Vissa dagar faller allt perfekt.
Alla är på sitt bästa humör. Middagen man lagar till lördagkvällen är så läcker att man hade kunnat ligga med den. Och Ripasso-vinet till är alldeles ljuvligt. Barnen somnar när de ska och utan att krångla. Men först får Bonnie får stanna uppe och titta på Gladiatorerna, och hon är charmig när hon blek och tanig hoppar runt med pulkahjälmen på i reklampausen och är den superläskiga Gladiator Booooooooooonie!
Sedan vaknar de inte klockan sex utan halv åtta på söndagmorgonen. Och de nyinköpta skridskorna ligger i en låda och väntar på att provåkas. Efter den långa frukosten har solen hunnit ställa sig på himlen och skiner över den vita snön. Vi går ner till badstranden och sätter oss på bryggan och knäpper på åkdonen. Per som inte åkt sedan han var femton har också nya skridskor, båda är lika taggade. Skridskobanan är upplogad och sträcker sig blank och bred runt hela sjön, men Bonnie upptäcker att det där med att åka skridskor var svårare än hon föreställt sig. De halkar runt, båda två. Vi skrattar. Bonnie som är mycket, men inte tålmodig ger upp snabbt och vill åka pulka i stället. Sedan träffar vi kompisar som bor på andra sidan vattnet. De grillar ute på isen och vi plockar upp festis och korvar och bröd som vi har i en ryggsäck och så äter vi utomhuslagad korvlunch.
Bonnie frågar Saga hur sjutton man startar hennes eluppladdade fyrhjuling. ”Så här”, visar Saga och så sticker Bonnie iväg över isen. Hon ser supercool ut och känner sig nog tuff också. Sen åker de tillsammans Bonnie och Saga, Rio ligger nedbäddad i vagnen på en fårfäll och sover som en stock.
Sen går vi hem. Jag lagar köttbullar och stoppar hela frysen full. Fast några äter vi upp. Farmor och morfar kommer på middag. Det blir mos och pressgurka till. Morfar leker med barnen och de skrattar så att de får hicka innan de går och lägger sig.
Vissa dagar är tuffa, vissa dagar i livet är fullkomligt perfekta. Man packar ihop dem och lägger dem i en liten ask, binder ett vackert snöre om. Stoppar dem i det där utrymmet någonstans på insidan där minnen hamnar, de som bit för bit bygger det som jag en vacker dag när jag ligger i en sjuksäng och är gammal och snart ska dö konstaterar blev mitt liv.
Lämna ett svar