Igår var det tjejkväll, ja jäklar minsann. Jag, Karin, Andreas bjöds med av världens härligaste Tessan för se 80-talsshowen Back to the 80s som går på Golden hits här i Stockholm och som hon regisserat. Det slutade så klart med att vi allsångsskrålade till allt från Ulf Lundell till Green Day och Nirvana. Det var länge sedan jag slutade gilla att gå ut på ställen där musiken är mer pretto än party och där gästerna är mer snygga än roliga. Det är så jäkla sällan man går ut nu fär tiden, och när man väl gör det vill jag vara svettig och utdansad när jag går hem. Så blev det igår. Efter Golden hits avancerade vi vidare mot bögklubben Zipper och stilettklackarna (jag plockade fram mina gamla Miu miu-platåer som fått stå.. well, inte bortglömda, men oanvända – i garderoben de senaste åren) gjorde sitt bästa för att hålla mig på benen på det champagne-hala dansgolvet.

Eftersom mina och Karins snubbar varit bussiga nog att sova hemma hos i Farsta med alla fem barnen, hade jag och Karin Jihde-lyan i city för oss själva. Jag hade varit fiffig nog att packa med jeans och nya trollor till söndagen. Men andra skor glömde jag. På bästa Walk of shame-manér; med Rulle-frisyr, kavalrester runt ögonen och högsta klackarna klapprade jag runt  i Vasastan på söndagsmorgonen när det var dags att åka hem. Och ett litet, litet tag kände jag mig som 22 igen. På ett bra sätt. Tror jag. Bah!