De sista dagarna innan vi åker till Sverige spenderas i New York. Vi pratade om det idag, jag och Per, att för ett år sedan – eller i alla fall ett och ett halvt och innan det – hade vi nog aldrig kommit på tanken att åka till New York med barnen. Att kånka runt på vagnar som inte får plats i någon taxi och istället baxa upp och ner för tunnelbanor – jo men det kan man ju leva med till vardags och om man bor här – men på semestern vill man ju liksom slappna av och njuta. Visst, helt avslappnat känns det kanske inte att kastas in i New York-myllret med en treåring och en femåring i vardera handen, men hjärtinfarktsläskigt är det absolut inte. Idag hyrde vi cyklar och tänkte åka runt Central park, men det var helt sinnessjukt varmt och kvavt så vi fastnade i en lekpark efter bara någon kilometer. Och där blev vi kvar. Barnen badade med kläderna på, och sedan fick de motvilligt gå runt i trosor till kläderna torkat. Per stack i väg på något ärende och jag satt i skuggan och hade det lugnt och skönt (om än varmt) medan barnen lekte av sig några timmar. Sedan åt vi lunch på underbara Shake Shack och efter det strosade vi runt ett tag. Det räcker ju liksom med att göra det. Att gå på gatorna i den här stan och liksom… äta den. Så mycket att titta på, så många dofter och intryck. Kul för alla, helt enkelt. På kvällen har vi träffat kompisar och avslutat med sen middag på Eataly. Imorgon är det dags att börja packa och påbörja hemresan, ska bli spännande men framför allt himla härligt att andas svensk luft igen!
P.S I så desperat behov av klippning som jag är just nu, vet jag inte om jag någonsin varit. Det är ju en sak att behöva klippa sig när man har långt hår. Men en kortklippt för lång frisyr? Nej, det finns liksom ingen räddning där. Man ser ut som en skogschampinjon med fluffigheten hos en överblommad maskros. Men jag spar mig till nästa vecka när jag har tid hos min gamla vanliga frisör igen. SOM jag saknat hennes klipp- och färg-konster!
Skogschampinjon med maskrosfluff… Känner så sjukt väl igen mig. Som långhårig har jag alltid kämpat för att få till volym o få håret att se tjockt ut o så nu med kortfrilla. Jag har värsta volymen!! Små härliga bollar bildas på sidorna. Har längtat till min klipptid i snart två veckor… Känns som det är dags att bli mogen o boka en ny tid direkt.
PS. Vilken underbar resa ni gör!
Haha du ser väl inte ut som en svamp?? Du är ju så där snygg så att jag nästan blir sur på dig, men bara nästan;)
Fördelaktig bild isåfall, du skulle se mig live…
Men var inte du ensam med barnen i NY förra året? Om inte jag är helt ute och cyklar så läste jag ett inlägg på din förra blogg om när du var i NY ensam med barnen i par dar tills Per anslöt sig.
Know the feeling. Hade kort har pa 90-talet, och det i kombo med ett irriterande sjalvfall sa var det av vikt att det var valklippt och valstylat. En dag, nar jag stod i den butik jag jobbade i nar jag bodde i London, sa var jag sjukt bakis, sjukt ostylad med nytvättat och lite for langt, kort har. Mitt har var en svamp/mullet kombo. Dessutom var det november sa likblek som fa var jag. Det kom in tva arabiska tjejer, supervackra, som kollade omkring. Plotsligt fragade den ena: Are you from the Czech Republic? Jag vet att idag ar det sa inte PK med en san har historia, men skulle sett minen pa mig. Jag var sa sjuuuuuuuukt förnärmad. NO! I’m from Sviiiden! sa jag i falsett. Sen fattade jag ju att de inte fragade for att vara taskiga, men kombon mulletfrillan/likblek bakis och Czech Republic blev for mkt for en 24-aring den dagen. Jag gick hem en knackt manniska och gick och klippte mig.
Jag veet. Älskar min korta frisyr (som är pinsamt lik din – men jag gjorde faktiskt min först så jag tar din som en bekräftelse på att den är så bra som jag tycker. Ja, jag behöver bekräftelse ;)). Men det där med att det plötsligt, liksom över natten är hopplöst för långt och inte går att styla på något sätt har jag inte vant mig vid ännu. Och att det liksom tar en vecka efter klippning innan det är perfekt gör ju att übersnygg-perioden blir typ två veckor innan man är champinjon igen… (var det någon som sa i-landsproblem?)
Härligt med NY! Jag tycker att det funkar jättebra att vara där med små barn, men så älskar jag den staden och hittar hyfsat bra då jag bott där tidigare. Vi har åkt dit flera gånger med våra små, nu tre och sex år gamla. Man får anpassa sig efter dem och inse att nattsuddarlivet får komma tillbaka om så där 15 år… Tills dess funkar det fint med parken och fantastiska lekplatser, för att inte tala om alla schyssta restauranger. Äter man vid fem-sex-tiden kan man ju t o m hänga på de lite coolare ställena. 🙂 Låter som att ni haft en fantastisk resa!!
Massa bilder och inlägg från Sverigeresan tack! Längtar ihjäääl mig, så jag följer med via din blogg!