Idag tog jag på mig min Laila Bagge-kjol ( gammal från Zara, smeknamnet har den fått för att jag är rätt säker på att Laila skulle gilla den + bära upp den på ett rå-fuck you biiiiitches-sätt), guldsandaler från Prada och gammal T-shirt från Acne – och åkte till Beverly Hills där jag hade planer på att bete mig på ett mycket Hollywood-fruaktigt sätt. Och så blev det också. Först spankulerade jag på Rodeo drive en sväng, sedan hoppade jag in på ett ställe och fixade alla tjugo naglar – lät dem målas i en hysterisk orange färg men blev ganska nöjd, och hade sedan tid bokad för att få ögonbrynen ompysslade. Jag är född unibrow. Det är alla i släkten på pappas sida. Och sedan jag var ungefär tio har jag på ett fullkomligt planlöst vis ryckt bort hår från brynen lite här och där. Aldrig velat ha brynen direkt små, bara hoppats undvika att det ser ut som en skogssnigel krupit upp och lagt sig över pannan. Men nu var jag sugen på att se vad ett proffs kunde göra med min vilda ansiktsbehåring. En hel del visade det sig. Danielle, som den fantastiskt vackra ögonbrynstjejen som fick ta sig an mig hette, lärde mig både det ena och det andra om bryn. Och att jag visst gjort allt fel. Och mitt i sitt upphetsade (för det här var en människa som brann för bryn, mycket märkligt kan man tycka, men så var det) prat (jag låg på en brits, hon satt lutad över mig) så kom det en stor salivdroppe ur hennes mun och landade på min läpp. Eller var det saliv? Kanske mer en… klutt föresten? En salivklutt? Inte bara vätska utan liksom något… mer i också. Och i sådana här situationer finns det bara en sak för mig att göra. Att säga något, be om en servett (vilket kanske vore det mest normala), ett ”oj då!” eller vad som helst – är otänkbart. Inget i hela världen skyr jag så mycket som obekväma situationer. Min taktik är i stället att låtsas som ingenting. Inte bara när jag får andras kluttar i munnen, utan vid alla former av pinsamma eller märkliga situationer. Blir det för jobbigt och genant, då upphör liksom jag att existera. Så för att inte göra den sagolika skönheten Danielle obekväm låtsades jag som att jag typ var lam i överläppen och inte alls noterat att halva hennes lunch nu fanns i eller åtminstone omkring min mun. Sen låg jag där. I en god halvtimma. Medan hon vaxade, noppade kammade och donade. Med hennes klutt på min läpp. Jaja. Jag är väl en feg jävel. Men med väldigt snygga ögonbryn.
Haha herregud vad obekvämt. Jag undrar hur jag själv skulle göra, möjligtvis av ren reflex torka av med handen faktiskt, eller precis som du skriver…
Haha, exakt så! Jag känner precis igen mig och jag har också lyckats ignorera fullständigt absurda händelser, men din upplevelse toppar ändå allt!
Jag måste säga så här: jag älskar dina iakttagelser och ditt sätt att beskriva ditt liv. Det är underbart att du hittat tillbaka till dig själv efter jobbet på Perfect Day (om jag kan skriva så utan att du tar illa upp. Du var dig själv även då, vem skulle du annars varit, men man influeras alltid av sin omgivning och jag tycker du kommit undan de influenserna och vunnit på det).
Jag, som funderar hela tiden på att ta steget och flytta till USA några år, skulle vilja ha mer tankar runt flytten. Vad packar du för lunch till barnen? Hur känns mathållningen, rent allmänt, bland barn och ungdomar? Vad ägnar sig människor åt då de umgås? Hur ser helger och fritid ut i ditt område? Du skriver så bra, så på min önskelista står fler amerika-rapporter!
Hahaha!!! Nu frustade jag ut mitt morgonkaffe! 🙂 Jag hade gjort på samma sätt, sen hysteriskt gnuggat med servett runt hörnet efteråt. Kul med snygga bryn, det lyfter fokus fån trötta småbarnsföräldra-ögon.
Alltså nu har jag precis läst det här för min sambo…,han har samma humor som jag så vi skrattade gott igen. Känner mig själv och vet att jag kommer dra den här historien ett par varv. Du är så rolig, tack för den absolut bästa bloggen.
Woohha vilken gasell du ar! 🙂 Skitsnyggt!
HAhhahaaahaa….. skrattar högt här på jobbet och får lite konstiga blickar, men vad är väl det mot en klutt….Jag tror jag DÖÖÖR………….. 🙂
Uuuuuuh på riktigt amerikanskt sätt! Bildbevis på brynen, tack! 😉
Smuggling! Du är fabulous… Får vi se en bild på brynen? 🙂
Det skall stå snygging- ha ha ha!
Det här kan ha varit det roligaste jag har läst på länge! Du är så fantastiskt duktig att uttrycka dig, det känns lite som man fanns i rummet och såg på när det hela hände! Skulle vara så otroligt kul att få höra podden som du och Karin spelade in. (Bästa avsnittet av Hannahs och Amandaas pod är det avsnittet då du var med, och det har inget med att Amanda inte var med utan att du faktiskt är ganska briljant!)
Hahaha. Bild på dina ögonbryn måste vi få se!!