Förutom att ha upptäckt att Blankens ”The Rebecca” (som släpps nästa vecka) är den perfekta partnern (eftersom den är ganska nätt, men ändå har en liten platåig sula liksom) till alla de där lösa, långa härliga pyjamasiga byxorna som frestar så med all sina härliga komfort men är så OMÖJLIGT svåra att para med vettiga skor – har jag idag även 1. Umgåtts mycket med minsta och knasigaste barn. 2. Hälsat på min kompis som jobbar på Google på hennes kontor. Och det var mycket spännande. Är så fruktansvärt nyfiken på det där företaget som styr vår liv knappt ens utan att vi vet om det (obs, ej min kompis ord – det är egna spekulationer) och som är kanske den största (och läskigaste? Men samtidigt extremt välfungerande) maktfaktorn i världen just nu. Min lycka över att man fick gratis mat och cola light i matsalen. Rios lycka över att kunna gå och plocka fritt bland glassarna ur glassboxen efter maten. En replokal där medarbetarna på arbetstid uppmuntras att sticka ner och jamma om de får lust – bara en sån sak (rena Framfab IT-bubblankänslan här för er som var med i Stockholm under sent 90-tal när skvallret om den otroliga lyx som försiggick där var den stora snackisen bland oss andra som jobbade som vårbiträden och kanske i bästa fall dejtade någon kille som kände någon som jobbade där.) Fast just det där tycker jag är underbart. Arbetsgivare som ger sina anställda frihet och förtroende – det är framtiden det!
Lämna ett svar