Bakade tekakor förut och gick hela kvällen och trånade efter att barnen skulle somna någon gång så att jag kunde få äta en sån där rackare, med mycket smör på, till en kopp roibos-te medan regnet som smattrade på taket skulle vara mitt enda sällskap. Per skulle jobba sent ikväll. Barnen gick och lade sig. Jag bullade upp mitt fika. Barnen vaknade. De större för att de fått för sig att jag gått ut ur huset och lämnat dem (som om det nånsin hänt? Så jäkla dramatiska och experter på att elda upp varandra också) och den lilla för att ja, han är liten helt enkelt och det där med hans sömn är ett lotteri. Dessutom hade det slutat regna och Per kom hem för tidigt och var plötsligt en del av vakenkaoset och sprang och runt tröstade den ena ungen efter den andra. Så jag fick snabbgluffsa-i-mi tekakan mitt i ett kaos av ljud och föttern på rymmen och hela min drömkväll gick upp i rök.
Men. Det fina är att det inte gör så mycket. För bara att tänka på den där stunden, ha den som en liten present till mig själv i bakhuvudet, gjorde liksom att hela kvällen blev rätt så lugn och behaglig (innan det senare kaoset utbröt alltså) – för att jag visste att min belöning skulle komma sen. Att det sen inte riktigt blev så var liksom inte hela världen. Det är inte målet utan resan, och det där man brukar säga ni vet.
Fast NU sover alla. Och att krypa ner under täcket och fortsätta kolla på den fantastiska Chris Rock-dokumentären Good hair är fan inte fy skam det heller.
Igenkänningsfaktorn är HÖG! Känns typ som om samma sak händer varje gång jag/vi verkligen behöver/vill/ställt in mej/oss på en lugn kväll med nåt gott och en film som väntar. Du somnar ungarna banne mej aldrig i tid! Men annars, när vi inte har nånting planerat, ja då somnar dom oftast som små stockar.
Jag har vid några tillfällen stängt in mej i sovrummet och hets-ätit choklad i protest mot att ungarna vägrar somna… (medan mannen är med barnen såklart). Minns detta extra tydligt när jag ammade och verkligen såg fram emot den där lilla stunden på kvällen för mej själv utan någon som pickade på min uppmärksamhet. Skönt att du tog det så lugnt och att du tillslut fick en liten stund för dej själv när alla somnat! Tack för en toppenblogg, jag älskar att kika in här. Kram
Tycker det är roligt att du skriver att Per kom hem FÖR tidigt 🙂
Men han GJORDE ju det – var så taggad på ensammys på kvällen, hrm.
Förstår absolut eget hemmamys-känslan 🙂 Tänkte mest att med tre vakna barn hade min man inte kunnat komma hem snabbt nog, hehe.
Det är mina bästa kvällar, när mannen tränar sent och barnen sover så jag får mysa med eget gofika och titta på tv och surfa samtidigt utan att mannen tycker att jag är osocial. Jag gillar såklart kvällarna ihop också, men det är de här små ensamstunderna som gör att det andra kaoset också funkar fint.