydligt en jattefin mamma.
Och apropa sjalvstandigt tankande – menar Lisen att tankar om politik per automatik ar sjalvstandiga och tankar om lappstiftsfarg osjalvstandiga? Da kanske man far tanka en vanda till…
Jätteintressant att följa kommentarstråden, kul att det blir lite diskussion ”här inne”. Och tack för dina raka svar på Lisens frågor. I like!
Word Cecilia! Varför ska vi kvinnor alltid trampa varandra på tårna och tävla om vem som är mest korrekt? Jag tror inte att det är männen som är det främsta hindret för att vi ska räknas lika mycket, det är andra kvinnor. Ha en fantastisk fredag!
Team Cecilia!
Kan vi prata om detta förlegade sätt att skydda sig mot graviditet. KAN vi snälla prata p-piller! Jag vill prata p-piller. Är 33 år och kände mig tvingad av ungdomsmottagningen att äta sånt i tonåren. Provade någon månad sen aldrig mer. Hade inga konstiga biverkningar enl experter men vadå? Vad ska jag och min kropp behöva stå ut med??! Nu, två barn senare och ingen önskan om ett tredje, vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Var tog den vägen den där spermiedödande sprayen man skulle spruta på snoppen?
Heja dig på alla sätt! Du är grym!
Där satt den! Gutt! Nu har du en läsare till.